* Start/ Senaste krönikor/ Nyheter

Krönikan 20 mars 2016

 

Facebook silar statyer

och sväljer kloakråttor

 

Det är märkligt att det ska vara så svårt att bli av med hoten och hatet på nätet. Om samma inlägg publicerades i en tidning skulle den ansvarige utgivaren i många fall kunna bli fälld i ett tryckfrihetsmål. Men på nätet är det i stort sett fritt fram.

Den senaste tiden har Facebook hamnat i skottgluggen för bland annat sin hårresande censur av bilder. Ett foto på den välkända statyn ”Den lilla sjöjungfrun” i Köpenhamn stoppades med argumentet att den gav ”sexuella anspelningar”. Länkar till reportage om mammografi togs bort (nakna bröst igen, aja baja!). Här visas den amerikanska puritanismen upp i sin prydno.

 

Statyer som avbildar nakna människor och länkar till seriösa reportage är för Facebook censurerbart ”snusk”. Men terrorpropaganda, rasism och att i inlindade ordalag hota individer med misshandel, våldtäkt och mord och att kalla kvinnor för fitta och hora, där passerar det mesta. De som ägnar sig åt slik förföljelse brukar kallas ”nättroll”. Det är en alldeles för snäll benämning, de borde kallas för nätets kloakråttor.

Facebook har länge hänvisat till ”friheten på nätet”. Men friheten på nätet ska inte få vara större än i tryckta skrifter. Det är ingen frihet för dem som drabbas av näthat och näthot. Det är mycket allvarliga övergrepp som kan knäcka den starkaste individ, förstöra en persons liv. Bara att skriva ”jag vet var du bor” är i sig ett allvarligt hot.

 

Facebook är inte ensamt om sin ”liberala” tolkning av vad som kan skrivas och sägas. På mängder av obskyra nätsajter förekommer liknande vokabulär. Vad som saknas är någon form av internationell lagstiftning som gör nätsajter juridiskt ansvariga för vad som publiceras på dess hemsidor, en slags globalt ansvarigt utgivarskap. Här har Tyskland, vars lagstiftning är strängare än den svenska, gått ut hårt mot Facebook. Tyska advokater har gjort försök att ställa enskilda chefer på Facebook inför rätta när bolaget inte stoppat kränkande material.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg sade nyligen på ett möte i Tyskland att kampen mot näthat nu ska intensifieras. Det är bestickande att bolaget, som varit verksamt i många år, knappt gjort något mot det förrän nu, först sedan man mött protester, motstånd och hot om lagstiftning.

Den svenska regeringen har nyligen lagt fram ett lagförslag om att enskilda nätanvändare som har brottsliga uppgifter på till exempel sin Facebooksida ska kunna åtalas. Men skärpta krav på vad Facebook och andra sajter får publicera finns märkligt nog inte med i lagförslaget. Det är som att endast sätta dit knarkare, men låta langare gå fria.

 

Facebooks dominans bland sociala medier är nästan total – varje dygn loggar över en miljard användare in. Det är ingen ideell institution utan är enbart ett krasst, kapitalistiskt företag vars enda mål är vinst. För mig har Facebook för länge sedan passerat anständighetens gräns med råge. Dess hittills lama inställning till alla obehagligheter och förskräckliga uttalanden som släpps igenom är cynisk. Om Facebook inte radikalt ändrar sin publiceringspolicy och innehållskontroll borde bolaget bojkottas.

Men det räcker inte, Facebooks de facto-monopol måste brytas, dess makt är för stor. Nätet behöver ett seriöst alternativ. Ett ansvarstagande, helst ideellt ”facebook”, som inte drivs av snöda vinstintressen. Det borde finnas tillräckligt många som är villiga att axla den hedervärda uppgiften.

Och den bästa utvecklingen vore att ideella konkurrenter helt slog ut Facebook.

 

Många tidningar har stramat upp sina regler när det gäller kommentarsfälten i sina nätupplagor. Men mycket återstår att göra. Samma regler borde gälla i nätupplagan som på papperstidningens insändarsida. Och då menar jag också kvalitativt. På den punkten är Dagens Nyheters DN Åsikt ett föredöme. Nätkommentarerna godkänns av redaktionen innan de publiceras och omgärdas av strikta regler. Där förekommer inga skrikiga personangrepp eller svordomar. Ofta är de mycket välskrivna, de är riktiga små debattinlägg som är intressanta att läsa, oavsett om man håller med skribenten eller ej. Så måste det vara även på nätet.

Personligen läser jag mycket sällan kommentarsfälten till tidningars artiklar, än mindre ger jag mig in i ”debatten” där. Inläggen har ofta så låg nivå att de inte är värda att bemötas. I det sunkiga åsiktsträsket vill jag inte befinna mig.

 

Krönikan 26 januari 2016

 

Tioåringen som slutade

att blint tro på reklam

 

Lögn och förbannad dikt.

”Du får en fin jordglob för bara tre kronor”. Jag var runt tio år gammal när jag såg den lilla radannonsen i Dagens Nyheter. Jordglob för bara tre kronor! Den otroligt geografiintresserade pojken tände naturligtvis på alla cylindrar – den måste jag bara köpa. Jag hade alltid önskat mig en jordglob, men mina föräldrar ansåg sig inte ha råd, jordglober var för dyra.

Jag vågade inte säga något till föräldrarna när jag vittjade spargrisen och i all hemlighet beställde den där jordgloben.

Det tog några dagar innan paketet dök upp. Spänningen var olidlig.

Men lika olidlig var besvikelsen när paketet öppnades. Där låg ingen riktig jordglob, utan två 15 centimeter stora pappskivor som skulle sättas ihop till ett kryss. På pappskivorna var en mycket enkel världskarta tryckt i en undermålig färgkvalitet.

 

Jag kunde inte begripa hur någon kunde lura människor så grovt. Men min mamma, som förgäves försökte få postorderföretaget att betala tillbaka pengarna, var inte förvånad:

- Lurendrejare som vill åt dina pengar finns överallt. Var alltid på din vakt. Tro inte på allt som sägs i annonser. Klaga om du blir lurad. Ge dig inte.

Det var nog i den stunden som det första fröet till mitt intresse för konsumentfrågor började gro. Kanske det första steget till mina många år som konsumentreporter? Mamma pratade mycket om priser och kvalitet, det sistnämnda inte minst på mat. Och att kämpa för sina rättigheter.

 

Så såddes ännu ett frö. Blott 15 år gammal stod jag en dag på Skanstulls tunnelbanestation och fick ögonen på en reklamtavla för tvättmedlet Surf. På jättebilden av tre vita skenande hästar tronade Surfpaketet som sades innehålla även ”blåa och gröna kraftkorn”. Kraftkorn som skulle ”släppa fram en helt ny tvättkraft”.

Bluff, tänkte jag direkt. Det där kan inte vara några ”kraftkorn”, det är bara färgade vanliga tvättmedelskorn.

Så sant som jag hade tänkt. Det dröjde inte länge förrän Sveriges första konsumentjournalist Willy Maria Lundberg på Aftonbladet fullkomligt gick i taket över den där lögnaktiga marknadsföringen. Med frenetisk upprördhet avslöjade hon sanningen om de så kallade kraftkornen. Kort därefter drog Surf med hästsvansen mellan benen in kampanjen.

Och bensinbolaget Esso körde under 60-talet med en lika lögnaktig annonskampanj under stridsropet "In med en tiger i tanken!". Deras bensin påstods innehålla en hemlig revolutionerande tillsats som satte extra sprutt på vevstaken i motorn. Rena potensmedlet alltså.

Inte fan var det sant. Kampanjen nagelfors in i sömmarna av pressen och upphörde abrupt.

 

På den tiden, under 50- och 60-talen, hade vi knappt några konsumentlagar i Sverige. I princip gick det att påstå vilka vansinnigheter som helst i reklamen. Ljuga och förföra hej vilt. Sedan dess har mycket hänt - med lagstiftningen. Men bondfångarna och lurendrejarna finns kvar, i nya skepnader.

Problemet är bara att de nu är så mycket mer sofistikerade i sina kriminella försäljningsmetoder. Inte minst härjar de på nätet och med hemfridsstörande telefonsamtal. Gång efter gång, år efter år, avslöjas företag med vilseledande marknadsföring, manipulerade bandupptagningar av försäljningssamtal på telefon, oskäliga avtalsvillkor, falska påståenden, skrämseltaktik och människor som får fakturor på något som de aldrig beställt.

Fulsälj brukar Konsumentverket kalla det. Det är värre än så, jag kallar det för bedrägeri.

 

Ett av de senaste i den långa raden av bedragarföretag är Key Code Security, som under 2015 drog på sig inte mindre än 266 anmälningar (se nyhet i notisspalten). Konsumentombudsmannen har nu stämt företaget och begär bland annat att det betalar en så kallad marknadsstörningsavgift på fem miljoner kronor.

Många stämda företag blir också fällda. Men den juridiska processen kan ta ganska lång tid och när den väl är över är det inte ovanligt att företaget lagts ner – för att kort därefter med samma ägare dyka upp igen i nytt namn.

 

Det krävs en gedigen körkortsutbildning för att få köra bil. Men starta företag. det får vilken samvetslös eller okunnig tomte som helst göra. I stort sett bara att fylla i några blanketter. Ingen utbildning krävs, inga krav ställs på kunskaper om konsumentlagstiftning, marknadsföringslagen, arbetsmiljölagar eller arbetslivets regler. Bara tuta, köra och blåsa på. Det förutsätts naivt att företagare känner till lagarna – och följer dem.

Och de allra, allra flesta företag är naturligtvis seriösa, de kan de rådande reglerna och respekterar dem. Men det räcker inte. Ett körkort, en slags licens, för nya företagare borde införas, som visar på att de lärt sig vad som gäller.

Det händer – men tyvärr alltför sällan – att företagare döms till näringsförbud i ett visst antal år. Den möjligheten att kasta ut bedragare från den på tok för heliga marknaden borde användas mycket, mycket oftare. Då skulle vi åtminstone bli av med de värsta rövarna.

 

Krönikan 17 december 2015

 

Postnords rigida regler

ett spel för gallerierna

 

Paragrafrytteriets banérförare nummer 1.

Jag har under mina många levnadsår säkert hämtat ut över 500 paket på posten. Somliga adresserade med förnamnet Per, men de allra flesta med Pelle. När jag häromdagen skulle hämta ut ett paket hos ett postombud fick jag kalla handen. Påstådd orsak: Det var inte samma förnamn på paketet och i min legitimation: Per i körkortet, Pelle på paketet.

Allt annat stämde. Rätt efternamn, rätt adress, samma identifikationsnummer som i den sms-avisering jag fått.

Aldrig någonsin tidigare har jag blivit nekad av detta skäl. Och hos det aktuella postombudet har jag alltsedan början av 00-talet hämtat ut åtskilliga paket med förnamnet Pelle.

”Postnord har stramat upp reglerna” fick jag veta.

 

Mycket konstig byråkrati har jag som journalist stött på genom åren, men sällan har jag upplevt ett så meningslöst paragrafrytteri. Det kändes som om jag stod i säkerhetskontrollen på en flygplats, där det av högst förståeliga skäl är viktigt att namnet på biljetten och i passet är helt identiska.

Postnord tycks tydligen tro att om personer med förnamnen Per, Karl, Lars etc. får sin identitet kapad, så beställer tjuven varor på nätet i deras förmodade smeknamn. Varför skulle han/hon med full vetskap om det folkbokförda namnet göra det? Det är fullständigt befängt, såvida inte personen i fråga är helt bakom flötet.

