* Start/ Senaste krönikor/ Nyheter

Obemannade hoppborgar

en fara för lekande barn

Flera har skadats senaste åren - Säkerhetsreglerna följs inte

 

Tisdag 20 juni 2017. Under de senaste åren har flera barn skadat sig när de trillat ned från hoppborgar. Nu varnar Konsumentverket för lek i obemannade hoppborgar.

 

Konsumentverket har fått in ett antal anmälningar om att barn har skadat sig när de lekt i hoppborgar. Det har varit allvarliga skador såsom skallskador och frakturer som har skett när barnen klättrat upp på hoppborgens väggar och sedan trillat ned från utsidan.

En enkät som Konsumentverket har låtit göra visar också att skador ofta sker när det är för många barn samtidigt i hoppborgen och att det då inträffar kollisioner.

Båda dessa skadescenarion kan undvikas om det är någon som övervakar leken.

Det finns säkerhetsregler för de som ställer upp hoppborgar för allmänheten att de är skyldiga att övervaka den. Är inte hoppborgen övervakad ska den plockas ner.

 

Låg kännedom om säkerhetsregler

Konsumentverket gick i fjol sommar ut med information om säkerhetsreglerna till företag som hyr ur hoppborgar. Sedan dess har även Konsumentverket varit i kontakt med en grupp företag som förstått sitt ansvar och inlett ett samarbete med att höja säkerheten.

– Hoppborgar är ett bra sätt att aktivera barn och vi vill att barn ska kunna leka på ett säkert sätt. Tyvärr har kännedomen om säkerhetsreglerna varit låg hos de företag som hyr ut hoppborgar, säger Anna Ekegren, utredare vid Konsumentverket.

En första rimlig målsättning, menar Konsumentverket, är att alla hoppborgar är övervakade under sommaren 2017. Sedan återstår det att arbeta vidare med övriga delar av säkerhetsreglerna.

För att kunna övervaka att reglerna följs vill Konsumentverket ta hjälp av allmänheten.

– Ser man en hoppborg som är obevakad på till exempel den lokala marknaden, fotbollscupen eller utanför mataffären, ta ett foto och skicka till Konsumentverket.

 

Källa: Konsumentverket

Krönikan 20 mars 2016

 

Facebook silar statyer

och sväljer kloakråttor

 

Det är märkligt att det ska vara så svårt att bli av med hoten och hatet på nätet. Om samma inlägg publicerades i en tidning skulle den ansvarige utgivaren i många fall kunna bli fälld i ett tryckfrihetsmål. Men på nätet är det i stort sett fritt fram.

Den senaste tiden har Facebook hamnat i skottgluggen för bland annat sin hårresande censur av bilder. Ett foto på den välkända statyn ”Den lilla sjöjungfrun” i Köpenhamn stoppades med argumentet att den gav ”sexuella anspelningar”. Länkar till reportage om mammografi togs bort (nakna bröst igen, aja baja!). Här visas den amerikanska puritanismen upp i sin prydno.

 

Statyer som avbildar nakna människor och länkar till seriösa reportage är för Facebook censurerbart ”snusk”. Men terrorpropaganda, rasism och att i inlindade ordalag hota individer med misshandel, våldtäkt och mord och att kalla kvinnor för fitta och hora, där passerar det mesta. De som ägnar sig åt slik förföljelse brukar kallas ”nättroll”. Det är en alldeles för snäll benämning, de borde kallas för nätets kloakråttor.

Facebook har länge hänvisat till ”friheten på nätet”. Men friheten på nätet ska inte få vara större än i tryckta skrifter. Det är ingen frihet för dem som drabbas av näthat och näthot. Det är mycket allvarliga övergrepp som kan knäcka den starkaste individ, förstöra en persons liv. Bara att skriva ”jag vet var du bor” är i sig ett allvarligt hot.

 

Facebook är inte ensamt om sin ”liberala” tolkning av vad som kan skrivas och sägas. På mängder av obskyra nätsajter förekommer liknande vokabulär. Vad som saknas är någon form av internationell lagstiftning som gör nätsajter juridiskt ansvariga för vad som publiceras på dess hemsidor, en slags globalt ansvarigt utgivarskap. Här har Tyskland, vars lagstiftning är strängare än den svenska, gått ut hårt mot Facebook. Tyska advokater har gjort försök att ställa enskilda chefer på Facebook inför rätta när bolaget inte stoppat kränkande material.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg sade nyligen på ett möte i Tyskland att kampen mot näthat nu ska intensifieras. Det är bestickande att bolaget, som varit verksamt i många år, knappt gjort något mot det förrän nu, först sedan man mött protester, motstånd och hot om lagstiftning.

Den svenska regeringen har nyligen lagt fram ett lagförslag om att enskilda nätanvändare som har brottsliga uppgifter på till exempel sin Facebooksida ska kunna åtalas. Men skärpta krav på vad Facebook och andra sajter får publicera finns märkligt nog inte med i lagförslaget. Det är som att endast sätta dit knarkare, men låta langare gå fria.

 

Facebooks dominans bland sociala medier är nästan total – varje dygn loggar över en miljard användare in. Det är ingen ideell institution utan är enbart ett krasst, kapitalistiskt företag vars enda mål är vinst. För mig har Facebook för länge sedan passerat anständighetens gräns med råge. Dess hittills lama inställning till alla obehagligheter och förskräckliga uttalanden som släpps igenom är cynisk. Om Facebook inte radikalt ändrar sin publiceringspolicy och innehållskontroll borde bolaget bojkottas.

Men det räcker inte, Facebooks de facto-monopol måste brytas, dess makt är för stor. Nätet behöver ett seriöst alternativ. Ett ansvarstagande, helst ideellt ”facebook”, som inte drivs av snöda vinstintressen. Det borde finnas tillräckligt många som är villiga att axla den hedervärda uppgiften.

Och den bästa utvecklingen vore att ideella konkurrenter helt slog ut Facebook.

 

Många tidningar har stramat upp sina regler när det gäller kommentarsfälten i sina nätupplagor. Men mycket återstår att göra. Samma regler borde gälla i nätupplagan som på papperstidningens insändarsida. Och då menar jag också kvalitativt. På den punkten är Dagens Nyheters DN Åsikt ett föredöme. Nätkommentarerna godkänns av redaktionen innan de publiceras och omgärdas av strikta regler. Där förekommer inga skrikiga personangrepp eller svordomar. Ofta är de mycket välskrivna, de är riktiga små debattinlägg som är intressanta att läsa, oavsett om man håller med skribenten eller ej. Så måste det vara även på nätet.

Personligen läser jag mycket sällan kommentarsfälten till tidningars artiklar, än mindre ger jag mig in i ”debatten” där. Inläggen har ofta så låg nivå att de inte är värda att bemötas. I det sunkiga åsiktsträsket vill jag inte befinna mig.

 

Krönikan 26 januari 2016

 

Tioåringen som slutade

att blint tro på reklam

 

Lögn och förbannad dikt.

”Du får en fin jordglob för bara tre kronor”. Jag var runt tio år gammal när jag såg den lilla radannonsen i Dagens Nyheter. Jordglob för bara tre kronor! Den otroligt geografiintresserade pojken tände naturligtvis på alla cylindrar – den måste jag bara köpa. Jag hade alltid önskat mig en jordglob, men mina föräldrar ansåg sig inte ha råd, jordglober var för dyra.

Jag vågade inte säga något till föräldrarna när jag vittjade spargrisen och i all hemlighet beställde den där jordgloben.

Det tog några dagar innan paketet dök upp. Spänningen var olidlig.

Men lika olidlig var besvikelsen när paketet öppnades. Där låg ingen riktig jordglob, utan två 15 centimeter stora pappskivor som skulle sättas ihop till ett kryss. På pappskivorna var en mycket enkel världskarta tryckt i en undermålig färgkvalitet.

 

Jag kunde inte begripa hur någon kunde lura människor så grovt. Men min mamma, som förgäves försökte få postorderföretaget att betala tillbaka pengarna, var inte förvånad:

- Lurendrejare som vill åt dina pengar finns överallt. Var alltid på din vakt. Tro inte på allt som sägs i annonser. Klaga om du blir lurad. Ge dig inte.

Det var nog i den stunden som det första fröet till mitt intresse för konsumentfrågor började gro. Kanske det första steget till mina många år som konsumentreporter? Mamma pratade mycket om priser och kvalitet, det sistnämnda inte minst på mat. Och att kämpa för sina rättigheter.

 

Så såddes ännu ett frö. Blott 15 år gammal stod jag en dag på Skanstulls tunnelbanestation och fick ögonen på en reklamtavla för tvättmedlet Surf. På jättebilden av tre vita skenande hästar tronade Surfpaketet som sades innehålla även ”blåa och gröna kraftkorn”. Kraftkorn som skulle ”släppa fram en helt ny tvättkraft”.

Bluff, tänkte jag direkt. Det där kan inte vara några ”kraftkorn”, det är bara färgade vanliga tvättmedelskorn.

Så sant som jag hade tänkt. Det dröjde inte länge förrän Sveriges första konsumentjournalist Willy Maria Lundberg på Aftonbladet fullkomligt gick i taket över den där lögnaktiga marknadsföringen. Med frenetisk upprördhet avslöjade hon sanningen om de så kallade kraftkornen. Kort därefter drog Surf med hästsvansen mellan benen in kampanjen.

Och bensinbolaget Esso körde under 60-talet med en lika lögnaktig annonskampanj under stridsropet "In med en tiger i tanken!". Deras bensin påstods innehålla en hemlig revolutionerande tillsats som satte extra sprutt på vevstaken i motorn. Rena potensmedlet alltså.

