* Äldre nyheter/ Krönikor 2014

Äldre krönikor från 2014

Krönikan 4 december 2014

Ett svällande sortiment

som aldrig tycks ta slut

 

Livsmedelsbutikernas mejeriavdelningar bara sväller och sväller. Det kopiösa utrymme de upptar är en skämtbild av vår tids nästan religiöst omhuldade valfrihet. Varianterna på mejeriprodukterna tar aldrig slut, olika fetthalter, kombinationer och smaksättningar till förbannelse, den ena apartare än den andra. De verkar föröka sig i samma takt som vildkaniner på Gotland. Vem köper alla dessa konstigheter?

För mig som mest håller sig till vanlig mjölk och grädde, lättmjölk, yoghurt, fil och lite margarin är det en lite av en plåga att handla i okända butiker. Man tvingas leta och leta och leta bland alla drivor av basilikakryddningar och chili-boostade mejerismeter. Jag tycker synd om livsmedelshandlarna som på grund av det absurda utbudet tvingas husera all denna kökkenmödding.

Och flera handlare som jag pratat med håller med mig – det är ett stort problem att hitta plats för den aldrig sinande strömmen av ”nya” produkter. Men så länge det finns tillräcklig efterfrågan vågar de inte annat än att ta hem dem.

Stackars satar. Aldrig att jag vill bli Ica-handlare mitt i nästa liv.

 

Låt mig ta ett exempel: Vad är det egentligen för skillnad mellan vanlig gräddfil och crème fraiche?

Svaret är: Så gott som ingen. Crème fraiche är vanlig gräddfil – fast med lite tillsatt stärkelse, så att den tjocknar till. Och en liten försumbar skillnad i fetthalten. Gräddfilen innehåller 12 procent fett, lättvarianten av crème fraiche har 15 procent.

Men vanlig gräddfil i matlagningen finns risk för att den skär sig. Stärkelsen gör att den klarar varmhållning bättre. Det fick jag veta av Arlas kundkontakt. Men några problem med gräddfil som skurit sig kan jag inte påminna mig att jag har haft.

Och stärkelse, vad är det? Jo, till exempel vanligt vetemjöl eller majsmjöl. Pilla ner en eller annan tesked mjöl i gräddfilen – så vips har du fixat din egen crème fraiche. Lite tjockare. Som inte skär sig. Tar tio sekunder. Kostar knappt ingenting.

Men i butiken kostar den där lilla skvätten tillsatt stärkelse skjortan. Arlas tre deciliters gräddfil har ett kilopris på runt 30 kronor. Crème fraichen går lös på 50 kronor. Tjugo spänn extra för lite mjöldamm.

 

Visst går det alldeles utmärkt att tillsätta lite mjöl för att göra sin egen crème fraiche informerade mig kvinnan på Arlas kundkontakt. Och varför köper då så många crème fraiche i stället för gräddfil? För att de inte vet vad crème fraiche egentligen är eller för att de är lata?

- Många är ju så bekväma av sig i dag. Det är kundernas efterfrågan som styr utbudet.

Men hur den där teskeden stärkelse kan motivera ett 40 procent högre pris fick jag dock inget svar på. Möjligen är det namnet på den ”produktutvecklade” gräddfilen som gör att vi låter oss luras och kastar pengarna i sjön. Crème fraiche låter ju tjusigare än gräddfil, utländska beteckningar lockar, och här är det ännu häftigare, oh la la! - en gastronomisk fläkt av det franska köket?

Crème fraiche med peppar och citron, med paprika och chili, med franska örter, med Karl Johansvamp och timjan, med tomat och basilika samt med parmesan och vitlök. Det är det krämfräscha smaksortimentet i min stambutik.

 

För några veckor sedan lurades jag till att köpa ett nytt mjukmedel, Lenor. Det påstods vara så drygt att bara en fjärdedels dos i tvättmaskinen räckte. Och nog räckte det alltid – med råge. Medlet är så kraftigt parfymerat att hela garderoben, där de tvättade kläderna hängdes in, luktade starkt av parfym en hel vecka efteråt.

Örngott som samtidigt hade tvättats och dragits över sina kuddar tvingades jag plocka av och tvätta på nytt - utan mjukmedel. Jag hade vaknat mitt i natten flera gånger, störd av den erbarmliga parfymdoften.

Häromdagen – tre veckor efter tvätten - satte jag på mig en skjorta som fortfarande var parfymkontaminerad. Den fick vädra utomhus någon timme innan den var brukbar.