 

Men inte nog med detta. Sedan jag av Postnords kundtjänst fått veta att jag måste be avsändande företag att kontakta Postnord för att ändra till ”rätt” förnamn kom nästa otrevliga överraskning. Företaget berättade att det kommer att kosta mig 225 kronor, en ”administrativ avgift” som Postnord tar ut och som debiteras avsändaren – och som i sin tur naturligtvis debiterar mig som kund. Om denna avgift berättade aldrig kundtjänsten, vilken den borde ha gjort. Allt annat är dålig kundservice.

Självklart kan det inte kosta Postnord 225 kronor att hantera sådana här namnjusteringar, som hanteras så gott som automatiskt via en blankett på nätet. 225 kronor motsvarar en tämligen normal timlön inklusive sociala avgifter. Det kan knappast ta en postanställd en hel timme att justera ett namns stavning. Om det är så illa borde Postnord, som det så ofta och slentrianmässigt brukar heta, "se över sina rutiner".

Nej, uppenbart är att Postnord här har hittat ännu ett sätt att skaka pengar ur kundernas plånböcker utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, om ens något. Att ta ut 225 kronor för en så enkel och dessutom påtvingad tjänst är oförskämt, det är rena ockret. Tusentals paketkunder måste på kort tid ha drabbats och ännu fler kommer att drabbas, alla 225 kronor fattigare innan paketet kan lämnas ut.

Mer än var tionde svensk är utlandsfödd eller har utländsk bakgrund, varav många med för oss infödda svenskar mycket svårstavade namn. Det är därför mycket lätt att stavningen blir fel. En missad eller fel bokstav skulle enligt Postnords regler räcka för ett nekande. Stackars alla hundratusentals kunder med ”konstiga” namn.

Min hustru har ett norskt efternamn som kan stavas på ett tiotal olika sätt. Hon får därför mycket ofta post med ”fel” efternamn enligt Postnords rigida uppfattning. Dessutom har hon ett dubbelnamn med bindestreck emellan, varav hon – som så många andra – bara använder ett av dem som tilltalsnamn.

 

Ja, med en dåres envishet håller Postnord fast att namnuppgifterna måste vara exakta, fick jag veta i en brevkontakt med företaget. Ett ”ä” i stället för ”e” i Per, då blir det nobben. Ingen mannamån här inte, Ordnung muss sein. I övrigt undviker företaget att svara på nästan alla mina frågor. Brevsvaret liknade mest standardiserade fraser om dess säkerhetspolicy.

Så kan arroganta företag, allrahelst om de är stora och har något av en monopolställning, agera mot den hand som göder dem - kunderna.

Trots dessa extrema legitimationskrav är jag övertygad om att Postnord bara silar mygg och sväljer kameler, utan att säkerheten blir särskilt mycket bättre. Och att det i grunden är teater, ett desperat illusionstrick, som ska ge sken av krafttag mot identitetsstölder. Postombudens omdöme och sunda förnuft torde räcka en bra bit längre.

Jag har än en gång skrivit till Postnord, nu med nio mycket konkreta frågor. Det ska bli intressant att se om jag denna gång får några konkreta svar eller bara fortsatt mumlande i allmänna ordalag om dess säkerhetspolicy.

Den här krönikan har tidigare i valda delar publicerats som insändare på DN Åsikt. Klicka här så kan du bland kommentarerna bland annat läsa om andra som drabbats: En kvinna som fick ett rent privatpaket från vänner i Australien tvingades låta Postnord skicka tillbaka det, så att avsändaren skulle få skriva ”rätt” namn på paketet. Tur och retur med flyg, nästan 4.000 mil, totalt 6.000 mil inklusive den första flygturen. Det är en och halv gånger Jorden runt…

 

... och så önskar jag alla läsare en God Jul med förhoppningen att ingen av era julklappar fastnar på posten på grund av en "felaktig" bokstav eller uteblivet bindestreck.

Ju fler svenskar som sätter upp solceller på sina villor och fritidshus, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 23 november 2015

 

Sverige borde skämmas

för fladdrig energipolitik

 

Idel tomma tak i Ladugårdsängen. Var är solcellerna?

Bild: Pelle Forsberg

Det byggs som sällan förr i Örebro. Ladugårdsängen har under de senaste åren växt så det knakat, med idel nya flerbostadshus. Och utbyggnaden fortsätter. Där står byggkranarna just nu på rad, i full färd med att smälla upp ännu fler bostäder.

Men var är solcellerna på taken? Jag passerar nästan dagligen denna min grannstadsdel och har ännu inte sett en enda solcellsanläggning. Där finns mängder av stora tak i fritt söderläge som skulle passa utmärkt att klämma fast solceller på.

Förklaringen är den bedrövligt försiktiga svenska energipolitiken, som sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980 har varit ett ständigt fladdrande, för att inte säga ett skämt. Ingen regering har sedan dess vågat drämma näven i bordet och förkunnat att nu, nu jäklar anamma, nu satsar vi brett och långsiktigt på alternativ energi. Bidrag och subventioner till ny energi och miljösatsningar har kommit och gått, höjts och minskats och ändrats lite hipp som happ. Ingen har därför vågat hoppas på vad som i ett längre perspektiv ska komma att gälla.

 

Nu senast har regeringen med sin nyligen antagna höstbudget beslutat att på produktionen från solanläggningar som är större än 144 kilowatt ska det betalas sedvanlig skatt. Det drabbar inte privatpersoner, men väl stora företag och kommuner, som nu dragit öronen åt sig och högst förståeligt tvekar om att satsa på solen.

Om det är några som skulle kunna vara mäktiga draglok för den alternativa energin, så är det just de stora företagen och det offentliga. Nu har man i stället lagt krokben för den möjligheten.

Vid årsskiftet 2014-2015 sänktes dessutom bidraget till solcellsanläggningar. Tidigare uppgick det till 35 procent för alla, men sänktes till 30 procent för företag och 20 procent för privatpersoner. Med ett penndrag – och det gick snabbt - rycktes den ekonomiska möjligheten att investera i solceller undan för många ägare av småhus. Femton procents minskning betyder lika många förlorade tusenlappar med en anläggning som kostar 100.000.

Visserligen har riksdagen nu beslutat att ytterligare 1,4 miljarder ska satsas på solcellsbidrag fram till 2019, men det procentuella stödet höjs inte. Det innebär bara att bidragspengarna räcker till att fler får möjlighet att söka ett krympt bidrag.

 

Själv togs jag på sängen av det minskade solbidraget vid årsskiftet. Mitt uppe i planeringen av en solanläggning på mitt fritidshus i december förra året fann jag efter nyårsnattens klockringning att den skulle kosta mig nästan 15.000 kronor mer. Ty det snabba och diskreta riksdagsbeslutet i december gick mig helt förbi. Först i början av januari upptäckte jag vad som hänt på Blasieholmen.

Ändock, skam den som ger sig. Jag beställde ändå anläggningen för 96.000 kronor, ansökte om det krympta bidraget, och i maj i år kunde jag trycka på startknappen. 4.000 watts effekt ska täcka hela årsförbrukningen på 3.000 kilowattimmar. Sommarhalvårets överskottsproduktion säljs till mitt elbolag och under det solfattiga vinterhalvåret ”köps den tillbaka”. Med skatteavdrag per såld kilowattimme och runt en halv tusenlapp i elcertifikatsbidrag ska slutnotan för elen kunna bli noll.

Det blir naturligtvis inte samma fördelaktiga investering som jag hade hoppats på. Med 35 procents bidrag skulle anläggningen ha varit avskriven på knappt 11 år. Nu lär det dröja mellan 13 och 15 år innan den är ”betald”. Det blir mina barn som kommer att göra den stora ekonomiska vinsten med investeringen.

Men pengarna är ändå inte det viktigare. Den viktigaste vinsten gör vår gemensamma miljö, och det redan från och med nu. 3.000 kilowattimmar egenproducerad el betyder 3.000 färre kärnkraftsproducerade kilowattimmar. Ju fler privatpersoner som sätter upp solceller, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften.

 

Det är vad Tyskland har gjort. Sedan många år har generösa statliga subventioner till vind- och solkraft gjort att det blivit ett föregångsland vad gäller alternativ energi. Mängder av små som stora vindkraftverk har växt upp överallt och på de tyska bostadstaken står solcellerna som spön i backen. Och kärnkraften har nu Tyskland bestämt sig för att helt avveckla.

Så borde Sverige också ha gjort för länge sedan. I stället har våra riksdagspolitiker i känd svensk stil i decennier utrett och utrett till förbannelse, men resultatet har tills nu bara blivit en liten fånig tumme. En tvehågsenhet som Sverige borde skämmas för.

 

Kanske är de 1,4 extra miljarderna till solcellsanläggningar under fyra år början på en storsatsning på alternativ energi. Men fan tro’t …

 

Plötsligt var byggubbarna försvunna i flera dagar. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 16 oktober 2015

 

Evinnerliga enkäter och

försvunna hantverkare

 

Vem orkar svara på alla kundenkäter?

Du ringer kundtjänsten hos ett företag eller myndighet och i snart nio fall av tio kan du ge dig fasen på att de efter samtalet vill ha ditt omdöme om servicen i ”några frågor” som ”bara tar några minuter”.

Du köper en vara på internet och i 9,7 fall av 10 kommer det någon dag därefter ett mejl, där de vill veta hur nöjd eller missnöjd du är.

 

För många, många år sedan svarade jag – när jag var på humör och ansåg mig ha tid - på sådana enkäter. Men sedan länge är det tvärstopp. Det har bara blivit för mycket, det är en veritabel inflation i uppmaningar om att tycka till. Om jag någon gång är missnöjd med en kundtjänst, vara eller tjänst, då mejlar eller ringer jag upp företaget och framför mina synpunkter. Direkt till en levande människa, inte en digitaliserad pratmaskin.

Det händer dock att även jag på eget initiativ ibland ringar upp ett företag och berömmer dem för god service eller bra varor/tjänster. Men då ska det vara något exceptionellt.

Många borde i likhet med mig vara utmattade av dessa enkäter. Hur många svarar i dag på företagens frågor? Jag är övertygad om att de bara blir färre och färre.

 

Sommaren har flutit förbi och så har även alla hantverkare jag anlitat - och försökt anlita. För hantverkare är ett märkligt släkte. De tycks anse att de själva och inte kunden är i centrum. Minst två gånger av tre dyker de inte upp som uppgjort. Dagen innan ringer de och ställer in sitt besök, ”det har kört ihop sig, jag kommer kanske på torsdag i nästa vecka i stället”. Eller fredag. Eller måndag. Eller nästa månad.

I maj månad mejlade jag min rörmokare på landet om att jag eventuellt ville montera ett filter till vårt brunnsvatten. Skickade med resultatet av en vattenanalys med betyget ”tjänligt med anmärkningar”. Vad tyckte han, behövs ett vattenreningsfilter utifrån den analysen?

Nu är det oktober. Fem månader har gått. Inget svar har jag fått. Jag tror att han fortfarande lever, eftersom jag inte sett hans dödsannons.

 

För två år sedan byggde vi ut stugan på landet till dubbla bostadsytan. I kontraktet skrevs in att arbetet skulle vara klart senast den 31 maj, såvida inget oförutsett satte hinder för det.

Ingen oförutsett enligt min bedömning inträffade. De trevliga byggubbarna kom och gick lite hipp som happ. Vissa dagar jobbade de som fan från morgon till kväll, medan andra och flera dagar i sträck var de helt försvunna, uppslukade av jorden. Något hade kommit emellan, ett ströjobb här och ett ströjobb där.

Ytterligare andra dagar dök en ensam gubbe upp i någon timme eller två. Krafsade lite bland presenningar, sågade till några brädstumpar, slamrade med hammaren en liten stund – och sedan var han puts väck.

Vi hade trott att vi i lugn och ro skulle kunna ställa i ordning den utbyggda delen under sommarmånaderna. Lacka golv, möblera, fixa till, göra det beboeligt.

 

Ånej. Så roligt skulle vi inte få ha. I början av juli förkunnade byggfirmans ägare, tillika arbetsledare, att nu var det semester i tre veckor. ”Vi kommer tillbaka i början av augusti”.