Inte fan var det sant. Kampanjen nagelfors in i sömmarna av pressen och upphörde abrupt.

 

På den tiden, under 50- och 60-talen, hade vi knappt några konsumentlagar i Sverige. I princip gick det att påstå vilka vansinnigheter som helst i reklamen. Ljuga och förföra hej vilt. Sedan dess har mycket hänt - med lagstiftningen. Men bondfångarna och lurendrejarna finns kvar, i nya skepnader.

Problemet är bara att de nu är så mycket mer sofistikerade i sina kriminella försäljningsmetoder. Inte minst härjar de på nätet och med hemfridsstörande telefonsamtal. Gång efter gång, år efter år, avslöjas företag med vilseledande marknadsföring, manipulerade bandupptagningar av försäljningssamtal på telefon, oskäliga avtalsvillkor, falska påståenden, skrämseltaktik och människor som får fakturor på något som de aldrig beställt.

Fulsälj brukar Konsumentverket kalla det. Det är värre än så, jag kallar det för bedrägeri.

 

Ett av de senaste i den långa raden av bedragarföretag är Key Code Security, som under 2015 drog på sig inte mindre än 266 anmälningar (se nyhet i notisspalten). Konsumentombudsmannen har nu stämt företaget och begär bland annat att det betalar en så kallad marknadsstörningsavgift på fem miljoner kronor.

Många stämda företag blir också fällda. Men den juridiska processen kan ta ganska lång tid och när den väl är över är det inte ovanligt att företaget lagts ner – för att kort därefter med samma ägare dyka upp igen i nytt namn.

 

Det krävs en gedigen körkortsutbildning för att få köra bil. Men starta företag. det får vilken samvetslös eller okunnig tomte som helst göra. I stort sett bara att fylla i några blanketter. Ingen utbildning krävs, inga krav ställs på kunskaper om konsumentlagstiftning, marknadsföringslagen, arbetsmiljölagar eller arbetslivets regler. Bara tuta, köra och blåsa på. Det förutsätts naivt att företagare känner till lagarna – och följer dem.

Och de allra, allra flesta företag är naturligtvis seriösa, de kan de rådande reglerna och respekterar dem. Men det räcker inte. Ett körkort, en slags licens, för nya företagare borde införas, som visar på att de lärt sig vad som gäller.

Det händer – men tyvärr alltför sällan – att företagare döms till näringsförbud i ett visst antal år. Den möjligheten att kasta ut bedragare från den på tok för heliga marknaden borde användas mycket, mycket oftare. Då skulle vi åtminstone bli av med de värsta rövarna.

 

Krönikan 17 december 2015

 

Postnords rigida regler

ett spel för gallerierna

 

Paragrafrytteriets banérförare nummer 1.

Jag har under mina många levnadsår säkert hämtat ut över 500 paket på posten. Somliga adresserade med förnamnet Per, men de allra flesta med Pelle. När jag häromdagen skulle hämta ut ett paket hos ett postombud fick jag kalla handen. Påstådd orsak: Det var inte samma förnamn på paketet och i min legitimation: Per i körkortet, Pelle på paketet.

Allt annat stämde. Rätt efternamn, rätt adress, samma identifikationsnummer som i den sms-avisering jag fått.

Aldrig någonsin tidigare har jag blivit nekad av detta skäl. Och hos det aktuella postombudet har jag alltsedan början av 00-talet hämtat ut åtskilliga paket med förnamnet Pelle.

”Postnord har stramat upp reglerna” fick jag veta.

 

Mycket konstig byråkrati har jag som journalist stött på genom åren, men sällan har jag upplevt ett så meningslöst paragrafrytteri. Det kändes som om jag stod i säkerhetskontrollen på en flygplats, där det av högst förståeliga skäl är viktigt att namnet på biljetten och i passet är helt identiska.

Postnord tycks tydligen tro att om personer med förnamnen Per, Karl, Lars etc. får sin identitet kapad, så beställer tjuven varor på nätet i deras förmodade smeknamn. Varför skulle han/hon med full vetskap om det folkbokförda namnet göra det? Det är fullständigt befängt, såvida inte personen i fråga är helt bakom flötet.

 

Men inte nog med detta. Sedan jag av Postnords kundtjänst fått veta att jag måste be avsändande företag att kontakta Postnord för att ändra till ”rätt” förnamn kom nästa otrevliga överraskning. Företaget berättade att det kommer att kosta mig 225 kronor, en ”administrativ avgift” som Postnord tar ut och som debiteras avsändaren – och som i sin tur naturligtvis debiterar mig som kund. Om denna avgift berättade aldrig kundtjänsten, vilken den borde ha gjort. Allt annat är dålig kundservice.

Självklart kan det inte kosta Postnord 225 kronor att hantera sådana här namnjusteringar, som hanteras så gott som automatiskt via en blankett på nätet. 225 kronor motsvarar en tämligen normal timlön inklusive sociala avgifter. Det kan knappast ta en postanställd en hel timme att justera ett namns stavning. Om det är så illa borde Postnord, som det så ofta och slentrianmässigt brukar heta, "se över sina rutiner".

Nej, uppenbart är att Postnord här har hittat ännu ett sätt att skaka pengar ur kundernas plånböcker utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, om ens något. Att ta ut 225 kronor för en så enkel och dessutom påtvingad tjänst är oförskämt, det är rena ockret. Tusentals paketkunder måste på kort tid ha drabbats och ännu fler kommer att drabbas, alla 225 kronor fattigare innan paketet kan lämnas ut.

Mer än var tionde svensk är utlandsfödd eller har utländsk bakgrund, varav många med för oss infödda svenskar mycket svårstavade namn. Det är därför mycket lätt att stavningen blir fel. En missad eller fel bokstav skulle enligt Postnords regler räcka för ett nekande. Stackars alla hundratusentals kunder med ”konstiga” namn.

Min hustru har ett norskt efternamn som kan stavas på ett tiotal olika sätt. Hon får därför mycket ofta post med ”fel” efternamn enligt Postnords rigida uppfattning. Dessutom har hon ett dubbelnamn med bindestreck emellan, varav hon – som så många andra – bara använder ett av dem som tilltalsnamn.

 

Ja, med en dåres envishet håller Postnord fast att namnuppgifterna måste vara exakta, fick jag veta i en brevkontakt med företaget. Ett ”ä” i stället för ”e” i Per, då blir det nobben. Ingen mannamån här inte, Ordnung muss sein. I övrigt undviker företaget att svara på nästan alla mina frågor. Brevsvaret liknade mest standardiserade fraser om dess säkerhetspolicy.

Så kan arroganta företag, allrahelst om de är stora och har något av en monopolställning, agera mot den hand som göder dem - kunderna.

Trots dessa extrema legitimationskrav är jag övertygad om att Postnord bara silar mygg och sväljer kameler, utan att säkerheten blir särskilt mycket bättre. Och att det i grunden är teater, ett desperat illusionstrick, som ska ge sken av krafttag mot identitetsstölder. Postombudens omdöme och sunda förnuft torde räcka en bra bit längre.

Jag har än en gång skrivit till Postnord, nu med nio mycket konkreta frågor. Det ska bli intressant att se om jag denna gång får några konkreta svar eller bara fortsatt mumlande i allmänna ordalag om dess säkerhetspolicy.

Den här krönikan har tidigare i valda delar publicerats som insändare på DN Åsikt. Klicka här så kan du bland kommentarerna bland annat läsa om andra som drabbats: En kvinna som fick ett rent privatpaket från vänner i Australien tvingades låta Postnord skicka tillbaka det, så att avsändaren skulle få skriva ”rätt” namn på paketet. Tur och retur med flyg, nästan 4.000 mil, totalt 6.000 mil inklusive den första flygturen. Det är en och halv gånger Jorden runt…

 

... och så önskar jag alla läsare en God Jul med förhoppningen att ingen av era julklappar fastnar på posten på grund av en "felaktig" bokstav eller uteblivet bindestreck.

Ju fler svenskar som sätter upp solceller på sina villor och fritidshus, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 23 november 2015

 

Sverige borde skämmas

för fladdrig energipolitik

 

Idel tomma tak i Ladugårdsängen. Var är solcellerna?

Bild: Pelle Forsberg

Det byggs som sällan förr i Örebro. Ladugårdsängen har under de senaste åren växt så det knakat, med idel nya flerbostadshus. Och utbyggnaden fortsätter. Där står byggkranarna just nu på rad, i full färd med att smälla upp ännu fler bostäder.

Men var är solcellerna på taken? Jag passerar nästan dagligen denna min grannstadsdel och har ännu inte sett en enda solcellsanläggning. Där finns mängder av stora tak i fritt söderläge som skulle passa utmärkt att klämma fast solceller på.

Förklaringen är den bedrövligt försiktiga svenska energipolitiken, som sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980 har varit ett ständigt fladdrande, för att inte säga ett skämt. Ingen regering har sedan dess vågat drämma näven i bordet och förkunnat att nu, nu jäklar anamma, nu satsar vi brett och långsiktigt på alternativ energi. Bidrag och subventioner till ny energi och miljösatsningar har kommit och gått, höjts och minskats och ändrats lite hipp som happ. Ingen har därför vågat hoppas på vad som i ett längre perspektiv ska komma att gälla.

 

Nu senast har regeringen med sin nyligen antagna höstbudget beslutat att på produktionen från solanläggningar som är större än 144 kilowatt ska det betalas sedvanlig skatt. Det drabbar inte privatpersoner, men väl stora företag och kommuner, som nu dragit öronen åt sig och högst förståeligt tvekar om att satsa på solen.