Efter bara två tvättar med detta stinkande mjukmedel hällde jag ut det i vasken och köpte mitt gamla vanliga märke. Egentligen borde jag ha reklamerat, men orkade inte.

 

Och så har vi Ica:s fluorsköljmedel för gaddarna. Betydligt billigare än apotekens, vilket lockade mig till köp. Men, ack och ve, den har en ultrastark mintsmak som skulle kunna ta död på vilken niolivad katt som helst. Det svider så det nästan gör ont i munnen efter sköljningen.

Vad tror tillverkarna av dessa extremt lukt- och smaksatta produkter? Tror de att vi konsumenter av lukten och smaken luras tro att de därför är lika extremt effektiva? Ja, tyvärr är det nog så. Åtminstone tillräckligt många för att produkterna fortfarande ska kunna säljas. Men 0,2 procent flour är alltid 0,2 procent, oavsett smaken.

 

I det här sammanhanget minns jag ett städbolag, vars tjänster min gamla arbetsgivare Nerikes Allehanda köpte upp någon gång på 90-talet. De formligen dränkte in toaletterna i starkt parfymerade vätskor. Syftet med metoden var naturligtvis att dölja pink- och skitlukten från redaktörernas träck, i stället för att göra ordentligt rent på vanligt hederligt sätt.

Så går det när snålheten och doften i näsborrarna bedrar visheten. För vad som gällde var naturligtvis det lägsta anbudet.

 

Krönikan 12 november 2014

Från trygg katalog

till digital nätröra

 

Den gamla telefonkatalogen i sin bastanta pappersform var naturligtvis inte något dagsaktuellt uppslagsverk. Den ”uppgraderades” en gång om året och i väntan på den nya upplagan fick man ibland ringa Televerkets nummerupplysning mot en smärre avgift.

Men katalogen var hyfsat pålitlig. De fakta om nummer, personer, företag och adresser som trycktes upp var i den nytryckta, purfärska katalogen korrekta – åtminstone till kanske 99,5 procent. Sällan upptäckte jag några felaktigheter.

 

Så kom avregleringen på 90-talet. Det statliga Televerket gick i graven och in stormade Telia och horder av privata telefonbolag, både seriösa, oseriösa och rena rövarfirmor.

Telefonkatalogen blev privat och rörigare och rörigare, full med annonser och annat krafs som skymde överblickssikten. Samtidigt dök digitala varianter upp på nätet i allsköns privata skepnader. Bland dem några av de större, som Eniro.se och Hitta.se. Nummerupplysningen per telefon blev därmed också privatiserad, även den i form av seriösa bolag – och rövare. Plötsligt blev det – naturligtvis – mycket dyrare att utnyttja tjänsten. Inte konstigt alls, avregleringar av tidigare statliga monopol är inte i första hand till för konsumenterna, utan för att ge privata lycksökare tillfälle att tjäna pengar.

 

Privatiseringen av telefonkatalogen var inte bara en avreglering av telekommarknaden, det var också en avreglering av noggrannhet och faktakontroll. Både Eniro och Hitta har retat gallfeber på mig under många år. Mängder av fel nummer och fel adresser har dykt upp, och jag har även drabbats personligen.

Säkert tio-tolv gånger försökte jag på Hitta.se för några år sedan att ändra mitt telefonnummer i fritidshuset från den uppsagda fasta telefonens nummer till ett nytt mobilnummer, som de facto bara används i stugan. Det går nämligen till en fast mobiltelefon av bordsmodell och med separat antenn, vilken ger bättre mottagning.

Ånej, så roligt skulle jag inte ha. Nummerändringen gick aldrig in, inte ens sedan jag flera gånger ringt till Hittas kundservice för att få deras hjälp när mina egna försök på nätet misslyckades. Nu är det klart, nu ska det bli rätt, var deras klämkäcka svar varenda gång.

 

Men allt blev bara fel. Ömsom visades numret till min privata mobil, ömsom till min hustrus. Och när jag nyligen kollade på Hitta.se hade mina uppgifter på fritidsadressen helt försvunnit. Där fanns plötsligt ingen Pelle Forsberg alls.

Fritidshusets mobilnummer försvann dock inte helt. Nu har det förvandlats till min hustrus mobilnummer, med adress Örebro. Fråga mig inte hur det har gått till.

Här hade Eniro lyckats bättre. Både numret till den fasta mobilen och privatmobilen ligger kvar. Fast i fel ordning, trots att jag försökt rätta till. Skit samma, huvudsaken att de finns med.