Där satt vi bland damm, plankspill, byggställningar och övergivna elverktyg som också fick semester.

Den 21 augusti slogs den sista spiken in – två och en halv månad försenat.

Visst blev det bra. Visst hade gubbarna och grabbarna gjort ett gediget arbete. Med det var vi helnöjda – men inte med tidsåtgången.

Kontraktsbrott? Tja, det var det nog. Men ibland måste man tyvärr låta udda vara jämnt. Det var ju ett proffsjobb.

 

 

Byggfirman fick därför på höstkanten ytterligare ett litet jobb - att slå ut en innervägg i den gamla husdelen. Och då – BINGO! – utfördes det på det datum vi hade kommit överens om. Vi blev helt förstummade, nöp oss i armen – men det var sant.

Vad är det som gör det så svårt för svenska hantverkare att hålla tider? Styrs de av månens faser, himlens stjärntecken eller är de bara så erbarmligt dåliga på att planera?

Krönikan 6 juni 2015

 

Staten enda garanten

för bra mobiltäckning

 

Sextiotal. Det var då det kostade 300 kronor att få telefon installerad - för alla. Bild: Pelle Forsberg

SVT riktade nyligen i en serie reportage sökarljuset på den urusla mobiltäckningen i många delar av landet. Så usel att en och annan tvingas upp på sina hustak för att kunna ringa.

Jojo, så går det när man låter marknaden sköta en så viktig infrastruktur som telefonnät. Det som inte är lönsamt skiter man blankt i. Landets mobilnät borde från början ha byggts upp av staten, som sedan skulle ha låtit de olika operatörerna hyra kapacitet.

När Sverige på allvar ”telefonierades” med det fasta nätet efter andra världskriget gjordes det efter principen att alla svenskar skulle kunna få telefon till samma enhetliga pris – hur långt ifrån närmaste anslutningspunkt bostaden än låg. Det betydde att avlägset liggande hushåll långt inne i Norrlands inland kunde få telefon till ett hyfsat pris. Om jag inte minns fel kostade det på 50- och 60-talet 300 kronor att bli ansluten, oavsett om det handlade om 200 meters eller 8 kilometers ledningsdragning.

Tre hundra var visserligen en ganska stor summa på den tiden – det motsvarade i början av 60-talet en låg veckolön för en arbetare. Men det var inte oöverkomligt, och de som solidariskt fick subventionera abonnenterna i glesbygd var stadsborna. Hela Sverige skulle ju leva. Men det var på den tiden. I dag verkar det enligt lönsamhetstänkandets gudomliga princip vara ett skällsuttryck.

 

Fem gånger var jag inne på försäkringsbolagets hemsida och kollade in deras bilförsäkringar. Lika många gånger blev jag - dagen därpå – uppringd av deras försäljare:

- Hejsan, hejsan Per Olov Yngve, vi har sett att du besökt vår hemsida. Vad vi nu kan erbjuda dig, special price for you, är bla, bla, bla …

Den här typen av marknadsföring är som pesten. Rena hemfridsbrottet, något av en reklamvåldtäkt i mitt eget hem. I många europeiska länder är detta förbjudet – eller starkt begränsat i rådande lag – men inte i Sverige. Här måste vi nixa alla våra telefonnummer om vi vill slippa eländet, eller - om vi redan är kund hos ett företag - aktivt ringa upp det och undanbe oss fortsatt säljringande.

Våra hem är numera inte alls våra borgar. Vi tvingas värja oss med näbbar och klor mot reklamfloden, sätta upp reklamskyddsvallar för både det ena och det andra, och så borde det inte få vara. Jag efterlyser ett totalförbud mot marknadsföring på telefon, såvida vi inte uttryckligen och på eget initiativ sagt ja.

 

Modenycker är en märklig företeelse. I många år skulle det vara murrigt svarta eller silvergrå bilar och kläder. Förfärligt fult. Nu har trenden vänt. Plötsligt har det återigen dykt upp härligt glada färger på kläderna. Och bilarna – ja, de har plötsligt blivit kritvita.

Vitt är alltså den nya modefärgen på bilar. Om man nu kan kalla det för en färg, lika lite som svart i mitt tycke är det. Båda varianterna är hopplöst smutsovänliga. Det behövs inte mycket skitstänk på en svart eller vit bil för att de ska se genomsmutsiga ut. Bättre då med silvergrått. då kan man ratta omkring bra mycket längre innan den ser för jävlig ut.

Men få ting är de facto nytt under solen. Det är rundgång även på modet. Frågan är vem som egentligen bestämmer hur rundgången ska se ut – vi konsumenter eller företagen?

 

 

Nedfallen ledning. Evakuering och tågbyte mitt ute på linjen. En krydda i tillvaron. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 5 maj 2015

 

Det finns mycket

att bocka och tacka för

 

Jag ber att få bocka och tacka de senaste decenniernas regeringar – inte minst den gamla alliansregeringen – för allt de åstadkommit för att göra livet lite mer spännande för oss som konsumenter:

Jag vill tacka för avregleringen av taximarknaden som gett driftiga taxiförare laglig möjlighet att ta 10.000 kronor för en resa mellan Arlanda och Stockholm. En oförglömlig upplevelse som jag tror uppskattas av framför allt utländska turister.

Jag vill tacka för privatiseringen av bilprovningsverksamheten. På så sätt ser jag lite mer av mitt kära land, eftersom jag nu fått tre mil längre att åka till närmaste statliga bilprovningsanläggning. Raskt ökade allas priser på bilprovning, men det är något man måste stå ut med i valfrihetens namn.

Jag vill tacka för alla privata friskolor som bidragit till att den tidigare tvångsblandningen av de olika samhällsklassernas barn nu äntligen har stoppats. Ty lika barn leka bäst. Nu väntar jag bara på elitklasser, där de duktigaste eleverna ska slippa störas av klasskamrater som inte är lika smarta.

 

Jag vill tacka för slopandet av apoteksmonopolet. Även här har det gett mig tillfälle att få resa lite längre till ett statligt apotek, närmare bestämt en och en halv mil. För att inte tala om det därmed fantastiskt utökade utbudet av livsnödvändiga apoteksvaror som hårschampon, tuggummin och mystiska piller som påstås öka sexlusten – listan kan göras lång.

Jag vill tacka för det nya pensionssystemet som gett oss en imponerande valfrihet när det gäller premiepensionsfonder. Omkring 700 stycken överträffade mina vildaste förväntningar. En verkligt rolig fritidssyssla att ägna några timmar i veckan åt att kolla fondernas utveckling för att kunna flytta fram och tillbaka och välja den mest optimala.

Jag vill tacka för utförsäljningarna av allmännyttans bostäder till bostadsrätter, som effektivt har fått bort många av de mindre bemedlade från Stockholms innerstad. Här har naturligtvis även de slopade bostadsbyggnadsubventionerna spelat in. Södermalm, till exempel, har äntligen blivit en värdig stadsdel för folk i karriären. Lika vuxna leka bäst.

 

Jag vill tacka för alla skattesänkningar som gett framför allt oss välbärgade mer i plånboken till att konsumera ännu mer av livets nödtorft, som stadsjeepar, ansiktslyftningar, weekendresor till New York och till att värma upp utomhuspoolen under vintern.

Jag vill tacka för avregleringen av telekommarknaden, som öppnat upp för många, många lycksökare, vars horder av klagande kunder ser till att Allmänna reklamationsnämnden har något att göra. Se där en riktigt jobbskapande valfrihetsreform!

Jag vill tacka för avregleringen av järnvägsunderhållet och att staten hållit hårt i pengarna. Tågresande har därmed blivit som ett roligt roulettespel – ska jag komma fram till Arlanda i tid, eller ska nedfallna ledningar och trilskande växlar göra att jag missar flyget. Spännande!

Jag vill tacka för utförsäljningen av den statliga kassakon Vin & Sprit. Inte ska staten profitera på brännvin, det ska den djupt ansvarstagande privata alkoholindustrin göra. Och är det inte snart dags att bli av med LKAB och Vattenfall?

 

Ja, det finns mycket att tacka dessa framsynta regeringar för. Och mer vill jag se. Kan man inte privatisera grundvattnet och luften vi andas? Här skulle öppnas oanade affärsmöjligheter, där ingen medborgare skulle kunna slippa undan att öppna plånboken, till gagn för penningströmmarna till Cayman Islands och Bermuda.

Tack för ordet.

Tillsammans med utsläppen av kväveoxider, vattenånga och effekter från kondensstrimmor beräknas flyget svara för 3 procent av människans totala påverkan på klimatet. Bild: Norwegian

Krönikan 7 mars 2015

 

Konkurrens som tär

på miljö, folk och fä

 

Konkurrens är bra. Då skärper sig företagen, priserna hålls nere och kvaliteten blir förhoppningsvis högre. Allt för att vinna konsumenternas gunst. ”Köp mig, jag är billigast och bäst”.

Så ser den positiva bilden av konkurrens ut. Men konkurrensen kan även ha otrevliga baksidor. Och det är när priserna hålls nere med hjälp av lägre löner, sämre arbetsmiljö och sämre anställningsvillkor. I de värsta formerna resulterar det i ren rovdrift på de människor som förser oss med varor och tjänster.

Eller rovdrift på djur när det handlar om vår mat, djur som tvingas växa upp under vidriga betingelser. Svansar på griskultingar som klipps av utan bedövning, djur som pumpas fulla med antibiotika och djurbesättningar som tvingas växa upp i spiltor de inte kan vända sig i. Bara för att nämna några få av många exempel. Det är att begå våldtäkt på djurs naturliga beteenden.

Eller rovdrift på vår känsliga natur. Tropisk regnskog som skövlas för att bereda mark för odling av oljepalmer eller mark för boskapsskötsel, så att vi ska kunna tugga i oss fler och fler hamburgare. Mangroveträsk som utnyttjas för odling av jätteräkor och förstör livsmiljön för många känsliga djurarter.

 

Genom åren har vi sett otaliga skräckexempel på hur många stora globala företag cyniskt har blundat för arbetsförhållandena i de fabriker i utvecklingsländer, varifrån de låter tillverka eller köper sina varor. Det senaste årtiondet har en mindre förbättring skett, men det är inte resultatet av att företagsledningarna plötsligt fått dåligt samvete. Utan det är tack vare ett allt hårdare tryck från konsumenter som satt ner foten och sagt att nu får det fan-i-mig vara nog. Vi vill inte köpa varor från företag som har blod på sina giriga fingrar. Här har inte minst den internationella organisationen Fairtrade, Rättvisemärkt, spelat en stor roll.

Och vår atmosfär förpestas allt mer av utsläppen från det allt billigare och starkt ökande flygresandet, som möjliggjorts av större och större flygplan och en knivskarp konkurrens. Mot bakgrund av flygets ökande bidrag till växthuseffekten är det absurt att det ska vara så billigt att flyga på nöjesresor över en veckoslut till den ena storstaden efter den andra. Vad är det för en stollig värld vi lever i när vissa utan att blinka åker till New York bara för att ”shoppa loss” några få dagar?

 

Konflikten mellan flygbolaget Norwegian och dess piloter sätter den här frågan i blixtbelysning. Den extrema konkurrensen tvingar flygbolagen att skära bort miljardbelopp i sina budgetar och då är det den stora utgiftsposten personalen som det ska hackas i. Med hjälp av osäkrare anställningsvillkor, sänkta löner och färre anställda som tvingas jobba hårdare ska konkurrensen mötas.

Det värsta med försämrade arbetsvillkor inom flyget är dock att flygsäkerheten är i fara. Det finns gränser för vad en människa orkar med och ska behöva acceptera. Jag vill inte flyga med uttröttade piloter och kabinpersonal, då betalar jag hellre lite mer för biljetten.