Om det är några som skulle kunna vara mäktiga draglok för den alternativa energin, så är det just de stora företagen och det offentliga. Nu har man i stället lagt krokben för den möjligheten.

Vid årsskiftet 2014-2015 sänktes dessutom bidraget till solcellsanläggningar. Tidigare uppgick det till 35 procent för alla, men sänktes till 30 procent för företag och 20 procent för privatpersoner. Med ett penndrag – och det gick snabbt - rycktes den ekonomiska möjligheten att investera i solceller undan för många ägare av småhus. Femton procents minskning betyder lika många förlorade tusenlappar med en anläggning som kostar 100.000.

Visserligen har riksdagen nu beslutat att ytterligare 1,4 miljarder ska satsas på solcellsbidrag fram till 2019, men det procentuella stödet höjs inte. Det innebär bara att bidragspengarna räcker till att fler får möjlighet att söka ett krympt bidrag.

 

Själv togs jag på sängen av det minskade solbidraget vid årsskiftet. Mitt uppe i planeringen av en solanläggning på mitt fritidshus i december förra året fann jag efter nyårsnattens klockringning att den skulle kosta mig nästan 15.000 kronor mer. Ty det snabba och diskreta riksdagsbeslutet i december gick mig helt förbi. Först i början av januari upptäckte jag vad som hänt på Blasieholmen.

Ändock, skam den som ger sig. Jag beställde ändå anläggningen för 96.000 kronor, ansökte om det krympta bidraget, och i maj i år kunde jag trycka på startknappen. 4.000 watts effekt ska täcka hela årsförbrukningen på 3.000 kilowattimmar. Sommarhalvårets överskottsproduktion säljs till mitt elbolag och under det solfattiga vinterhalvåret ”köps den tillbaka”. Med skatteavdrag per såld kilowattimme och runt en halv tusenlapp i elcertifikatsbidrag ska slutnotan för elen kunna bli noll.

Det blir naturligtvis inte samma fördelaktiga investering som jag hade hoppats på. Med 35 procents bidrag skulle anläggningen ha varit avskriven på knappt 11 år. Nu lär det dröja mellan 13 och 15 år innan den är ”betald”. Det blir mina barn som kommer att göra den stora ekonomiska vinsten med investeringen.

Men pengarna är ändå inte det viktigare. Den viktigaste vinsten gör vår gemensamma miljö, och det redan från och med nu. 3.000 kilowattimmar egenproducerad el betyder 3.000 färre kärnkraftsproducerade kilowattimmar. Ju fler privatpersoner som sätter upp solceller, desto mer rycker vi undan mattan för kärnkraften.

 

Det är vad Tyskland har gjort. Sedan många år har generösa statliga subventioner till vind- och solkraft gjort att det blivit ett föregångsland vad gäller alternativ energi. Mängder av små som stora vindkraftverk har växt upp överallt och på de tyska bostadstaken står solcellerna som spön i backen. Och kärnkraften har nu Tyskland bestämt sig för att helt avveckla.

Så borde Sverige också ha gjort för länge sedan. I stället har våra riksdagspolitiker i känd svensk stil i decennier utrett och utrett till förbannelse, men resultatet har tills nu bara blivit en liten fånig tumme. En tvehågsenhet som Sverige borde skämmas för.

 

Kanske är de 1,4 extra miljarderna till solcellsanläggningar under fyra år början på en storsatsning på alternativ energi. Men fan tro’t …

 

Plötsligt var byggubbarna försvunna i flera dagar. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 16 oktober 2015

 

Evinnerliga enkäter och

försvunna hantverkare

 

Vem orkar svara på alla kundenkäter?

Du ringer kundtjänsten hos ett företag eller myndighet och i snart nio fall av tio kan du ge dig fasen på att de efter samtalet vill ha ditt omdöme om servicen i ”några frågor” som ”bara tar några minuter”.

Du köper en vara på internet och i 9,7 fall av 10 kommer det någon dag därefter ett mejl, där de vill veta hur nöjd eller missnöjd du är.

 

För många, många år sedan svarade jag – när jag var på humör och ansåg mig ha tid - på sådana enkäter. Men sedan länge är det tvärstopp. Det har bara blivit för mycket, det är en veritabel inflation i uppmaningar om att tycka till. Om jag någon gång är missnöjd med en kundtjänst, vara eller tjänst, då mejlar eller ringer jag upp företaget och framför mina synpunkter. Direkt till en levande människa, inte en digitaliserad pratmaskin.

Det händer dock att även jag på eget initiativ ibland ringar upp ett företag och berömmer dem för god service eller bra varor/tjänster. Men då ska det vara något exceptionellt.

Många borde i likhet med mig vara utmattade av dessa enkäter. Hur många svarar i dag på företagens frågor? Jag är övertygad om att de bara blir färre och färre.

 

Sommaren har flutit förbi och så har även alla hantverkare jag anlitat - och försökt anlita. För hantverkare är ett märkligt släkte. De tycks anse att de själva och inte kunden är i centrum. Minst två gånger av tre dyker de inte upp som uppgjort. Dagen innan ringer de och ställer in sitt besök, ”det har kört ihop sig, jag kommer kanske på torsdag i nästa vecka i stället”. Eller fredag. Eller måndag. Eller nästa månad.

I maj månad mejlade jag min rörmokare på landet om att jag eventuellt ville montera ett filter till vårt brunnsvatten. Skickade med resultatet av en vattenanalys med betyget ”tjänligt med anmärkningar”. Vad tyckte han, behövs ett vattenreningsfilter utifrån den analysen?

Nu är det oktober. Fem månader har gått. Inget svar har jag fått. Jag tror att han fortfarande lever, eftersom jag inte sett hans dödsannons.

 

För två år sedan byggde vi ut stugan på landet till dubbla bostadsytan. I kontraktet skrevs in att arbetet skulle vara klart senast den 31 maj, såvida inget oförutsett satte hinder för det.

Ingen oförutsett enligt min bedömning inträffade. De trevliga byggubbarna kom och gick lite hipp som happ. Vissa dagar jobbade de som fan från morgon till kväll, medan andra och flera dagar i sträck var de helt försvunna, uppslukade av jorden. Något hade kommit emellan, ett ströjobb här och ett ströjobb där.

Ytterligare andra dagar dök en ensam gubbe upp i någon timme eller två. Krafsade lite bland presenningar, sågade till några brädstumpar, slamrade med hammaren en liten stund – och sedan var han puts väck.

Vi hade trott att vi i lugn och ro skulle kunna ställa i ordning den utbyggda delen under sommarmånaderna. Lacka golv, möblera, fixa till, göra det beboeligt.

 

Ånej. Så roligt skulle vi inte få ha. I början av juli förkunnade byggfirmans ägare, tillika arbetsledare, att nu var det semester i tre veckor. ”Vi kommer tillbaka i början av augusti”.

Där satt vi bland damm, plankspill, byggställningar och övergivna elverktyg som också fick semester.

Den 21 augusti slogs den sista spiken in – två och en halv månad försenat.

Visst blev det bra. Visst hade gubbarna och grabbarna gjort ett gediget arbete. Med det var vi helnöjda – men inte med tidsåtgången.

Kontraktsbrott? Tja, det var det nog. Men ibland måste man tyvärr låta udda vara jämnt. Det var ju ett proffsjobb.

 

 

Byggfirman fick därför på höstkanten ytterligare ett litet jobb - att slå ut en innervägg i den gamla husdelen. Och då – BINGO! – utfördes det på det datum vi hade kommit överens om. Vi blev helt förstummade, nöp oss i armen – men det var sant.

Vad är det som gör det så svårt för svenska hantverkare att hålla tider? Styrs de av månens faser, himlens stjärntecken eller är de bara så erbarmligt dåliga på att planera?

Krönikan 6 juni 2015

 

Staten enda garanten

för bra mobiltäckning

 

Sextiotal. Det var då det kostade 300 kronor att få telefon installerad - för alla. Bild: Pelle Forsberg

SVT riktade nyligen i en serie reportage sökarljuset på den urusla mobiltäckningen i många delar av landet. Så usel att en och annan tvingas upp på sina hustak för att kunna ringa.

Jojo, så går det när man låter marknaden sköta en så viktig infrastruktur som telefonnät. Det som inte är lönsamt skiter man blankt i. Landets mobilnät borde från början ha byggts upp av staten, som sedan skulle ha låtit de olika operatörerna hyra kapacitet.

När Sverige på allvar ”telefonierades” med det fasta nätet efter andra världskriget gjordes det efter principen att alla svenskar skulle kunna få telefon till samma enhetliga pris – hur långt ifrån närmaste anslutningspunkt bostaden än låg. Det betydde att avlägset liggande hushåll långt inne i Norrlands inland kunde få telefon till ett hyfsat pris. Om jag inte minns fel kostade det på 50- och 60-talet 300 kronor att bli ansluten, oavsett om det handlade om 200 meters eller 8 kilometers ledningsdragning.

Tre hundra var visserligen en ganska stor summa på den tiden – det motsvarade i början av 60-talet en låg veckolön för en arbetare. Men det var inte oöverkomligt, och de som solidariskt fick subventionera abonnenterna i glesbygd var stadsborna. Hela Sverige skulle ju leva. Men det var på den tiden. I dag verkar det enligt lönsamhetstänkandets gudomliga princip vara ett skällsuttryck.