Det måste också finnas gränser för hur långt konkurrensen ska tillåtas gå. Skärp lagar, förordningar och internationella överenskommelser. Men det räcker ändå inte till. Det går inte att lagstifta och förordna in i minsta mikrodetalj, och samvetslösa företag hittar alltid kryphål. I slutänden hänger det på oss konsumenter att säga stopp och nej tack. Om en vara eller tjänst är osedvanlig billig är det oftast något lurt.

 

 

Det billiga flygresandet har nått vägs ände. Hit men inte längre, och helst ett steg bakåt. Inför en internationell skatt på flygbränsle och flygskatt för resenärerna. Satsa på höghastighetståg och sänk radikalt priserna på tågbiljetter så att det aldrig ska vara billigare att flyga kort- och medeldistans än att åka tåg. Att flaxa iväg på weekendresor till europeiska huvudstäder i tid och otid är inget livsviktigt. Det är ett oskick på miljöns bekostnad.

Pelle Forsberg

Krönikan 9 februari 2015

 

Falska gratisvaror

och falska rabatter

 

Innebörden av ordet ”gratis” tycks för många näringsidkare vara förfärligt svår att förstå. Det finns absolut inga nyanser av ordets betydelse. Gratis kan aldrig vara annat än gratis, och eftersom ingenting kan vara halvt gratis finns inte heller något ”helt gratis”. När någonting är gratis skänks något bort utan några som helst förbehåll eller krav.

Ändå vimlar marknadsföringen – framför allt på nätet – av falska gratispåståeden. ”Köp den här prylen så får du en annan pryl gratis”. Nej, man får den absolut inte gratis, men däremot ”utan extra kostnad” eller ”på köpet”.

Konsumentlagstiftningen är helt tydlig på den här punkten, utan extra kostnad ska det heta. Och det kravet har funnits i lagen sedan 80-talet.

Jag antar att de flesta övertrampen mot den här lagregeln beror på ren okunnighet om vilka regler som gäller. Eller dåliga kunskaper i svenska språket. Exempel på det sistnämnda blir dessvärre allt vanligare. Det räcker med att läsa folks kommentarer på nätet och i mejl. Fullt med häpnadsväckande stavfel, enorma textmassor utan punkt, kommatecken eller stycken, förfärliga särskrivningar av sammansatta ord, stora bokstäver används hipp som happ.

Som journalist och därmed djupt intresserad av det svenska språket är den här utvecklingen deprimerande. Att inte behärska det mest elementära i språket är dessutom ett stort handikapp. Vem vill anställa en person vars jobbansökan vimlar av märkliga språkfel?

Jag minns en av Nerikes Allehandas chefredaktörer, som konsekvent spolade alla jobbsökande som stavade ordet artikel med ck. De flög direkt ner i papperskorgen.

Jag drar ofta öronen åt mig om till exempel en privat Blocketannons innehåller stavfel på stavfel, det må bero på slarv eller okunnighet. Det ger onekligen ett oseriöst intryck. Om säljaren har ett utlandsklingande namn och därmed kan vara invandrad är det naturligtvis förklarligt. Men inte en Kalle Karlsson. Då bläddrar jag oftast vidare bland annonserna i jakt på någon som åtminstone vet vad en stor bokstav är för ett konstigt tecken.

Detta om gratis, och om taskiga lag- och språkkunskaper. Nu över till rabatter och ständiga reor. Rabatter är det heller ingen hejd på i den kommersiella världen, och det är ju okej så länge de inte varar för länge.

Men en del verkar vara helt odödliga. Jag har i över tio år haft antivirusprogrammet Norman på mina datorer. Under alla dessa år har det varit ständig rabatt på deras tjänsteprodukter, oavsett om man är en gammal kund som ska förnya, eller en helt ny. Alltid rabatter till alla. Alltid.

De ”rabatterade” priserna är naturligtvis inte rabatterade. De är ordinarie priser. Rabatternas syfte är att slå blå dunster i ögonen på kunderna, de är rena bluffen och därför olagliga.

Ständiga reor som aldrig tar slut är också en kär sysselsättning för vissa företag. Ur & Penn-kedjan är ett av många som alltid har en rea på gång. Eller har de en reafri dag i månaden så att de kan påstå att det handlar om olika reor?

För många år sedan slog Konsumentverket fast att ett så kallat extrapris får gälla i högst fyra veckor. Den tolkningen av lagen kan direkt överföras även på rabatter. De får inte gälla i evigheter.

 

Detta om falska rabatter och falska reor. Nu över till ständiga årliga prishöjningar även när den allmänna inflationen är låg eller ingen alls. Och det har den nu varit under åtskilliga år. Pinnglass och färg hör till de varor som år efter år alltid ökar mycket mer än inflationen. Runt tio procents årlig prishöjning verkar vara pinnglass- och färgtillverkarnas måttstock. Som husägare borde jag ha bunkrat upp med flera hundra liter av ”mina” färger för 20 år sedan. Då skulle mitt målningsunderhåll ha blivit billigare och billigare för varje år. Nu betingar dessa burkar ett löjligt högt pris.

Och pinnglass har jag slutat att köpa.

Slutligen kan jag bara konstatera att Ica-butikernas urfåniga märkning ”Vårt pris” fortsätter. Självklart är det den enskilda butikens pris som står på butikens prislappar, vad annars?

Goddag yxskaft …

 

Krönikan 13 januari 2015

 

Skönhet på ställen

där solen aldrig skiner

 

Dags för renovering?

Jag trodde att jag hade hyfsad koll på vilka konsument- hälso- och skönhetstrender som rör sig i tiden. Men en del har jag tydligen missat – och det med flera år. Häromveckan stötte jag på en företeelse som jag först trodde var ett riktigt dåligt skämt.

Analblekning.

Det finns uppenbarligen folk som tycker att det är genant? – eller fult? - att vara lite brun eller rödlätt i rövhålet. Frågan är i så fall vilka som bryr sig. Och hur många är de som känner till andras färgstatus där bak? Det torde vara en mycket, mycket liten skara udda människor som går runt och spanar sina vänner djupt in mellan skinkorna. Jag gör det inte.

 

Den både kända och ökända bloggerskan Kissie blekte sig i häcken för flera år sedan. ”Mitt anus blev verkligen jättefint och ljust” skrev hon i bloggen, samtidigt som hon uppmuntrade andra till detsamma, ”perfekt om ni vill piffa till anuset”.

I en av kommentarerna på bloggen berättade en tjej att hon nog också skulle uppgradera sig med en analblekning, för att ”överraska pojkvännen”. Jomenvisst, den kategorin torde vara den enda som brukar få tillfälle att uppmärksamma färgprakten i ändalykten.

Jag trodde att det gamla talesättet att skönhet kommer inifrån fortfarande gällde, men numera kommer den tydligen bakifrån.

 

Redan tandblekning av tillräckligt vita tänder är en märklig företeelse. Så har vi då också fått analblekning. Lägg därtill anskrämliga botoxplutande munnar, skönhetsoperationer av redan vackra ansikten och ”justeringar” av blygdläppar. Och så män som förlänger snorren för att de inbillar sig att den är för liten. Ju större den är, desto fler tjejer kommer rusandes. Eller?

Vi skattebetalare har varit med och betalat dessa aparta plastikkirurgers utbildning. Min andel av de skattekronorna vill jag ha tillbaka.

 

Så här långt har alltså fixeringen vid det egna jaget, den egna kroppen, gått. Kan det gå längre? Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det genomkommersialiserade samhället med sin aggressiva marknadsföring till stor del har bidragit till den här utvecklingen. Du får inte vara nöjd med din kropp, din person och ditt liv. Du duger inte. Du får aldrig känna att du är bra som du är. Du måste vara lite missnöjd, helst mycket missnöjd, så att du fortsätter att försöka köpa dig lycka och självförtroende med hjälp av en aldrig sinande ström av allt fler meningslösa varor och – som i det här fallet – tjänster.

Den kommersiella anusblekningsverksamheten och så kallade skönhetskirurgin ökar visserligen bruttonationalprodukten och skapar ett och annat jobb. Men det är knappast sådana jobb vi vill ha i ett samhälle där sjuk- och äldrevården skriker efter personal.

 

Och ute i världen lever hundratals miljoner fortfarande i djup fattigdom. Medan vi piffar upp våra ändtarmsmynningar och finjusterar näsor för dyra pengar.

Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Ja, åtminstone vissa av oss.

 

Äldre krönikor hittar du under årtalsrubrikerna högst upp på denna sida

Äldre krönikor från och med 2012 hittar du under respektive årsrubrik * Kolla in Svarta länslistan - på den hittar du företag som du bör undvika att handla hos. * Svensk Handels Varningslista över andra tvivelaktiga företag i hela landet * Ät fisk med gott samvete - här är WWF:s fiskguide * Så känner du igen israeliska varor * Nyttiga länkar för dig som konsument * Få hjälp av länets konsumentvägledare * Om sajten Konsumentmakt! * Kontakt : pelle@orebro-konsument.se

Företagen

som borde

skämmas

Råd och Röns skamlista för 2016

 

Här är konsumenttidningen Råd och Röns lista på företagen som fått flest klagomål under 2016. Klagomålen till de olika företagen kom in från 1 januari till 17 november 2016. Förra årets placering och nya på listan inom parentes.

 

1. Maximera TM Scandinavia (NY)

Säljer vitamintillskott på prenumeration. KO har i domstol fått igenom yrkanden om förbud mot företagets försäljningsmetoder, till exempel att locka med tävlingsvinster som inte finns eller med gratisprover som innebär abonnemang, samt att kräva betalt utan att beställning gjorts.

 

2. Bright Nutrition (NY)

Kritiseras för att ha skickat Omega 3-tillskott samt faktura till hushåll. Konsumenterna påstås ha accepterat varuproven i samband med en marknadsundersökning. I flera fall har företaget lockat med chansen att vinna ett pris om konsumenten accepterar ett varuprov. Konsumentverket har begärt att ansvariga myndigheter i Estland, där företaget har sitt säte, ska ingripa.

 

3. Telia* (10)

 

4 Vitality club (NY)

Erbjuder provpaket på kosttillskott och skönhetsprodukter. Kritiseras för vilseledande annonser där gratis provpaket leder till abonnemang. Kosttillskottens påstådda hälsoeffekter har inte kunnat bekräftas, enligt Konsumentverket. Ett tillsynsärende har inletts.

 

5. Tre* (NY)

 

6. Svenska telebolaget (NY)

Många – i huvudsak äldre – uppmanas att byta telefonabonnemang. Svenska telebolaget har förbjudits att skicka fakturor utan att någon beställning gjorts, annars utgår vite. Bolaget måste också tydligt informera om avtalets samtliga avgifter och om ångerrätten. Efter förbudet har anmälningarna mot företaget minskat.

 

7. CleanDevice 365 (NY)

Många anmälare har lockats av ett erbjudande om en ny Iphone för en krona. För att få telefonen måste man ingå ett provmedlemskap i tre dagar. Sägs det inte upp inom tre dagar dras 749 kronor varje månad. De drabbade känner sig vilseledda. Konsumentverket har begärt hjälp av tillsynsmyndigheten i Danmark, där företaget har sitt säte.

 

8. Adresstjänst (NY)

Säljer tjänster för flyttanmälan och säker adressändring. Tjänsten för flyttanmälan innebär bara att företaget skickar Skatteverkets kostnadsfria flyttanmälningsblankett, som konsumenten sedan själv får skicka till Skatteverket. Domstolen har, enligt KO:s yrkanden, förbjudit bolagets marknadsföring, som anses vilseledande. Efter det har bolaget upphört med marknadsföringen på sin webbplats.

 

9. New Life (NY)

Marknadsför bland annat bantningspiller, främst på Facebook. Gratisprodukten visar sig sedan vara starten på ett abonnemang. I flera fall har konsumenten inte fått det beställda gratisprovet och för mycket pengar har dragits från konsumentens konto. Konsumentverket har begärt att ansvariga myndigheter i Storbritannien, där företaget har sitt säte, ska ingripa.

 

10. Diet & Detox (NY)

Erbjuder gratis provpaket där konsumenten bara behöver betala frakten. Provpaketen består bland annat av grönt kaffe och bantningspiller. Det som inte framgår av annonsen är att erbjudandet är kopplat till ett abonnemang. Konsumentverket har haft svårt att ingripa mot företaget eftersom det är oklart var företaget är registrerat.

 

11. Svenska Elbolaget (NY)

Har systematiskt ringt upp äldre och vilselett dem att byta elabonnemang. Konsumenterna har inte alltid förstått vad samtalen handlat om och vissa har endast tackat ja till att få information hemskickad. Domstolen har förbjudit företaget att kräva betalning för tjänster som konsumenter inte beställt. Antalet anmälningar har avtagit efter förbudet. Företaget har försatts i konkurs.

 

12. Fastcom (NY)

Har bland annat ringt och påstått att den fasta telefonen stängs av om konsumenten inte säger ja till bolagets erbjudande. Företaget ringer äldre och personer som NIX-registrerat sina telefoner. KO har stämt Fastcom och yrkar bland annat att företaget förbjuds att fakturera utan avtal samt förbjuds att ge sken av att de samarbetar med, eller representerar, konsumentens ordinarie teleoperatör. KO yrkar även att Fastcom ska betala en marknadsstörningsavgift på en halv miljon kronor.

 

13. Hurmycket (NY)

Erbjuder bilvärdering på nätet. Många konsumenter har beställt företagets tjänst i tron att det är gratis, vilket inte stämmer. Flera anmälare uppger att de fått en faktura trots att de inte beställt något.

 

14. Norwegian (NY)

Anmälningarna handlar om att flygbolaget inte gett resenärer kompensation vid förseningar och inställda flyg.

 

15. Comhem* (NY)

 

* Att Telia, Tre och Comhem har fått så många anmälningar beror mycket på att det är stora företag med många kunder. Samtidigt har företagen uppenbarligen brister i sin marknadsföring och kundhantering. Anmälningarna har dock mycket större variation jämfört med övriga företag i listan, där anmälningarna i stor utsträckning liknar varandra.

 

Källa: Sveriges Konsumenter och Råd & Rön

WWF:s fiskguide

- ät fisk med gott samvete

  • Alkoholdrycker bör ha innehållsdeklaration
  • Nytel tvingas betala 300.000 kronor
  • KOV granskar miljöpåståenden i spar-reklam
  • Företaget Fastcom fortsätter med fula försäljningsmetoder
  • Nej till undantag

för drönare

  • Nix-Telefon ger inget fullgott skydd
  • Danskt rövarföretag lurar svenskar
  • Estniskt "hälsoföretag" blåser svenska konsumenter
  • Dom mot företag som kapade kunders bank-id
  • Småbutiker tar ut olagliga kortavgifter
  • KO stämmer träningsanläggningar
  • Delbetala kan bli dyrt
  • Lettland stoppar Carprice-reklam
  • Slakteri åtalsanmäls för brott mot djurskyddslagen
  • Bisfenol A förbjuds i biljetter och kassakvitton
  • KO stämmer även Fastcoms callcenterbolag
  • Risk att trilla ur med Trilla ej ur
  • Reklam för Green Coffee stoppas av domstol
  • Nästan all mat måste nu vara näringsdeklarerad
  • Förbjudna kemikalier hittade i hemelektronik
  • Fortsatt låga halter bekämpningsmedel i svenska maten
  • Domstolsförbud mot Fastcom
  • Lite prat om risk i finanspoddar

Alkoholdrycker

bör ha innehålls-deklaration

Krav från EU-kommissionen

 

Fredag 24 mars 2017. EU-kommissionen vill att det ska finnas ingrediens- och näringsinformation för alla alkoholhaltiga drycker. I dag finns det bara krav på att märka ut allergiframkallande ämnen och volymprocent alkohol.

 

Lagstiftningen kräver att nästan alla livs-medel har en ingrediensförteckning och näringsdeklaration. Det betyder att det ska gå att se vilka ingredienser som finns i livsmedlet. Det ska också gå att se hur mycket näring och energi (kalorier) livs-medlet innehåller. Än så länge gäller inte kravet alkoholhaltiga drycker med mer än 1,2 volymprocent alkohol.

I ett första steg uppmanas alkohol-industrin i EU att inom ett år ta fram förslag på hur konsumentinformation om innehållet kan införas på hela alkohol-marknaden. Information kan ges på flera olika sätt. Märkning på produkten eller information på företagets webbplats är två exempel. Därefter bedömer EU-kommis-sionen om industrins förslag ger de önskade effekterna eller om det behövs andra åtgärder.

 

Livsmedelsverket positivt

- Vi välkomnar att det här arbetet går framåt. Lättillgänglig och tydlig information är en förutsättning för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val säger Anna Wedholm Pallas, rådgivare på Livsmedelsverket.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Nytel tvingas

att betala

300.000 kronor

 

Tisdag 14 mars 2017. Patent- och marknadsdomstolen förbjuder tele-operatören Nytel och dess företrädare att kräva betalt för telefonabonnemang som konsumenter inte har beställt. Nytel ska också betala en marknads-störningsavgift på 300 000 kronor.

 

Domen innebär att Patent- och marknadsdomstolen nu fastställer ett tidigare interimistiskt beslut om förbud mot Nytels säljmetoder som fattades av domstolen i juni.

Det skedde efter att Konsument-ombudsmannen, KO, ingripit mot Nytel och två andra telesäljbolag som använt sig av oseriösa säljmetoder.

 

Flera förbud

Domen betyder att Nytel och dess företrädare förbjuds att:

* i samband med telefonförsäljning kräva betalning för tjänster som konsumenter inte har beställt.

* Ringa säljsamtal till konsumenter vars telefonnummer är antecknade i spärregistret Nix-telefon.

* Domstolens beslut innebär också ett krav på att Nytel och dess företrädare måste informera konsumenter om deras ångerrätt och om avgifter som eventuellt tillkommer.

 

Inspelade säljsamtal avslöjade bluffen

Efter att ha tagit del ljudfiler av säljsamtal med konsumenter slår domstolen fast att det är uppenbart att ingen av dessa har tackat ja till att ingå avtal med Nytel. I stället är det äldre personer som Nytel har kontaktat och där säljaren har ställt ledande frågor, lägga uppgifter i konsumentens mun och ”föreläst” för. Efter det har man från Nytels sida menat att man är överens om ett avtal.

Nytel och dess företrädare riskerar vite på en miljon kronor om domstolsförbudet bryts.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KOV granskar

miljöpåståenden

i spar-reklam

 

Tisdag 14 mars 2017. ”Grön”, ”hållbar” och ”miljövänlig” är vanliga ord i marknadsföringen av bland annat fonder och pensionssparande. Men reglerna för vad företagen får påstå är ganska strikta.

 

Konsumentverket har granskat 15 bankers och fondföretags marknadsföring på de egna webbplatserna. Myndigheten har tittat inte bara på vad som sägs i texten utan även hur företagen använder bilder och symboler för att spegla någon form av miljöaspekt.

–Vi vet att konsumenterna påverkas av marknadsföringen och att miljöargument får en allt större betydelse för många när de ska fatta beslut. Därför är det extra viktigt att företagen inte vilseleder konsu-menterna och får dem att tro att bolagen har ett större positivt miljöinflytande än vad de rimligtvis har, säger Malin Fors, jurist på Konsumentverket.

 

Måste kunna bevisas

Lagen säger att generella miljöpåståenden antingen måste beskrivas och förklaras närmare samt kunna bevisas, eller så får de inte användas. Företag som använder ett påstående som ”miljövänlig” måste också kunna visa på vilket sätt produkten är just miljövänlig.

Förutom miljöorden som används för att beskriva spar- och investerings-produkter använder många företag bilder på orörd natur, djur eller symboler som till exempel gröna löv eller gröna fot-avtryck.

–Bilderna kan ge konsumenterna intrycket att företagens investeringar har en positivare påverkan på miljön än vad de i själva verket har.

 

Tredjedel får anmärkning

Nu får de 15 bolagen ta del av Konsu-mentverkets granskning. Dessutom sprids resultatet till branschorganisatio-nerna. Sedan får cirka en tredjedel av de granskade bolagen ett tillsynsbrev från myndigheten där företagen uppmärk-sammas på brister i marknadsföringen. De får då möjlighet att självmant rätta till sin marknadsföring.

–Vi hoppas förstås att alla bolagen i vår granskning tar till sig av kritiken. Det är inte rätt att spela på konsumenternas vilja att bidra till ett mer hållbart sam-hälle, om företagen inte kan visa på vilket sätt den egna verksamheten och de produkter man säljer verkligen gör det, säger Malin Fors.

Granskningen är ett led i regeringens uppdrag till Konsumentverket att mot-verka marknadsföring med miljöaspekter som inte är underbyggda.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Företaget Fastcom

fortsätter med fula

försäljningsmetoder

 

Lördag 25 februari 2017. Företaget Fastcom som ringer och säljer telefonabonnemang har stämts av Konsumentombudsmannen, KO. I väntan på dom har domstolen förbjudit flera av företagets metoder.

 

Fastcom var inte nöjd med förbudet, det så kallade interimistiska beslutet, som Patent- och marknadsdomstolen fattade. Därför överklagade företaget till Patent- och marknadsöverdomstolen.

 

KO däremot ville att företagets fula metoder skulle förbjudas med omedelbar verkan för att skydda konsumenterna från att drabbas av oönskade telefon-abonnemang. Fastcom har bland annat ringt upp nixade konsumenter, låtit påskina att de ringer för konsumentens ordinarie telefonbolags räkning eller att de helt enkel tagit över verksamheten. Konsumenterna har inte fått korrekt information om ångerrätten eller ens tydlig information om vad telefon-försäljaren vill.

 

Känner sig fortfarande lurade

Patent- och marknadsöverdomstolen slår fast att Fastcom är ansvarig för marknadsföringen, oavsett om det är deras egna säljare som ringt eller om det är säljare på ett callcenterföretag. Företaget hade inte någon större framgång med sitt överklagande. Domstolen meddelar nämligen att företagets metoder bryter mot marknadsföringslagen på flera punkter.

 

Riskerar vite på fyra miljoner

Sammanlagt hotar ett vite på fyra miljoner kronor om bolaget fortsätter på samma vis som tidigare.

Företaget anmäls fortfarande av konsumenter som känner sig lurade. Bara sedan i december har åtta anmälningar kommit in, och 30 personer har hört av sig till Konsumentverkets vägledning Hallå konsument med anledning av företaget.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Nej till undantag

för drönare

 

Måndag 20 februari 2017. Datainspek-tionen säger nej till det lagförslag som i princip skulle göra det fritt fram att flyga med drönare utrustade med kamera på allmänna platser.

 

Justitiedepartementet har tagit fram ett lagförslag som innebär att kamera-övervakningslagen inte ska gälla för drönare som är utrustade med kamera, om drönaren flygs av andra än myndigheter. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 augusti 2017 och skulle i så fall gälla fram till 25 maj 2018, då en ny EU-lagstiftning kommer att reglera hur drönare får användas.

Datainspektionen yttrar sig nu över förslaget i promemorian "Kameraöver-vakningslagen och möjligheterna att använda drönare för berättigade ändamål" och är kritisk.

 

Integritetsrisker

- Att helt undanta alla privata drönare från reglerna i kameraövervakningslagen står inte i proportion till integritetsriskerna som det skulle innebära. Därför säger vi nej till förslaget, säger Datainspektionens jurist Tove Fors.