 

Fem gånger var jag inne på försäkringsbolagets hemsida och kollade in deras bilförsäkringar. Lika många gånger blev jag - dagen därpå – uppringd av deras försäljare:

- Hejsan, hejsan Per Olov Yngve, vi har sett att du besökt vår hemsida. Vad vi nu kan erbjuda dig, special price for you, är bla, bla, bla …

Den här typen av marknadsföring är som pesten. Rena hemfridsbrottet, något av en reklamvåldtäkt i mitt eget hem. I många europeiska länder är detta förbjudet – eller starkt begränsat i rådande lag – men inte i Sverige. Här måste vi nixa alla våra telefonnummer om vi vill slippa eländet, eller - om vi redan är kund hos ett företag - aktivt ringa upp det och undanbe oss fortsatt säljringande.

Våra hem är numera inte alls våra borgar. Vi tvingas värja oss med näbbar och klor mot reklamfloden, sätta upp reklamskyddsvallar för både det ena och det andra, och så borde det inte få vara. Jag efterlyser ett totalförbud mot marknadsföring på telefon, såvida vi inte uttryckligen och på eget initiativ sagt ja.

 

Modenycker är en märklig företeelse. I många år skulle det vara murrigt svarta eller silvergrå bilar och kläder. Förfärligt fult. Nu har trenden vänt. Plötsligt har det återigen dykt upp härligt glada färger på kläderna. Och bilarna – ja, de har plötsligt blivit kritvita.

Vitt är alltså den nya modefärgen på bilar. Om man nu kan kalla det för en färg, lika lite som svart i mitt tycke är det. Båda varianterna är hopplöst smutsovänliga. Det behövs inte mycket skitstänk på en svart eller vit bil för att de ska se genomsmutsiga ut. Bättre då med silvergrått. då kan man ratta omkring bra mycket längre innan den ser för jävlig ut.

Men få ting är de facto nytt under solen. Det är rundgång även på modet. Frågan är vem som egentligen bestämmer hur rundgången ska se ut – vi konsumenter eller företagen?

 

 

Nedfallen ledning. Evakuering och tågbyte mitt ute på linjen. En krydda i tillvaron. Bild: Pelle Forsberg

Krönikan 5 maj 2015

 

Det finns mycket

att bocka och tacka för

 

Jag ber att få bocka och tacka de senaste decenniernas regeringar – inte minst den gamla alliansregeringen – för allt de åstadkommit för att göra livet lite mer spännande för oss som konsumenter:

Jag vill tacka för avregleringen av taximarknaden som gett driftiga taxiförare laglig möjlighet att ta 10.000 kronor för en resa mellan Arlanda och Stockholm. En oförglömlig upplevelse som jag tror uppskattas av framför allt utländska turister.

Jag vill tacka för privatiseringen av bilprovningsverksamheten. På så sätt ser jag lite mer av mitt kära land, eftersom jag nu fått tre mil längre att åka till närmaste statliga bilprovningsanläggning. Raskt ökade allas priser på bilprovning, men det är något man måste stå ut med i valfrihetens namn.

Jag vill tacka för alla privata friskolor som bidragit till att den tidigare tvångsblandningen av de olika samhällsklassernas barn nu äntligen har stoppats. Ty lika barn leka bäst. Nu väntar jag bara på elitklasser, där de duktigaste eleverna ska slippa störas av klasskamrater som inte är lika smarta.

 

Jag vill tacka för slopandet av apoteksmonopolet. Även här har det gett mig tillfälle att få resa lite längre till ett statligt apotek, närmare bestämt en och en halv mil. För att inte tala om det därmed fantastiskt utökade utbudet av livsnödvändiga apoteksvaror som hårschampon, tuggummin och mystiska piller som påstås öka sexlusten – listan kan göras lång.

Jag vill tacka för det nya pensionssystemet som gett oss en imponerande valfrihet när det gäller premiepensionsfonder. Omkring 700 stycken överträffade mina vildaste förväntningar. En verkligt rolig fritidssyssla att ägna några timmar i veckan åt att kolla fondernas utveckling för att kunna flytta fram och tillbaka och välja den mest optimala.

Jag vill tacka för utförsäljningarna av allmännyttans bostäder till bostadsrätter, som effektivt har fått bort många av de mindre bemedlade från Stockholms innerstad. Här har naturligtvis även de slopade bostadsbyggnadsubventionerna spelat in. Södermalm, till exempel, har äntligen blivit en värdig stadsdel för folk i karriären. Lika vuxna leka bäst.

 

Jag vill tacka för alla skattesänkningar som gett framför allt oss välbärgade mer i plånboken till att konsumera ännu mer av livets nödtorft, som stadsjeepar, ansiktslyftningar, weekendresor till New York och till att värma upp utomhuspoolen under vintern.

Jag vill tacka för avregleringen av telekommarknaden, som öppnat upp för många, många lycksökare, vars horder av klagande kunder ser till att Allmänna reklamationsnämnden har något att göra. Se där en riktigt jobbskapande valfrihetsreform!

Jag vill tacka för avregleringen av järnvägsunderhållet och att staten hållit hårt i pengarna. Tågresande har därmed blivit som ett roligt roulettespel – ska jag komma fram till Arlanda i tid, eller ska nedfallna ledningar och trilskande växlar göra att jag missar flyget. Spännande!

Jag vill tacka för utförsäljningen av den statliga kassakon Vin & Sprit. Inte ska staten profitera på brännvin, det ska den djupt ansvarstagande privata alkoholindustrin göra. Och är det inte snart dags att bli av med LKAB och Vattenfall?

 

Ja, det finns mycket att tacka dessa framsynta regeringar för. Och mer vill jag se. Kan man inte privatisera grundvattnet och luften vi andas? Här skulle öppnas oanade affärsmöjligheter, där ingen medborgare skulle kunna slippa undan att öppna plånboken, till gagn för penningströmmarna till Cayman Islands och Bermuda.

Tack för ordet.

Tillsammans med utsläppen av kväveoxider, vattenånga och effekter från kondensstrimmor beräknas flyget svara för 3 procent av människans totala påverkan på klimatet. Bild: Norwegian

Krönikan 7 mars 2015

 

Konkurrens som tär

på miljö, folk och fä

 

Konkurrens är bra. Då skärper sig företagen, priserna hålls nere och kvaliteten blir förhoppningsvis högre. Allt för att vinna konsumenternas gunst. ”Köp mig, jag är billigast och bäst”.

Så ser den positiva bilden av konkurrens ut. Men konkurrensen kan även ha otrevliga baksidor. Och det är när priserna hålls nere med hjälp av lägre löner, sämre arbetsmiljö och sämre anställningsvillkor. I de värsta formerna resulterar det i ren rovdrift på de människor som förser oss med varor och tjänster.

Eller rovdrift på djur när det handlar om vår mat, djur som tvingas växa upp under vidriga betingelser. Svansar på griskultingar som klipps av utan bedövning, djur som pumpas fulla med antibiotika och djurbesättningar som tvingas växa upp i spiltor de inte kan vända sig i. Bara för att nämna några få av många exempel. Det är att begå våldtäkt på djurs naturliga beteenden.

Eller rovdrift på vår känsliga natur. Tropisk regnskog som skövlas för att bereda mark för odling av oljepalmer eller mark för boskapsskötsel, så att vi ska kunna tugga i oss fler och fler hamburgare. Mangroveträsk som utnyttjas för odling av jätteräkor och förstör livsmiljön för många känsliga djurarter.

 

Genom åren har vi sett otaliga skräckexempel på hur många stora globala företag cyniskt har blundat för arbetsförhållandena i de fabriker i utvecklingsländer, varifrån de låter tillverka eller köper sina varor. Det senaste årtiondet har en mindre förbättring skett, men det är inte resultatet av att företagsledningarna plötsligt fått dåligt samvete. Utan det är tack vare ett allt hårdare tryck från konsumenter som satt ner foten och sagt att nu får det fan-i-mig vara nog. Vi vill inte köpa varor från företag som har blod på sina giriga fingrar. Här har inte minst den internationella organisationen Fairtrade, Rättvisemärkt, spelat en stor roll.

Och vår atmosfär förpestas allt mer av utsläppen från det allt billigare och starkt ökande flygresandet, som möjliggjorts av större och större flygplan och en knivskarp konkurrens. Mot bakgrund av flygets ökande bidrag till växthuseffekten är det absurt att det ska vara så billigt att flyga på nöjesresor över en veckoslut till den ena storstaden efter den andra. Vad är det för en stollig värld vi lever i när vissa utan att blinka åker till New York bara för att ”shoppa loss” några få dagar?

 

Konflikten mellan flygbolaget Norwegian och dess piloter sätter den här frågan i blixtbelysning. Den extrema konkurrensen tvingar flygbolagen att skära bort miljardbelopp i sina budgetar och då är det den stora utgiftsposten personalen som det ska hackas i. Med hjälp av osäkrare anställningsvillkor, sänkta löner och färre anställda som tvingas jobba hårdare ska konkurrensen mötas.

Det värsta med försämrade arbetsvillkor inom flyget är dock att flygsäkerheten är i fara. Det finns gränser för vad en människa orkar med och ska behöva acceptera. Jag vill inte flyga med uttröttade piloter och kabinpersonal, då betalar jag hellre lite mer för biljetten.

Det måste också finnas gränser för hur långt konkurrensen ska tillåtas gå. Skärp lagar, förordningar och internationella överenskommelser. Men det räcker ändå inte till. Det går inte att lagstifta och förordna in i minsta mikrodetalj, och samvetslösa företag hittar alltid kryphål. I slutänden hänger det på oss konsumenter att säga stopp och nej tack. Om en vara eller tjänst är osedvanlig billig är det oftast något lurt.