Datainspektionen anser att drönar-tekniken möjliggör en potentiellt mycket integritetskänslig och omfattande kamera-övervakning. "Integritetsriskerna med drönare, som hänger samman bland annat med deras mobilitet, deras övervaknings-kapacitet i fråga om höjd och vinklar och svårigheten att upptäcka övervakningen, gör sig starkt gällande även när syftet med kameraövervakningen är ett annat än att personövervaka", skriver Datainspek-tionen i sitt yttrande.

- Det är redan idag möjligt att få tillstånd till kameraövervakning med drönare för vissa syften, under förutsättning att integritetsintrånget reduceras i tillräcklig stor utsträckning, säger Tove Fors.

 

Källa: Datainspektionen

 

 

Nix-Telefon

ger inget

fullgott skydd

KOV säger upp överenskommelse

 

Tisdag 7 februari 2017. Spärregistret NIX-Telefon har så många luckor och undantag att tjänsten inte ger ett fullgott skydd mot oönskad telefonförsäljning. Det anser Konsumentverket som nu vänder sig till regeringen och trycker på behovet av nya regler.

 

Det är efter nästan ett års fruktlösa förhandlingar som Konsumentverket nu säger upp branschöverenskommelsen med föreningen för NIX-Telefon. Anledningen är att reglerna för spärregistret innehåller alltför många undantag från huvud-principen att det inte är tillåtet att ringa konsumenter som tydligt markerat att de inte vill bli uppringda.

Konsumentverket har velat skärpa reglerna på en rad punkter för att stärka konsumentskyddet, men föreningen för NIX-Telefon har i väsentliga delar motsatt sig detta.

 

Tävlingar upphäver blockeringen

En fråga där parterna står långt ifrån varandra gäller den allt vanligare situationen där konsumenter lockas att delta i olika tävlingar eller tester på internet. Vad många inte vet är att detta ofta är ett sätt att få konsumenter att gå med på att bli uppringda av telefonförsäljare.

Det är också vanligt att konsumenten lämnar sitt samtycke i samband med att man köper eller beställer något på internet.

 

Ska inte kunna förledas

För att undvika att konsumenter förleds att lämna samtycken vill Konsument-verket att det införs ett krav på att man ska markera specifikt vilka företag man samtycker att få samtal från. Föreningen tycker i stället att konsumenten aktivt ska kryssa för vilka företag man inte vill ha samtal från.

– Föreningens variant innebär att konsumenter som inte uppmärksammar att det är fråga om att samla medgivanden till telefonförsäljning anses ha samtyckt till att bli uppringd genom passivitet, säger Cecilia Tisell, Konsumentverkets generaldirektör och Konsument-ombudsman.

 

Stopp efter ett år

Enligt Nix-Telefons nuvarande regler är det tillåtet för företag att ringa konsumenter om det finns ett etablerat kundförhållande. Här anser Konsument-verket att det ska vara stopp för telefon-försäljning när avtalet har upphört. Enligt föreningens uppfattning ska företag få ringa i upp till ett år efter att avtalet har upphört.

Det här är bara några exempel på skärpningar av reglerna som Konsument-verket har krävt, men som Nix-Telefon har förkastat.

 

Avtalet sades omedelbart upp

– Vi kan inte ha en branschöverens-kommelse som inte ger konsumenterna ett tillräckligt skydd. Vi säger därför upp överenskommelsen med omedelbar verkan, säger Cecilia Tisell.

Samtidigt skickar Cecilia Tisell in en skrivelse till regeringen där hon betonar behovet av skriftlig avtalsbekräftelse vid telefonförsäljning.

 

Kan fortsätta "nixa" sig

Konsumentverkets råd till konsumenter förändras inte av uppsägningen av branschöverenskommelsen med Nix-Telefon. Den som inte vill bli uppringd av telefonförsäljare bör fortsätta att "nixa sig", det vill säga att registrera sitt telefonnummer i föreningens spärregister. Däremot bör man veta att det inte ger ett fullgott skydd. Man bör heller inte lämna ut sina person- och kontaktuppgifter utan att ta reda på hur uppgifterna kan komma att användas.

 

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Danskt rövarföretag

lurar svenskar

 

Fredag 3 februari 2017. I Sverige har många konsumenter drabbats av det danska företaget LuxStyles säljmetoder. Ett internationellt samarbete har nu lett till att den danska konsumentombudsmannen polisanmäler LuxStyle.

 

Svenska konsumenter uppger att de kommit i kontakt med LuxStyles annonser på sociala medier och när de klickat sig vidare har de kommit in till en sida där LuxStyle begär konsumentens personuppgifter. Först efter att man fyllt i namn, adress, e-postadress och telefonnummer uppges priset.

Trots att konsumenten väljer att inte göra något köp eller väljer att avbryta sin beställning efter detta steg skickas ändå produkterna med tillhörande faktura.

 

Polisanmält

Klagomål gällande LuxStyle ApS och Lux International Sales ApS inkom till Danmarks KO, Forbrugerombuds-manden, från konsumentmyndigheter i Australien, Nya Zeeland och Kanada. Utöver det uppmanade Norges, Sveriges, Österrikes och Belgiens Konsumentverk att Forbrugerombudsmanden skulle agera i frågan, något som nu har skett.

Forbrugerombudsmanden, meddelar nu i ett pressmeddelande att en polisanmälan är gjord mot LuxStyle. Bland annat polisanmäls LuxStyle för att företaget sänder varor till konsumenter, utan att det har skett någon beställning. En annan punkt i anmälan är att företaget presenterar priset först efter att ett avtal har slutits.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Estniskt

"hälsoföretag"

blåser svenska

konsumenter

 

Torsdag 2 februari 2017. Den senaste tiden har Konsumentverket tagit emot mängder av klagomål och anmälningar mot ett estländskt bolag som kallar sig för Premium Supplements eller Premium Q10.

 

Bolaget heter Premium Supplements Oü, men kallar sig även för Premium Q10. I anmälningarna till Konsumentverket beskriver konsumenterna hur de fått försändelser med kosttillskottet Premium Q10 tillsammans med en faktura skickat till sig. Det har skett utan att konsumenten beställt något. Bolaget hävdar att konsu-menten deltagit i en marknadsunder-sökning och att konsumenten därigenom tackat ja till abonnemanget.

 

Lockar med 30 000 kronor

Andra konsumenter beskriver hur de fått ett sms eller mejl med en länk där de uppmanas svara på en marknadsundersökning angående sina resvanor och att de kan vinna 30.000 kr om de svarade på frågorna.

När konsumenten fyllt i sina uppgifter för att delta i tävlingen har de även omedvetet accepterat villkoren, i vilka det framgår att konsumenten accepterar att Premium Supplements Oü skickar ett startpaket för 59 kr och att fortsatta paket á 298 kr därefter skickas ut om abonnemanget inte sägs upp.

 

130 anmälningar på bara en månad

Under 2016 drog Premium Supplements på sig 92 anmälningar till Konsument-verket. Bolagets säljmetoder liknar de som används av ett annat estniskt bolag, Bright Nutrition, som svarade för 250 anmälningar till Konsumentverket under fjolåret, och toppade därmed verkets anmälningsstatistik.

Hittills i år Har Konsumentverket tagit emot 130 anmälningar mot bolaget och till myndighetens upplysningstjänst har över hundra konsumenter hört av sig som har fått obeställda försändelser från Premium Q10.

Konsumentverket i båda fallen lämnat över ärendet till den estländska konsumentmyndigheten.

Är du drabbad? Hallå konsument har tips om hur du ska gå till väga.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Dom mot företag

som kapade

kunders bank-ID

 

Torsdag 2 februari 2017. Lundstedt Fond & Finans döms av Patent- och marknadsdomstolen för att ha kapat konsumenters Bank-ID och på så sätt flyttat deras premiepensionspengar. De drabbade konsumenterna har varken känt till eller godkänt någon flytt av pengar.

 

Företaget gick i konkurs i somras, så domen riktas mot Lundstedt Fond & Finans AB i konkurs. Det innebär att de viten på sammanlagt tre miljoner kronor vid eventuella fortsatta överträdelser aldrig kommer att bli aktuella. Det är ändå en viktig dom, menar Konsumentombudsmannen, KO.

– Domen är väldigt tydlig med att det inte spelar någon roll om företaget anlitat ett annat företag, som i det här fallet ett callcenterbolag, att sköta marknads-föringen. Lundstedt är ändå den som har ansvaret. Det är viktigt att domstolen slår fast detta eftersom det stärker KO:s möjligheter att i andra fall av oseriös telefonförsäljning med callcenterbolag ändå kräva ansvar från huvudbolaget, säger Carolina Andersson, processråd för KO.

Domstolen slår också fast att företaget i konkurs ska betala 400.000 kronor i marknadsstörningsavgift.

 

Bakgrund

Konsumenter anmälde till Konsument-verket att Lundstedt ringde och påstod att staten tar ut en särskild avgift för premie-pensionen. Säljarna påstod att den fond de sålde gick bra, när sanningen var det motsatta, och gav sken av att tjänsten var gratis.

Konsumenter som blev uppringda fick varken korrekt information eller någon möjlighet att skriftligt godkänna avtalet trots att det är lagkrav på det. Konsumentverket utfärdade i november 2015 ett föreläggande där bolaget förbjöds att fortsätta med den felaktiga marknadsföringen.

 

Kapade bank-id

Därefter blev det känt att bolaget även kapat konsumenters Bank-ID och, utan deras vetskap, flyttat deras premiepensionspengar. När det stod klart att många fått sitt fondinnehav ändrat av säljarna stämde KO företaget i juni 2016. En kartläggning tillsammans med Pensionsmyndigheten visade att över 3 600 konsumenter drabbats av kapning och ofrivilligt fondbyte. Snittvärdet på det överförda beloppet var 125 000 kronor per konsument. En månad senare försattes Lundstedt i konkurs.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Småbutiker

tar ut olagliga

kortavgifter

 

Torsdag 2 februari 2017. Det är förbjudet att ta en avgift när du betalar med kontokort eller kreditkort som till exempel Visakort eller Mastercard, vare sig i butiken eller på nätet. Trots det finns det butiker som tar extra betalt när du betalar med kort.

 

– Vi vet att det finns butiker som tar en extra avgift när du vill betala med kort. Ofta är det små företag som kanske inte har koll på vad lagen säger och som vill kompensera sig för den kostnad som de har. Vi vill inte ta i med våra hårdaste metoder mot dessa små näringsidkare, utan föredrar att börja med att informera dem om vad som gäller, säger Sara Wahlberg, jurist på Konsumentverket.

 

Tipsa gärna Konsumentverket

Under hela året kommer Konsument-verket att ha ett extra fokus på kortavgifter. Myndigheten ska skicka brev till många butiker med information om vad det står i lagen. Kommunernas konsumentvägledare uppmanas även att höra av sig till myndigheten när de får veta att butiker använder kortavgifter.

– Vi hoppas också att konsumenter som stöter på kortavgifter hör av sig till oss med tips. På så sätt kan vi kontakta företaget och få dem att ändra sig, säger Sara Wahlberg.

 

Företagen väljer betalsätt

Ett företag har rätt att välja vilka betalningssätt det tar emot. Ibland stöter konsumenter på att butiken kräver att man måste handla för minst en viss summa för att få betala med kort. Det finns inget i lagen som hindrar sådana beloppsgränser, men butiken kan ha regler mot beloppsgränser i sitt avtal med banken eller kortläsar-företaget.

– Det är ju förstås omöjligt att veta som vanlig konsument. Det är heller inget som vi på Konsumentverket kan granska eftersom det rör ett avtal mellan två företag, förklarar Sara Wahlberg.

 

Gäller även utländska nätföretag

Om du handlar på internet av ett utländskt företag som vänder sig till svenska konsumenter genom att till exempel ha information på svenska och priser i svenska kronor gäller oftast svensk lag och då är det förbjudet att ta ut kortavgift.