 

 

Det billiga flygresandet har nått vägs ände. Hit men inte längre, och helst ett steg bakåt. Inför en internationell skatt på flygbränsle och flygskatt för resenärerna. Satsa på höghastighetståg och sänk radikalt priserna på tågbiljetter så att det aldrig ska vara billigare att flyga kort- och medeldistans än att åka tåg. Att flaxa iväg på weekendresor till europeiska huvudstäder i tid och otid är inget livsviktigt. Det är ett oskick på miljöns bekostnad.

Pelle Forsberg

Krönikan 9 februari 2015

 

Falska gratisvaror

och falska rabatter

 

Innebörden av ordet ”gratis” tycks för många näringsidkare vara förfärligt svår att förstå. Det finns absolut inga nyanser av ordets betydelse. Gratis kan aldrig vara annat än gratis, och eftersom ingenting kan vara halvt gratis finns inte heller något ”helt gratis”. När någonting är gratis skänks något bort utan några som helst förbehåll eller krav.

Ändå vimlar marknadsföringen – framför allt på nätet – av falska gratispåståeden. ”Köp den här prylen så får du en annan pryl gratis”. Nej, man får den absolut inte gratis, men däremot ”utan extra kostnad” eller ”på köpet”.

Konsumentlagstiftningen är helt tydlig på den här punkten, utan extra kostnad ska det heta. Och det kravet har funnits i lagen sedan 80-talet.

Jag antar att de flesta övertrampen mot den här lagregeln beror på ren okunnighet om vilka regler som gäller. Eller dåliga kunskaper i svenska språket. Exempel på det sistnämnda blir dessvärre allt vanligare. Det räcker med att läsa folks kommentarer på nätet och i mejl. Fullt med häpnadsväckande stavfel, enorma textmassor utan punkt, kommatecken eller stycken, förfärliga särskrivningar av sammansatta ord, stora bokstäver används hipp som happ.

Som journalist och därmed djupt intresserad av det svenska språket är den här utvecklingen deprimerande. Att inte behärska det mest elementära i språket är dessutom ett stort handikapp. Vem vill anställa en person vars jobbansökan vimlar av märkliga språkfel?

Jag minns en av Nerikes Allehandas chefredaktörer, som konsekvent spolade alla jobbsökande som stavade ordet artikel med ck. De flög direkt ner i papperskorgen.

Jag drar ofta öronen åt mig om till exempel en privat Blocketannons innehåller stavfel på stavfel, det må bero på slarv eller okunnighet. Det ger onekligen ett oseriöst intryck. Om säljaren har ett utlandsklingande namn och därmed kan vara invandrad är det naturligtvis förklarligt. Men inte en Kalle Karlsson. Då bläddrar jag oftast vidare bland annonserna i jakt på någon som åtminstone vet vad en stor bokstav är för ett konstigt tecken.

Detta om gratis, och om taskiga lag- och språkkunskaper. Nu över till rabatter och ständiga reor. Rabatter är det heller ingen hejd på i den kommersiella världen, och det är ju okej så länge de inte varar för länge.

Men en del verkar vara helt odödliga. Jag har i över tio år haft antivirusprogrammet Norman på mina datorer. Under alla dessa år har det varit ständig rabatt på deras tjänsteprodukter, oavsett om man är en gammal kund som ska förnya, eller en helt ny. Alltid rabatter till alla. Alltid.

De ”rabatterade” priserna är naturligtvis inte rabatterade. De är ordinarie priser. Rabatternas syfte är att slå blå dunster i ögonen på kunderna, de är rena bluffen och därför olagliga.

Ständiga reor som aldrig tar slut är också en kär sysselsättning för vissa företag. Ur & Penn-kedjan är ett av många som alltid har en rea på gång. Eller har de en reafri dag i månaden så att de kan påstå att det handlar om olika reor?

För många år sedan slog Konsumentverket fast att ett så kallat extrapris får gälla i högst fyra veckor. Den tolkningen av lagen kan direkt överföras även på rabatter. De får inte gälla i evigheter.

 

Detta om falska rabatter och falska reor. Nu över till ständiga årliga prishöjningar även när den allmänna inflationen är låg eller ingen alls. Och det har den nu varit under åtskilliga år. Pinnglass och färg hör till de varor som år efter år alltid ökar mycket mer än inflationen. Runt tio procents årlig prishöjning verkar vara pinnglass- och färgtillverkarnas måttstock. Som husägare borde jag ha bunkrat upp med flera hundra liter av ”mina” färger för 20 år sedan. Då skulle mitt målningsunderhåll ha blivit billigare och billigare för varje år. Nu betingar dessa burkar ett löjligt högt pris.

Och pinnglass har jag slutat att köpa.

Slutligen kan jag bara konstatera att Ica-butikernas urfåniga märkning ”Vårt pris” fortsätter. Självklart är det den enskilda butikens pris som står på butikens prislappar, vad annars?

Goddag yxskaft …

 

Krönikan 13 januari 2015

 

Skönhet på ställen

där solen aldrig skiner

 

Dags för renovering?

Jag trodde att jag hade hyfsad koll på vilka konsument- hälso- och skönhetstrender som rör sig i tiden. Men en del har jag tydligen missat – och det med flera år. Häromveckan stötte jag på en företeelse som jag först trodde var ett riktigt dåligt skämt.

Analblekning.

Det finns uppenbarligen folk som tycker att det är genant? – eller fult? - att vara lite brun eller rödlätt i rövhålet. Frågan är i så fall vilka som bryr sig. Och hur många är de som känner till andras färgstatus där bak? Det torde vara en mycket, mycket liten skara udda människor som går runt och spanar sina vänner djupt in mellan skinkorna. Jag gör det inte.

 

Den både kända och ökända bloggerskan Kissie blekte sig i häcken för flera år sedan. ”Mitt anus blev verkligen jättefint och ljust” skrev hon i bloggen, samtidigt som hon uppmuntrade andra till detsamma, ”perfekt om ni vill piffa till anuset”.

I en av kommentarerna på bloggen berättade en tjej att hon nog också skulle uppgradera sig med en analblekning, för att ”överraska pojkvännen”. Jomenvisst, den kategorin torde vara den enda som brukar få tillfälle att uppmärksamma färgprakten i ändalykten.

Jag trodde att det gamla talesättet att skönhet kommer inifrån fortfarande gällde, men numera kommer den tydligen bakifrån.

 

Redan tandblekning av tillräckligt vita tänder är en märklig företeelse. Så har vi då också fått analblekning. Lägg därtill anskrämliga botoxplutande munnar, skönhetsoperationer av redan vackra ansikten och ”justeringar” av blygdläppar. Och så män som förlänger snorren för att de inbillar sig att den är för liten. Ju större den är, desto fler tjejer kommer rusandes. Eller?

Vi skattebetalare har varit med och betalat dessa aparta plastikkirurgers utbildning. Min andel av de skattekronorna vill jag ha tillbaka.

 

Så här långt har alltså fixeringen vid det egna jaget, den egna kroppen, gått. Kan det gå längre? Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det genomkommersialiserade samhället med sin aggressiva marknadsföring till stor del har bidragit till den här utvecklingen. Du får inte vara nöjd med din kropp, din person och ditt liv. Du duger inte. Du får aldrig känna att du är bra som du är. Du måste vara lite missnöjd, helst mycket missnöjd, så att du fortsätter att försöka köpa dig lycka och självförtroende med hjälp av en aldrig sinande ström av allt fler meningslösa varor och – som i det här fallet – tjänster.

Den kommersiella anusblekningsverksamheten och så kallade skönhetskirurgin ökar visserligen bruttonationalprodukten och skapar ett och annat jobb. Men det är knappast sådana jobb vi vill ha i ett samhälle där sjuk- och äldrevården skriker efter personal.

 

Och ute i världen lever hundratals miljoner fortfarande i djup fattigdom. Medan vi piffar upp våra ändtarmsmynningar och finjusterar näsor för dyra pengar.

Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Ja, åtminstone vissa av oss.

 

Äldre krönikor hittar du under årtalsrubrikerna högst upp på denna sida

Äldre krönikor från och med 2012 hittar du under respektive årsrubrik * Kolla in Svarta länslistan - på den hittar du företag som du bör undvika att handla hos. * Svensk Handels Varningslista över andra tvivelaktiga företag i hela landet * Ät fisk med gott samvete - här är WWF:s fiskguide * Så känner du igen israeliska varor * Nyttiga länkar för dig som konsument * Få hjälp av länets konsumentvägledare * Om sajten Konsumentmakt! * Kontakt : pelle@orebro-konsument.se

Företagen som

borde skämmas

 

Konsumenttidningen Råd och Röns lista på företagen som fått flest klagomål under 2016 hittar du här.

WWF:s fiskguide

- ät fisk med gott samvete

  • Se upp med kreditkortsfakturan
  • Livsmedelsverket stänger slakteri
  • Hälsokostföretag riskerar miljonvite
  • Färre kommuner erbjuder konsumentvägledning
  • Gothia Telecom döms till vite på 750.000 kronor
  • Möbelsajt fuskar med påhittade ordinariepriser
  • KO: JAK:s räntefria lån är inte räntefria
  • Adresstjänst riskerar miljonvite för blufftjänster
  • Regler krävs för polisens kroppsburna kameror
  • Stora brister på sajter för resejämförelser
  • Personal och gäster kameraövervakas olagligt på hotell
  • Brasilianskt kött spåras pch stoppas
  • Företag bakom abonnemangsfällor dömda
  • Alkoholdrycker bör ha innehållsdeklaration
  • Nytel tvingas betala 300.000 kronor
  • KOV granskar miljöpåståenden i spar-reklam

Se upp med

kreditkorts-fakturan

 

Tisdag 20 juni 2017. Om du inte ändrat beloppet på din kreditkortsfaktura kan du hamna i en ofrivillig avbetalning, med räntekostnader som följd. Flera stora banker har inte totalskulden, utan lägsta avbetalningsbelopp förifyllt när du ska betala din kreditkortsfaktura.

 

Det här visar Konsumentverkets nya granskning. Flera konsumenter har uppmärksammat myndigheten på att de inte får totalbeloppet förifyllt när det är dags att betala kreditkortsfakturan via internet-banken. I stället står det ett lägre belopp, det lägsta man får betala. Om konsumenten inte lägger märke till detta och ändrar själv, utan betalar det förifyllda beloppet övergår krediten från att vara räntefri till att löpa med avbetalningar och ränta.

 

Lätt att bli vilseledd

– Den allmänna uppfattningen är att det förifyllda beloppet är fakturans totala belopp. Så är det för andra räkningar man får via internetbanken. Konsumenterna förväntar sig att det är så. Därför är det lätt att bli vilseledd när man får en kreditkorts-faktura med lägsta belopp att delbetala istället för hela summan, säger Sara Wahlberg, jurist på Konsumentverket.

Konsumentverket anmärker också på att vissa kreditkortsfakturor inte är tillräckligt tydliga med information om vad de olika betalningsalternativen innebär.

 

Måste vara tydligt

– Fakturan får inte vara utformad så att konsumenterna lockas betala det lägsta beloppet och på så vis hamnar i en kredit som kostar. Det ska tydligt framgå vad en uppdelning av betalningen kostar.

Myndigheten har kontaktat de grans-kade företagen och påpekat problemet.

En av de granskade bankerna har sedan tidigare meddelat att de redan påbörjat en förändring som innebär att det kommer att vara totalbeloppet som är förifyllt.

I Norge har en liknande granskning lett till krav från Finanstilsynet (Norges motsvarigheten till Finansinspektionen) på att beloppsfältet ska visa hela det återstående beloppet att betala.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Livsmedelsverket

stänger slakteri

Sålde okontrollerat hästkött

 

Tisdag 20 juni 2017. Vid en stickprovskontroll upptäckte Livsmedelsverket att Hultets gårdsslakteri AB, Lerdala har sålt hästkött som inte var kontrollerat. Livsmedelsverket stänger därför nu gårdsslakteriet på grund av misstänkt livsmedelsfusk.

 

Det var genom att jämföra antalet registrerade hästkroppar med antalet sålda kroppar som fusket upptäcktes. Gårds-slakteriet hade sålt fler kroppar än de som registrerats som inkomna till slakteriet.

 

Systematiskt fusk

– Att sälja okontrollerat kött är olagligt och klassas som livsmedelsfusk. Kött som inte kontrollerats kan vara smittat eller förorenat och sätter människors hälsa på spel. Vi har inget som tyder på att köttet i dessa fall varit smittat eller förorenat. Fusket har dock pågått under en längre tid och varit systematiskt. Därför återkallar vi omgående företagets tillstånd att bedriva sin verksamhet och att sälja kött, säger Karin Cerenius chef för Livsmedelsverkets kontroll i Västra Götaland.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Hälsokostföretag

riskerar miljonvite

Ljög och lurade kunderna

 

Onsdag 31 maj 2017. Företaget Vitalius Hälsokost AB har ringt till konsumenter och påstått att de vunnit en tävling eller att de ska få presentkort och att före-taget samarbetar med en rad kända företag som till exempel Coop, Willys och Ikea. Inget är sant.

 

Patent- och marknadsdomstolen dömer nu Vitalius att betala en marknadsstörnings-avgift på 80.000 kronor. Om företaget fortsätter med samma försäljningsmetoder som tidigare riskerar de ett vite på en miljon kronor i veckan. Samma sak gäller de två personerna bakom företaget.

–Jag är glad att domstolen delar Konsumentombudsmannens syn på det här företaget. Vitalius och personerna bakom företaget har lurat konsumenter genom att ljuga och vilseleda dem de har ringt upp. Det är mycket allvarligt att de även använt andra kända varumärken för att lura konsumenterna, säger processrådet Gunnar Wikström.

 

Tydlig information krävs

Domstolen kräver att företagets telefonförsäljare tydligt ska berätta att deras syfte är att sälja abonnemang på hälsokostprodukter. Säljarna måste också lämna tydlig information om konsu-menternas ångerrätt. Förutom förbud mot att påstå att konsumenter vunnit en tävling eller att de ska få presentkort förbjuds också företaget att kräva betalning för något som konsumenterna inte har beställt.

Personerna bakom Vitalius Hälsokost har också stått bakom en rad andra företag som Konsumentombudsmannen granskat och stämt, bland andra Greencaller AB, Solbrun Beta, Omega 3 Kost Nordic och DR-info. Samtliga företag dömdes av Patent- och marknadsdomstolen tidigare i år.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Gothia Telecom döms till vite på 750 000 kronor

 

Måndag 15 maj 2017. Teleoperatören Gothia Telecom har ringt till äldre konsumenter och felaktigt påstått att företaget samarbetar med deras befint-liga teleoperatör. Nu döms bolaget att betala 750 000 kronor.

 

Bolaget har också i säljsamtalen hävdat att de tagit över alla kunder från konsumentens ordinarie teleoperatör eller att den upp-ringda har en innestående pensionärs-rabatt. De drabbade konsumenterna har uppfattat att Gothia Telecom är samma bolag som de redan har, eller att de har ett samarbete.

När det varit dags att spela in själva avtalsdelen har säljarna däremot gett rätt information, men de har pratat fort och otydligt och forcerat fram ett ja från den uppringde. Ljudfilerna från samtalen har bara speglat en liten del av säljarens samtal. Domstolen har valt att tro på de drabbade som beskriver hur säljarna agerat.

Dessutom slår domstolen fast att den information som Gothia lämnat i den inspelade avtalsdelen inte ändrar det intryck som konsumenterna har fått genom den första delen av samtalet.

 

Ringer mest upp äldre över 80 år

De uppringda är nästan uteslutande äldre, många av dem är över 80 år. I flera fall har deras anhöriga anmält bolaget.

För två år sedan förbjöd KO bolaget att använda marknadsföringsmetoderna. Men anmälningarna mot bolaget fortsatte att komma in till Konsumentverket. Därför öppnade myndigheten ett nytt ärende mot bolaget. Hittills är det 69 personer som anmält bolaget.

Patent- och marknadsdomstolen delar KO:s syn på bolagets metoder och dömer nu Gothia Telecom att betala vitet för att de har överträtt KO:s förbud.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Färre kommuner

erbjuder

konsument-

vägledning

 

Måndag 15 maj 2017. Antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning fortsätter att minska. I dag saknar invånarna i 42 kommuner möjlighet att få lokal konsumentvägledning. Det är en minskning med elva kommuner jämfört med i fjol.

 

Fortfarande erbjuder de flesta av landets kommuner (248 av 290) konsument-vägledning. Den negativa trenden har dock fortsatt. Sedan i fjol har fjorton kommuner lagt ned sin vägledning samtidigt som tre kommuner, Finspång, Gotland och Vallen-tuna har startat vägledning.

Antalet kommuner som saknar verk-samhet har ökat från 20 (2015) och 31 (2016) till 42 i år. Det innebär att samman-lagt 944.000 personer saknar tillgång till konsumentvägledning i sin kommun. I fjol var motsvarande siffra cirka 780.000.

 

Beklagligt

– Jag tycker att det är beklagligt att allt färre kommuner satsar på konsumentvägledning, säger Cecilia Tisell, konsumentombudsman och generaldirektör för Konsumentverket. Kommunernas konsumentvägledning, Hallå konsument, Konsument Europa och de fyra konsumentbyråerna ger alla oberoende och kostnadsfri hjälp till konsumenter. De är beroende av och kompletterar varandra för att sammantaget ge ett gott konsumentstöd.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Möbelsajt fuskar med påhittade ordinariepriser

Riskerar vite på tio miljoner kronor

 

Onsdag 26 april 2017. Företaget Trademax säljer möbler med rekommenderade priser och utförsäljningar som verkar vara påhittade. Nu stämmer KO, företaget och vill att domstolen dömer företaget att betala 10 miljoner i marknadsstörningsavgift.

 

Konsumentombudsmannen, KO, har reagerat på att företaget använder rekommenderade priser som inte verkar existera. De rekommenderade priserna ser varken ut att användas av andra företag eller av leverantörerna. Det gör att Trademax reapriser ser mycket förmånligare ut än vad de verkligen är.

 

Systematiskt lurendrejeri

– Vi ser mycket allvarligt på företagets marknadsföringsmetoder. Det är systematiskt genomfört och ett sätt att lura i konsumenter att de gör fynd. Därför vill vi också att Patent- och marknadsdomstolen markerar genom en hög marknadsstörningsavgift, säger Kristofer Johannesson, processråd på KO.

Företaget påstår till exempel att kunderna sparar 5.700 kronor om de köper en matgrupp som företaget säger kostat 14.195. Problemet är att inget företag någonsin verkar ha sålt matgruppen för drygt 14.000 kronor. Genom att sätta ett för högt rekommenderat pris luras konsumenterna att tro att möblerna reas ut och att de gör en bra affär.