Ett undantag kan vara transportföretag, som till exempel flygbolag med säte i länder som tillåter kortavgifter.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO stämmer

tränings-anläggningar

 

Tisdag 10 januari 2017. Tränings-anläggningarna STC har två månaders uppsägningstid på sina träningskort. Det är oskäligt lång tid anser Konsu-mentombudsmannen, KO, och stämmer därför företaget Svenska Nergy som driver anläggningarna.

 

Bolaget har två månaders uppsägningstid både för tillsvidare-kort och kort med bindningstid som betalas med autogiro. Samtidigt använder företaget uttryck som ”saknas bindningstid”, ”utan bindnings-tid” och ”0-mån” i sin marknadsföring vilket lätt vilseleder konsumenterna.

 

Max en månad tillåtet

För andra tjänster som telefonabonne-mang, internetabonnemang, konsument-krediter eller betaltjänster är den längsta lagliga uppsägningstiden en månad. För träningstjänster finns ingen lag som reglerar uppsägningstiden. KO anser dock att det är till stor nackdel för konsumen-ten med en lång uppsägningstid och att det därför strider mot avtalsvillkorslagen.

Svenska Nergy har ett 30-tal anläggningar runt om i landet.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Delbetala

kan bli dyrt

 

Tisdag 10 januari 2017. När det är dags att betala för köpet får du ofta erbjudande att dela upp betalningen. Men se upp – det kan bli betydligt dyrare än du tänkt dig.

 

Konsumentverket har nyligen granskat tio faktureringsföretag för att se hur de marknadsför delbetalning på sina fakturor. I många fall har fakturorna en utformning där konsumenten lätt kan vilseledas att betala ett lägre belopp än totalsumman eller det som är räntefri delbetalning. Den som råkar betala ett för lågt belopp riskerar att hamna i en avbetalning som är både dyr och långdragen.

– Vi ser att drygt hälften av de granskade företagens fakturor innehåller oklarheter eller vilseledande moment, säger Anna Hult som är jurist på Konsu-mentverket.

 

Får mer information av KOV

Nu kommer företagen att få mer information av Konsumentverket och möjlighet att frivilligt rätta till tveksam-heterna. Om det blir nödvändigt kan myndigheten gå vidare med rättsliga åtgärder.

Anna Hult råder konsumenterna att vara noggranna med vilket belopp man fyller i så man inte drabbas av extra räntekostnader. Det gäller både vid köp på nätet och i affärer som använder kundkort med möjlighet att dela upp betalningen.

 

Kan bli väldigt dyrt

– Det kan vara lockande att betala så lite som möjligt för inköpen, men det kan visa sig bli väldigt dyrt. Om du har ett restbelopp kvar att betala kan det som verkade så förmånligt övergå i en löpande kredit med kreditkortsräntor på exempelvis 26 procent.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Lettland stoppar

Carprice-reklam

 

Torsdag 22 december 2016. Många svenska konsumenter har råkat illa ut när de klickat på en bilvärderings-tjänst på nätet. Nu agerar det lettiska Konsumentverket mot bilvärderings-sajten Carprice.se.

 

Det är förrädiskt enkelt att klicka på en tjänst på nätet för värdering av bilen. Det ser ut som om det är gratis, men den som fyller i registreringsnummer och klickar på ”fortsätt” får sedan en faktura på mellan 900 och 1.250 kronor.

Bilvärderingstjänster har länge varit ett problem för svenska konsumenter. Företagen bakom tjänsterna finns i Est-land och Lettland vilket har försvårat Konsumentverkets möjligheter att ingripa. Men nu agerar den lettiska motsvarigheten till Konsumentverket mot bolaget Carprice. Myndigheten kräver att bolaget tydligt visar priset på webbsidan och tydligt informerar om konsumentens ångerrätt. Bolaget förbjuds att marknads-föra sig som de gör idag.

 

Många har blivit lurade

– Vi hoppas förstås att det här stoppar bolaget. Vårt mål med samarbetet med de lettiska myndigheterna är att få slut på den oseriösa verksamheten som lurar så många, säger Malin Johansson, jurist på Konsumentverket.

Sedan 2015 fram till idag har drygt 4 500 konsumenter hört av sig till Konsu-ment Europa, Konsumentverkets upp-lysningstjänst Hallå konsument och de kommunala konsumentvägledarna med klagomål på bilvärderingssajter. Mörker-talet är förmodligen också stort.

 

Fler skumraskföretag

Andra företag med liknande metoder som Carprice är Hurmycket.com och Autopriser.net.

Som konsument har du ångerrätt vid köp på nätet och Konsumentverket råder drabbade konsumenter att använda sig av den.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Slakteri åtalsanmäls

för brott mot

djurskyddslagen

 

Torsdag 22 december 2016. Livsmedelsverket åtalsanmäler AB Ginsten Slakteri för misstänkt brott mot flera djurskyddslagar i samband med bedövning av grisar vid slakt.

 

Livsmedelsverket misstänker att AB Ginsten Slakteri har brutit mot flera regler och att flera grisar slaktats utan att ha varit tillräckligt bedövade. Om djuren inte bedövas på rätt sätt kan de utsättas för rädsla, stress och onödigt lidande.

Regler för hur djur ska bedövas innan slakt finns i djurskyddslagen, EU:s förordning om skydd av djur vid tid-punkten för avlivning samt Jordbruks-verkets föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur.

 

Får inte lida i onödan

- Djur ska inte behöva lida i onödan i samband med slakt. Om inte bedövningen görs på rätt sätt kan djuren utsättas för stort lidande och därför åtalsanmäler vi företaget, säger Henrik Björnfot avdelningschef för avdelning Södra Götaland.

Åtalsanmälan grundar sig på samma händelser som tidigare rapporterats till länsstyrelsen i Halland. Med utgångs-punkt från dessa händelser vitesförelade länsstyrelsen företaget tidigare i december.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

KO stämmer

även Fastcoms

callcenterbolag

 

Tisdag 20 december 2016. Patent- och marknadsdomstolen förbjöd nyligen teleoperatören Fastcom att fortsätta med sin kritiserade marknadsföring. Nu stämmer Konsumentombuds-mannen, KO, även Fastcoms callcenter-bolag Telework för medverkan.

 

KO stämde Fastcom i slutet av september sedan bolaget på kort tid dragit på sig ett stort antal anmälningar och klagomål. Enligt anmälningarna så gav bolagets säljare intrycket av att vara någon form av officiell telefonhandläggare och att de ringde på uppdrag av konsumentens ordinarie teleoperatör.

De har också påstått att den fasta telefonen ska läggas ned och att konsu-menten inte har något annat val än att säga ja till bolagets erbjudande för att få behålla sin telefon. Bolaget gav inte heller någon som helst information om ånger-rätten.

 

Ingår i samma koncern

För att ringa säljsamtalen har Fastcom anlitat callcenterbolaget Telework, som ingår i samma koncern som Fastcom. Även om det är Fastcom som bär fullt ansvar för den otillbörliga marknads-föringen anser KO att Telework i så hög grad har medverkat till den att även Telework bör stå till svars inför domstol.

KO vill därför att Patent- och mark-nadsdomstolen förbjuder även Telework att fortsätta med den otillbörliga mark-nadsföringen och att bolaget också straffas med en marknadsstörningsavgift på 750 000 kronor.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Bisfenol A

förbjuds i biljetter

och kassakvitton

 

Tisdag 20 december 2016.

EU-kommissionen har beslutat att förbjuda det misstänkt hormon-störande ämnet bisfenol A i termo-papper, som används för bland annat kassakvitton och biljetter. Förbudet börjar gälla den 2 januari 2020.

 

– Det nya förbudet kommer att minska den totala exponeringen för bisfenol A och kan bidra särskilt till att skydda gravida kvinnor som hanterar kassakvitton i jobbet. Bisfenol A misstänks kunna ge effekter på foster och små barn även vid låg exponering, säger Helena Dorfh, utredare vid Kemikalieinspektionen.

EU-kommissionens beslut innebär att bisfenol A inte ska få förekomma i halter över 0,02 procent i termopapper. Förslaget röstades igenom av medlemsländerna i EU:s Reach-kommitté i somras, och nu har EU-kommissionen fattat beslut om att införa förbudet i en bilaga till EU:s kemikalielagstiftning. Beslutet har även publicerats i EU:s officiella tidning.

 

Återfinns i urin- och blodprover

Det var Frankrike som tog initiativ till förslaget om en begränsning av bisfenol A i termopapper. Sverige har aktivt stöttat förslaget. Bisfenol A är ett misstänkt hormonstörande ämne som används vid tillverkning av polykarbonat- och epoxiplaster och även som färgframkallare i bland annat kvittopapper. Ämnet påträffas i nästan alla urin- och blodprover från människor.

Sedan 2011 är bisfenol A förbjudet i nappflaskor i hela EU. I Sverige är bisfenol A förbjudet i lack och ytskikt i matförpackningar för barn upp till tre år. Sedan den 1 september 2016 är ämnet även förbjudet att använda vid så kallad relining av dricksvattenrör i Sverige.

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Risk att trilla ur

med Trilla ej ur

Sängsida återkallas

 

Fredag 16 december 2016. Risk finns att barnet kan glida ur genom öppningen som blir mellan säng och sängsida, fastna med huvudet och strypas.

 

Trilla ej ur från Babyproffsen monteras på långsidan av en säng för att förhindra att barn trillar ur. Produkten har sålts i två längder, 106 centimeter och 150 centi-meter. Om barnet glider mellan säng och sängsida kan det fastna med huvudet och bli strypt.

Återkallelsen gäller samtliga Trill ej ur med artikelnummer 8906-8907. Den som köpt sängsidan Trilla ej ur ska kontakta närmaste Babyproffsbutik för att returnera artikeln och få en ny likvärdig ersättnings-produkt. Något kvitto behöver inte visas upp.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Reklam för

Green Coffee

stoppas av domstol

 

Onsdag 14 december 2016. Svenska Almanacksföretaget får inte påstå att man blir smal av Green Coffee och pigg av Q10L, eller använda lockvaror som i smyg leder till prenumeration av hälsokostprodukter.

 

Om företaget bryter mot förbuden hotar ett vite på sammanlagt tre miljoner kronor. Det slår Patent- och marknadsdomstolen nu fast i sin dom.

Bolaget har marknadsfört hälsokostprodukter på två sajter på nätet, bio365.se och gratisstart.se. Konsument-ombudsmannen, KO, har bett domstolen pröva marknadsföringen av två produkter: Green Coffee och Q10L. Domstolen har nu kommit fram till att marknadsföringen i båda fallen strider mot lagen. Företaget förbjuds att på olika vis påstå att Green Coffee skulle bidra till viktnedgång och på motsvarande sätt att Q10L skulle minska trötthet, förebygga åldrande och ge mer energi.

 

Har inte kunnat bevisa

Det finns mycket stränga lagkrav på att den som påstår något i reklam också ska kunna bevisa att det är sant. När det gäller varor av medicinsk natur och bantnings-produkter är kraven extra hårda. Svenska Almanacksbolaget har inte kunnat visa att påståendena i reklamen är sanna. Domstolen konstaterar att företaget därför vilselett konsumenterna.

Dessutom fälls bolaget för att ha dolt det faktum att en gratisprodukt eller lockvara leder vidare till ett löpande abonnemang på hälsokostprodukter.

 

Vilseledande

– Domstolen konstaterar att det finns en stor risk att konsumenten inte uppfattar att det rör sig om en prenumeration. Vi konstaterar att de delar vår uppfattning att bolaget vilseleder konsumenterna, säger Madeleine Larsson, processråd hos KO.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Nästan all mat

måste nu vara

näringsdeklarerad

 

Onsdag 14 december 2016. Från 13 december 2016 ska nästan alla livsmedel ha en näringsdeklaration. Det betyder att det bland annat måste framgå hur mycket fett, kolhydrater, protein, socker och salt som finns i maten.