Trademax använder också utryck som ”lagerrensning” och ”allt ska bort”, trots att det inte handlar om någon total utförsäljning eller ens någon större del av sortimentet som säljs till nedsatt pris.

 

24-timmarskampanj var bara bluff

Företaget har även tidigare påstått att konsumenterna bara har 24 timmar på sig att handla innan kampanjen är slut, något som inte alls verkar stämma. På sajten fanns ett tidur som räknade ner; konsumenterna fick intrycket att de måste skynda sig att handla innan kampanjen tog slut. Men när 24 timmar hade gått började tiduret bara om nedräkningen.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO: JAK:s

räntefria lån

är inte räntefria

 

Tisdag 18 april 2017. Konsument-ombudsmannen, KO, menar att JAK Medlemsbank vilseleder konsumenter om att deras lån är räntefria. Det KO anser är ränta kallar JAK för ”låne-kostnad”. Nu stämmer KO banken för vilseledande marknadsföring.

 

I sin marknadsföring använder JAK Medlemsbank formuleringar som ”Bli medlem i den räntefria banken” och ”JAK bedriver räntefri verksamhet”. Vilseledande menar KO som nu vill att Patent- och marknadsdomstolen förbjuder bankens marknadsföring.

JAK har själva angett att den ”låne-kostnad” de tar ut i stället för ränta används till att täcka kostnader för bland annat kreditrisk och administration. Detta är inte tillåtet för en avgift kopplat till ett lån. KO anser att det JAK kallar ”lånekostnad” i själva verket är en ränta.

 

Vilseledande

– Det är vilseledande att kalla något för vad det inte är. Konsumenter jämför räntor på olika sajter och står det där att banken är räntefri, trots lånekostnader, vilseleds konsumenten, säger Carolina Andersson, processråd hos KO.

KO vill nu att domstolen förbjuder den vilseledande marknadsföringen och tvingar banken att använda ordet ränta i stället för lånekostnad.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Adresstjänst

riskerar miljonvite

för blufftjänster

 

Lördag 15 april 2017. Adresstjänst Sverige AB marknadsför adress-ändringar på nätet, men i stället för att vara en kostnadsfri tjänst, har konsu-

menterna fått faktura för en tilläggs-tjänst som de inte själva valt.

 

Patent- och marknadsdomstolen ser mycket allvarligt på företagets brott mot marknads-föringslagen. Den konstaterar att tjänsterna som företaget marknadsför inte har det innehåll eller ger det skydd som påstås. Webbplatsen ger intrycket att det går att göra en flyttanmälan direkt på nätet genom att fylla i ett webbformulär, men det enda som händer är att företaget skickar ut Skatteverkets kostnadsfria blanketter som konsumenten själv får fylla i och skicka in. Domstolen konstaterar också att företagets tilläggstjänst inte innebär något som helst skydd mot ID-stölder.

 

Har inte rätt att ta betalt

Domstolen förbjuder företagets marknads-föring och säljargument på tolv punkter. Bland annat får företaget inte påstå att de utför ”adressändring på nätet” eller upp-mana konsumenter att ”skaffa säker adress-ändring och undgå id-stöld vid flytt-anmälan”. Om företaget skulle fortsätta att använda sig av något av påståendena riskerar de ett vite på en miljon kronor.

Adresstjänst Sverige AB förbjuds också att skicka fakturor till konsumenter. I och med att domstolen bedömer att företaget vilselett konsumenterna om betalnings-skyldigheten har företaget inte heller rätt att kräva betalt av konsumenterna. Om före-taget bryter mot förbudet riskerar det ett vite på en miljon kronor.

 

Maximal störningsavgift

Företaget måste också tydligt informera konsumenterna om vad tjänsterna inne-håller och vad de kostar. Även här är brott mot domstolens krav förknippat med ett miljonvite.

Adresstjänst Sverige AB döms också att betala den maximala marknadsstörnings-avgiften. I det här fallet hamnar den på drygt 168 000 kronor.

 

Många konsumenter drabbade

Domstolen konstaterar att företaget visat nonchalans inför gällande regler, att felen har gjorts med flit och att deras metoder riskerar att undergräva konsumenternas förtroende för försäljning av tjänster på nätet. Den noterar också att konsumenter som vänt sig till bolaget för att få rättelse har mötts av en fullständig brist på förståelse och upprepade krav på betalning.

Många konsumenter har drabbats och Konsumentverket har tagit emot ett 100-tal anmälningar mot bolaget.

Konsumentverkets vägledningstjänst Hallå konsument har haft drygt 300 kontakter med konsumenter om företaget Adresstjänst.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Regler krävs

för polisens

kroppsburna kameror

 

Tisdag 11 april 2017. Polisen måste ta fram riktlinjer för hur kroppsburna kameror får användas, konstaterar Datainspektionen efter granskning.

 

Datainspektionen har granskat polisens användning av kroppsburna kameror. Denna typ av kamera bärs fullt synlig och spelar in ljud och bild. Det är den enskilde polismannen som avgör när kameran ska spela in. Kroppsburna kameror används numera i nästan hela landet.

Granskningen visar att polisen, enligt både polisdatalagen och personuppgifts-lagen, kan använda den här typen av kamera. Däremot saknas riktlinjer och rutiner för hur kamerorna får användas.

 

Mycket känsliga uppgifter

- Eftersom kroppsburna kameror kan fånga mycket känsliga uppgifter och uppgifter som inte är relevanta för polisens brotts-bekämpning är det viktigt att polisen har tydliga riktlinjer som bland annat beskriver när kamerorna får användas, vilka som sedan ska kunna få tillgång till bild-materialet och när bildmaterial ska gallras, förklarar Maria Andersson som lett Data-inspektionens granskning.

Polisen föreläggs därför att ta fram riktlinjer för användningen av kroppsburna kameror som säkerställer att kamerorna används i enlighet med gällande rätt.

 

Bästa vore lagreglering

Datainspektionen anser att det bästa vore om polisens användning kroppsburna kameror lagregleras. Därför skickas beslutet från granskningen även till Justitiedepartementet.

 

Källa: Datainspektionen

 

 

Stora brister

på sajter för

resejämförelser

 

Måndag 10 april 2017. Var tredje sajt visar inte rätt pris. Var femte sajt lockar med erbjudanden som inte existerar. Det visar en granskning av 352 jämförelse-sajter som konsumentmyndigheter inom EU gjort.

Konsumentverket har deltagit i granskningen och tittat närmare på tio sajter.

 

– Jag såg framför allt att det är oklart hur rankningen av sökresultat på resesajterna tas fram. Om rankningen sker utifrån ”populäraste” eller ”bästa” vill man ju som konsument veta att det verkligen är en riktig bedömning av kvaliteten. Nu är det på många ställen väldigt oklart hur bedöm-ningen går till, säger Sanna Jonasson, jurist på Konsumentverket.

Dessutom saknar många sajter viktig information som e-postadress, organisa-tionsnummer och momsregistrerings-nummer, trots att det är lag på att det måste stå på webbsidan.

 

Granskning i 28 länder

Tjugoåtta länders motsvarigheter till Konsumentverket deltog i den gemen-samma granskningen. Sammanlagt tittade de på 352 sajter, främst inom rese- och semesterbranschen. Det är webbtjänster som jämför utbud och priser för hotellrum, flyg-, tåg- och båtbiljetter samt hyrbilar, oftast sajter som innehåller en kombination av flera saker.

I takt med att allt fler resenärer bokar sina resor och hotellövernattningar själva på nätet växer också utbudet av olika jäm-förelsetjänster.

 

Viktigt vara öppen

–Det är viktigt att företagen bakom de här jämförelsesajterna är öppna med hur pri-serna sätts och hur rankningen är gjord. Om företag betalar för att hamna högt när man söker på sajten ska det framgå, säger Sanna Jonasson.

Nu följer myndigheterna upp resultatet och kontaktar företagen med brister på sina sajter. Processen kan se olika ut i de med-verkande länderna, men i Sverige får före-taget först en chans att rätta sig frivilligt. Om det inte sker kan Konsumentverket överväga att gå vidare med rättsliga åtgär-der, som till exempel att stämma ett företag.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Personal och gäster

kameraövervakas

olagligt på hotell

 

Måndag 10 april 2017. Samtliga hotell som Datainspektionen har granskat kameraövervakar sin personal eller sina gäster på sätt som bryter mot lagen.

 

Datainspektionen är nu klar med den största granskningen av kameraövervak-ning på hotell sedan kameraövervaknings-lagen trädde i kraft 2013. Myndigheten har granskat övervakningen på fem hotell i Stockholm, Göteborg, Gävle, Västervik och Jönköping.

Den kameraövervakning som under-sökts är den som sker på platser dit allmän-heten inte har tillträde, alltså platser där enbart personal eller gäster befinner sig. Det rör sig bland annat om övervakning av trapphus, korridorer, utrymmen bakom reception, garage och bagagerum.

 

Samtliga hotell bröt mot lagen

Granskningen avslöjar att samtliga undersökta hotell kameraövervakar olagligt.

- Kameraövervakningen inne på hotell är integritetskänslig eftersom både anställda och hotellets gäster kan över-vakas. För varje plats som övervakas måste hotellen kunna visa att det finns ett starkt behov av övervakningen, till exempel därför att platsen är brottsutsatt. Det har de granskade hotellen i många fall inte kunnat visa, och då är övervakningen olaglig, säger Datainspektionens jurist Martin Hemberg, som deltagit i granskningen.

 

Måste plockas ner

I de fall hotellen inte kan visa att det finns ett starkt behov av kameraövervakning, förelägger Datainspektionen nu hotellen att ta ner kamerorna. För tre av de granskade hotellen innebär det att de inte längre får ha kvar några kameror. De två andra hotellen får behålla vissa kameror, men inte andra.

Ett hotell kritiseras dessutom för att det inte tillräckligt tydligt informerar om kameraövervakningen.

- Ett viktigt krav i kameraövervaknings-lagen är att de som övervakas får tydlig information om att övervakning sker.

 

Källa: Datainspektionen

 

 

Brasilianskt kött

spåras och stoppas

 

Fredag 31 mars 2017. Livsmedelsverket och flera kommuner jobbar med att spåra och stoppa ett parti nötkött som har importerats från en av de anlägg-ningar som utpekats i den brasilianska köttskandalen.

 

Köttet har importerats av ett svenskt livsmedelsföretag innan handelsförbudet till EU infördes. Det har sedan sålts vidare i Sverige, framförallt till grossister och restauranger.

Företag i flera kommuner har köpt kött som ursprungligen kommer från ett av de brasilianska företag som stoppats av EU. Livsmedelsverket och kommunerna arbetar nu med att se till att köttet inte når konsument.

 

Företagen har ansvar

– Vi tar reda på var köttet hamnat. Det gör vi genom att företagen spårar det under överinseende av livsmedelskontrollen. Företag som handlar med mat ansvarar för att den är bra och säker att äta säger Louise Nyholm, statsinspektör vid Livsmedels-verket.

Fyra brasilianska produktionsanlägg-ningar för kött och köttprodukter får inte längre exportera livsmedel till EU. Svenska företag som har kött eller köttprodukter från Brasilien i lager kan kontrollera ifall det kommer från någon av anläggningarna.

 

Ursprungsmärkning av nötkött

För nötkött finns speciella regler med krav på märkning med ursprung. Om varan är märkt med "Ursprung Sverige" betyder det att djuret är fött, uppfött och slaktat i Sverige. Om importerat kött mals till kött-färs i en butik i Sverige får den alltså inte heta "svensk köttfärs" eller vara märkt med svensk flagga.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Företag bakom

abonnemangsfällor

fällda i domstol

 

Onsdag 29 mars 2017. Tre företag som satt i system att locka in konsumenter i abonnemangsfällor döms nu av Patent- och marknadsdomstolen. Även de två männen bakom bolagen hålls personligt ansvariga av domstolen.

 

Företagen Omega 3 Kost Nordic, DR-info och Solbrun Beta döms alla för att ha brutit mot marknadsföringslagen. Sammanlagt får de betala 325.000 kronor i marknads-störningsavgift. Om företagen, eller personerna som drivit dem, fortsätter med samma marknads-föringsmetoder hotas de av ett sammanlagt vite på minst fem miljoner kronor.

Redan 2013 anmälde många drabbade konsumenter bolagen. Konsumenterna hade råkat ut för telefonförsäljare som påstod att de gått vidare till final i en tävling – trots att varken tävlingen eller några vinster någonsin verkar ha funnits. Ibland har säljarna påstått att de ringt från en stor livsmedelskedja, trots att den inte haft något med bolagen att göra.

 

Prova-på-paket blev abonnemang

Abonnemang istället för prova på-paket

Konsumenterna har också fått löften om gratis prova-på-paket med kosttillskott, men när pillren väl kommit i posten har det visat sig vara ett abonnemang som kostar pengar varje månad. Andra konsumenter har aldrig tackat ja till någonting, men ändå fått tabletter och krav på betalning. Tele-fonförsäljarna har inte gett konsumen-terna information om ångerrätten. De har inte heller berättat att deras syfte är just att sälja ett abonnemang på kosttillskott.

2015 stämde Konsumentombudsmannen företagen och personerna bakom. Nu har Patent- och marknadsdomstolen kommit med sin dom.

 

"En framgång"

–Vi ser domen som en framgång. De här företagen har lurat många konsumenter under lång tid. Vi anser att det är bra att domstolen på detta tydliga vis markerar det personliga ansvaret hos de båda männen bakom bolagen, säger processrådet Gunnar Wikström.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Alkoholdrycker

bör ha innehålls-deklaration

Krav från EU-kommissionen

 

Fredag 24 mars 2017. EU-kommissionen vill att det ska finnas ingrediens- och näringsinformation för alla alkoholhaltiga drycker. I dag finns det bara krav på att märka ut allergiframkallande ämnen och volymprocent alkohol.

 

Lagstiftningen kräver att nästan alla livs-medel har en ingrediensförteckning och näringsdeklaration. Det betyder att det ska gå att se vilka ingredienser som finns i livsmedlet. Det ska också gå att se hur mycket näring och energi (kalorier) livs-medlet innehåller. Än så länge gäller inte kravet alkoholhaltiga drycker med mer än 1,2 volymprocent alkohol.

I ett första steg uppmanas alkohol-industrin i EU att inom ett år ta fram förslag på hur konsumentinformation om innehållet kan införas på hela alkohol-marknaden. Information kan ges på flera olika sätt. Märkning på produkten eller information på företagets webbplats är två exempel. Därefter bedömer EU-kommis-sionen om industrins förslag ger de önskade effekterna eller om det behövs andra åtgärder.

 

Livsmedelsverket positivt

- Vi välkomnar att det här arbetet går framåt. Lättillgänglig och tydlig information är en förutsättning för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val säger Anna Wedholm Pallas, rådgivare på Livsmedelsverket.

 

Källa: Livsmedelsverket

 

 

Nytel tvingas

att betala

300.000 kronor

 

Tisdag 14 mars 2017. Patent- och marknadsdomstolen förbjuder tele-operatören Nytel och dess företrädare att kräva betalt för telefonabonnemang som konsumenter inte har beställt. Nytel ska också betala en marknads-störningsavgift på 300 000 kronor.

 

Domen innebär att Patent- och marknadsdomstolen nu fastställer ett tidigare interimistiskt beslut om förbud mot Nytels säljmetoder som fattades av domstolen i juni.

Det skedde efter att Konsument-ombudsmannen, KO, ingripit mot Nytel och två andra telesäljbolag som använt sig av oseriösa säljmetoder.

 

Flera förbud

Domen betyder att Nytel och dess företrädare förbjuds att:

* i samband med telefonförsäljning kräva betalning för tjänster som konsumenter inte har beställt.

* Ringa säljsamtal till konsumenter vars telefonnummer är antecknade i spärregistret Nix-telefon.

* Domstolens beslut innebär också ett krav på att Nytel och dess företrädare måste informera konsumenter om deras ångerrätt och om avgifter som eventuellt tillkommer.

 

Inspelade säljsamtal avslöjade bluffen

Efter att ha tagit del ljudfiler av säljsamtal med konsumenter slår domstolen fast att det är uppenbart att ingen av dessa har tackat ja till att ingå avtal med Nytel. I stället är det äldre personer som Nytel har kontaktat och där säljaren har ställt ledande frågor, lägga uppgifter i konsumentens mun och ”föreläst” för. Efter det har man från Nytels sida menat att man är överens om ett avtal.

Nytel och dess företrädare riskerar vite på en miljon kronor om domstolsförbudet bryts.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KOV granskar

miljöpåståenden

i spar-reklam

 

Tisdag 14 mars 2017. ”Grön”, ”hållbar” och ”miljövänlig” är vanliga ord i marknadsföringen av bland annat fonder och pensionssparande. Men reglerna för vad företagen får påstå är ganska strikta.

 

Konsumentverket har granskat 15 bankers och fondföretags marknadsföring på de egna webbplatserna. Myndigheten har tittat inte bara på vad som sägs i texten utan även hur företagen använder bilder och symboler för att spegla någon form av miljöaspekt.

–Vi vet att konsumenterna påverkas av marknadsföringen och att miljöargument får en allt större betydelse för många när de ska fatta beslut. Därför är det extra viktigt att företagen inte vilseleder konsu-menterna och får dem att tro att bolagen har ett större positivt miljöinflytande än vad de rimligtvis har, säger Malin Fors, jurist på Konsumentverket.

 

Måste kunna bevisas

Lagen säger att generella miljöpåståenden antingen måste beskrivas och förklaras närmare samt kunna bevisas, eller så får de inte användas. Företag som använder ett påstående som ”miljövänlig” måste också kunna visa på vilket sätt produkten är just miljövänlig.

Förutom miljöorden som används för att beskriva spar- och investerings-produkter använder många företag bilder på orörd natur, djur eller symboler som till exempel gröna löv eller gröna fot-avtryck.

–Bilderna kan ge konsumenterna intrycket att företagens investeringar har en positivare påverkan på miljön än vad de i själva verket har.

 

Tredjedel får anmärkning

Nu får de 15 bolagen ta del av Konsu-mentverkets granskning. Dessutom sprids resultatet till branschorganisatio-nerna. Sedan får cirka en tredjedel av de granskade bolagen ett tillsynsbrev från myndigheten där företagen uppmärk-sammas på brister i marknadsföringen. De får då möjlighet att självmant rätta till sin marknadsföring.

–Vi hoppas förstås att alla bolagen i vår granskning tar till sig av kritiken. Det är inte rätt att spela på konsumenternas vilja att bidra till ett mer hållbart sam-hälle, om företagen inte kan visa på vilket sätt den egna verksamheten och de produkter man säljer verkligen gör det, säger Malin Fors.

Granskningen är ett led i regeringens uppdrag till Konsumentverket att mot-verka marknadsföring med miljöaspekter som inte är underbyggda.

 

Källa: Konsumentverket