 

Näringsdeklarationen måste innehålla uppgifter om mängden fett, mättat fett, kolhydrater, sockerarter, protein och salt som finns i produkten. Det måste också framgå hur mycket energi den ger. Den som vill kan även skriva mängden vita-miner och mineraler - men det är inget krav.

- Det här är bra nyheter för alla konsumenter som vill göra medvetna mat-val, säger Anna Wedholm Pallas, råd-givare på Livsmedelsverket.

För många livsmedelföretag innebär reglerna ingen stor förändring, eftersom de redan anger näringsdeklaration frivilligt.

 

Salt och socker

En nyhet är att det ska stå mängd salt i stället för mängd natrium. En annan nyhet är att totalmängden sockerarter alltid ska anges. I totalmängden ingår både tillsatt socker och det socker som kan ingå naturligt som exempelvis fruktsocker eller mjölksocker. Däremot framgår inte av näringsdeklarationen hur stor del av total-mängden sockerarter som är tillsatt socker.

Ungefär hur mycket tillsatt socker som finns i ett livsmedel går att ta reda på genom att jämföra näringsdeklarationen med ingrediensförteckningen, där ingredienserna måste anges i fallande skala.

 

Så ska det stå

Exempel på ingredienser i en produkt: vetemjöl, socker, mjölk, ägg, russin. I den totala mängden sockerarter i närings-deklarationen ingår tillsatt socker men även mjölksocker från mjölken och frukt-socker från russinen. I exemplet står socker före mjölk och russin. Det betyder att tillsatt socker står för den största delen av den totala sockermängden i exemplet.

 

Gäller inte krogmat

Det krävs ingen näringsdeklaration för mat som serveras på restaurang eller säljs förpackad över disk. Det krävs inte heller näringsdeklaration för livsmedel som säljs på bondens marknad eller på liknande sätt.

Övergångsregler gör att vissa livs-medel, till exempel de med lång hållbar-het, kan få säljas utan näringsdeklaration ett tag även efter den 13 december 2016.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Förbjudna

kemikalier

i hemelektronik

 

Onsdag 14 december 2016. Nästan fyra av tio elektriska lågprisprodukter som Kemikalieinspektionen har granskat innehåller förbjudna kemikalier. Bland annat hittade myndigheten skadliga ämnen i lampor och usb-kontakter.

 

– Vårt tillsynsprojekt visar att det är vanligt att billig hemelektronik innehåller förbjudna kemikalier. De enskilda produk-terna utgör i sig ingen stor risk, men på sikt innebär det problem för både hälsa och miljö, säger Mariana Pilenvik, inspektör på Kemikalieinspektionen.

Under 2016 har Kemikalieinspektionen kontrollerat innehållet i 154 elektriska och elektroniska lågprisprodukter. Totalt har 84 företag inspekterats i projektet. Bland varorna som myndigheten har låtit ana-lysera finns bland annat hörlurar, cykel-lampor och usb-kontakter. 58 av de granskade produkterna, 38 procent, visade sig innehålla för höga halter av förbjudna kemiska ämnen.

 

Höga halter av bly

I projektet har höga halter av bly påträffats i lödningar inuti flera produkter. Bly är ett giftigt ämne som kan skada nervsystemet och påverka till exempel förmågan till inlärning. Vid normal användning av produkterna kommer man inte åt bly i lödningar så detta har störst påverkan vid tillverkning, i avfallsledet eller om bly kommer ut i miljön.

I den mjuka plasten i vissa sladdar hittade Kemikalieinspektionen kortkedjiga klorparaffiner, ett miljöfarligt ämne som även misstänks kunna orsaka cancer. Flera av varornas plastdelar innehöll också mjukgörande ftalater. Alla ftalater är inte skadliga, men vissa kan påverka testik-larna och göra det svårare att få barn. Ftalater är i dag inte förbjudna i elektriska och elektroniska produkter men en del av dem finns med på EU:s kandidatlista över särskilt farliga ämnen. Det innebär att den som säljer varor som innehåller ftalater såsom exempelvis DEHP i halter över 0,1 viktprocent är skyldig att informera om detta.

 

Alla drogs in

Inspektionerna är stickprovskontroller och resultatet speglar därför inte hela marknaden för elektriska lågprisprodukter. Alla varor som innehöll för höga halter av förbjudna ämnen slutade säljas och drogs tillbaka från butikerna efter granskningen. 30 av de granskade företagen anmäldes till åklagare för misstänkt miljöbrott.

– Det är företagens ansvar att säkerställa att produkterna inte innehåller förbjudna kemiska ämnen. Genom att ställa tydliga kemikaliekrav på sina leverantörer och se till att följa lagstiftningen bidrar företagen också till en giftfri vardag och en giftfri miljö, säger Mariana Pilenvik.

 

Regler i EU-direktiv

Reglerna för ämnen som kan finnas i elektriska och elektroniska produkter finns i olika EU-direktiv och förordningar. I tillsynsprojektet har Kemikalie-inspektionen undersökt om produkterna innehåller ämnen som är förbjudna eller som omfattas av informationsplikt. Varor med för höga halter av ett begränsat ämne får inte släppas ut på EU-marknaden.

Kemikalieinspektionen anmäler tillverkare och importörer för misstänkt brott när deras produkter innehåller ämnen begränsade i RoHS-direktivet. När produkter innehåller ämnen som är begränsade i POPs-förordningen eller som är reglerade i Reach-förordningen anmäls såväl tillverkare, importörer som distributörer till miljöåklagare.

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Fortsatt låga halter

bekämpningsmedel

i svenska maten

 

Torsdag 8 december 2016. Trenden från tidigare år, att det är låga halter bekämpningsmedel i maten, håller i sig. Svenska grönsaker har mindre rester av bekämpningsmedel än grönsaker från andra länder.

 

Livsmedelsverkets kontroll visar att det är låga halter bekämpningsmedels­rester i maten på den svenska marknaden. Totalt analyserades 1 922 prov och 25 av dessa – en dryg procent – överskred de EU-gemensamma gränsvärdena. Svenskodlade grönsaker innehåller minst rester av bekämpningsmedel.

- Det är glädjande att trenden från tidigare år med låga halter av bekämp-ningsmedel håller i sig. Målet är natur-ligtvis att det överhuvudtaget inte ska finnas halter över gränsvärdena i maten, säger Petra Fohgelberg

 

Årliga kontroller

Livsmedelsverket gör varje år kontroller för att se till att grönsaker och frukt som säljs i Sverige inte innehåller otillåtna rester av bekämpningsmedel. Kontrollerna görs i första hand på de frukter och grön-saker som svenskarna, särskilt barn, äter mycket av. Äpplen, citrusfrukter och bananer samt gurka och tomater är några exempel. Produkter som upprepade gånger vid tidigare kontroller haft resthalter av bekämpningsmedel över gränsvärdet tas också med.

År 2015 analyserades sammanlagt 1922 livsmedel för att söka efter 514 olika specifika ämnen. I proverna ingick bland annat frukt, bär, grönsaker, spannmål, barnmat, juice, oljor, konserverad mat samt smör och hönsägg.

 

Russin, ris och äpplen

Samtliga funna halter som överskred ett gränsvärde fanns i konventionellt odlade produkter. Russin, ris och äpplen är några exempel på produkter där kontrollen hittat överskridna gränsvärden. I nio prov beslutade Livsmedelsverket om uppföl-jande provtagning på grund av att varorna innehållit resthalter av bekämpningsmedel över gällande gränsvärden. Företagen som sålt varorna måste därefter visa upp felfria leveranser vid tre tillfällen för att få sälja sina produkter igen. I tre fall under 2015 har Livsmedelsverket dessutom beslutat om saluförbud. Det gällde 10.314 kilo äpplen och 2.300 kilo basmatiris.

 

I fem fall hittades svenskodlade grödor med rester av ämnen som inte är tillåtna att använda på just de grödorna i Sverige. Dessa ärenden lämnades över till kommu-nen eller länsstyrelsen där grödan odlats för uppföljning om varför dessa ämnen påträffats i grödorna.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Domstolsförbud

mot Fastcom

Försäljningsmetoder stoppas

 

Torsdag 8 december 2016. Teleoperatören Fastcom förbjuds vid vite att fortsätta med de försäljnings-metoder som Konsumentombuds-mannen, KO, har stämt bolaget för.

 

Det är Patent- och marknadsdomstolen som har fattat ett interimistiskt beslut i målet som KO driver mot teleoperatören Fastcom.

KO stämde Fastcom i slutet av september sedan bolaget på kort tid dragit på sig ett stort antal anmälningar och klagomål. Enligt anmälningarna så gav bolagets säljare intrycket av att vara någon form av officiell telefonhandläggare och att de ringer på uppdrag av konsumentens ordinarie teleoperatör. De har också påstått att den fasta telefonen ska läggas ned och att konsumenten inte har något annat val än att säga ja för att få behålla sin telefon.

Konsumenterna har sedan fått fakturor utan att ha beställt abonnemanget. Bolaget gav inte heller någon som helst information om ångerrätten.

 

Vite på en miljon kronor

Domstolen ger KO rätt och förbjuder bolaget att fortsätta med försäljnings-metoderna. Bryter Fastcom mot domstols-beslutet riskerar bolaget att betala ett vite på en miljon kronor för varje överträdelse av förbudet.

Rättegången mot Fastcom pågår. Beslutet från domstolen är ett så kallat interimistiskt beslut och gäller omedelbart i avvaktan på slutlig dom. I samband med det ska även domstolen ta ställning till KO:s yrkande om att bolaget ska betala en halv miljon kronor i marknads-störningsavgift.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Lite prat om risk

i finanspoddar

 

Torsdag 8 december 2016. När bolag pratar fonder och andra placeringar i sina poddar är det mest lovord och väldigt lite om riskerna. Det uppmärk-sammar Konsumentverket i sin nya granskning.

 

Det blir allt vanligare med poddar, eller podcasts, som handlar om sparande, fonder, börsanalyser och liknande finansiella frågor. Mot den bakgrunden genomförde Konsumentverket nyligen en granskning av en rad poddar på området. Urvalet base-rades på aktiva poddar med många lyssnare.

Konsumentverkets granskning visar att många poddar faktiskt inte innehåller något som gått att identifiera som marknads-föring. Dessa görs främst av banker och värdepappersinstitut och man kan då anta att det ofta handlar om att lyfta fram och bygga det egna varumärket.

 

Många brister i riskinformation

Marknadsföring förekommer dock i vissa av de poddar som granskats. Konsument-verket har även funnit marknadsföring som strider mot lagen. När man marknadsför finansiella produkter ska alltid information om risker finnas med. Men på den punkten brister en del poddar.

– I många fall lämnas bristfällig information om riskerna. Ofta saknas den helt. Tvärtom är det ofta så att produkterna lovprisas på ett onyanserat sätt, säger Otto Johansson Hansson, jurist på Konsument-verket.

Mot den bakgrunden ifrågasätter Konsumentverket om lyssnarna verkligen får en rättvisande och balanserad infor-mation om produkterna som gör det möjligt för dem att fatta välgrundade beslut.

 

Granskning om reklamidentifiering

Just nu pågår en rättslig prövning av hur tydlig reklamidentifieringen måste vara i bloggar och andra sociala medier. Konsumentverket vill vänta in ett besked från domstolen innan myndigheten går vidare och eventuellt driver frågan om reklammarkering i poddar.

– Generellt ser vi ett behov av förbättringar vad gäller riskinformation i poddarna. Det finns också brister vad gäller användandet av värdeord och omdömen. Därför kan det bli aktuellt att vi gör en uppföljning längre fram för att se om det har blivit bättre. Om inte får vi överväga att vidta åtgärder, säger Otto Johansson Hansson.

 

Källa: Konsumentverket