 

Många adresser på Hitta.se har visat vara inaktuella – i flera år. Bara ett av många, många exempel som jag stött på: En vårdcentral i Norrtälje som för åtskilliga år sedan flyttat från centrala staden till ny adress i utkanten låg kvar på Hitta med den gamla adressen tills helt nyligen. Det lurade mig för flera år sedan att irra omkring inne i stan utan att naturligtvis hitta någon vårdcentral.

Samma Hitta påstår att Sturekafeet på Öster i Örebro ligger på Nygatan. Det gör det inte alls, det är kaféägarens bostadsadress.

Eniro har ingen aning om att Sturekafeet har en telefon – än mindre att det existerar. ”Din sökning gav ingen träff.”

De skärvor av den gamla papperskatalogen som funnits kvar i den lokala varianten Din del är fortfarande rörig och drabbad av mycket slarv och undermålig faktakoll.

Vem kan man lita på? När det gäller den här branschen tycks svaret vara: ingen.

Pelle Forsberg

Krönikan 17 oktober 2014

Ständigt klirr i kassan

knappast livets mening

 

Måste allt vi gör i livet vara lönsamt?

Många verkar ha det som livsfilosofi.

 

LÖNAR det sig verkligen?

Hur LÖNSAMT är det?

Hur mycket SPARAR du?

Hur många år innan den är INTJÄNAD?

 

Dessa varianter på samma fråga är den absolut vanligaste – och oftast den första – som jag får av vänner och bekanta när jag gjort en lite större investering.

Pengar, pengar, pengar.

Lönsamt, lönsamt, lönsamt?

När jag svarar att det vet jag inte, det har jag inte räknat på, då stirrar de på mig som om jag var en idiot. Har du gått och köpt en dyr grej utan att först kolla upp om det LÖNAR sig?

Ja, det gör jag faktiskt ibland. För över tio år sedan satte jag upp en liten 100-watts solcellsanläggning i stugan. Två solceller á 50 watt, en elcentral, 40-50 meter kabel, en spänningsomvandlare och tre batterier för runt 8.500 kronor.

 

Den här lilla anläggningen, med ett tiotal 12 volts eluttag i stugan, kommer troligen aldrig att ”löna sig”. Inte enligt kvartalskapitalistiska måttstockar. Och åtminstone inte under min återstående livstid. Flera kompisar tyckte det var konstigt att dra in ett 12-volts elsystem när jag redan hade vanlig el från Vattenfall.

Jag brukar svara att det visst lönar sig. Men inte i pengar. När det blir strömavbrott behöver vi inte famla i mörkret efter stearinljus och fotogenlyktor.

Det är också en form av lönsamhet.

Sol-elen minskar – om än mycket, mycket lite – behovet av köpt el. Lite, lite mindre kärnkraft går åt. Ju fler som gör detsamma, desto lättare att stänga livsfarliga kärnkraftverk.

Lönsamt för miljön alltså, framför allt där uranbränslet utvinns i främmande länder. Som i Kanada, där ursprungsindianerna är rasande på den miljöförstörande uranbrytningen i dagbrott.

Och så är det roligt. Väldigt roligt. Att själv och direkt plocka ner gratis energi från solen, njuta av hur visarna på laddningsregulatorn rör sig uppåt och att få nöjet att bygga ut ledningsnätet i huset. När man får tid och lust.

En lönsam hobby kan man kalla det, i den bemärkelsen att man blir på gott humör. Det kan förlänga livet.

 

Kompisarnas tjat om lönsamhet upprepades förra året när vi installerade en luftvärmepump för 22.000 kronor i utbyggda stugan. Jag visste att en pump minskar elbehovet med 40-50 procent, vilket den också har gjort. Rentav lite mer. Men när den ”är betald”, det har jag inte räknat på. Jag bryr mig inte. Huvudsaken var att få en värmekälla som mycket effektivt värmer upp hela huset.

När pumpen inte räcker till i bister vinterkyla hjälper vedkaminen till. Den kostade över 6.000 kronor för 15 år sedan. Den lönar sig nog inte heller, men sparar ytterligare lite el och ser till att gratisveden från fällda träd på tomten inte bara ligger och ruttnar bort och blir ett tillhåll för hästmyror. Myror som kan börja knapra på huset.

Det lönsamma i att köpa en vedkap och vedklyv har jag dock faktiskt räknat på. Grejerna är inte ”betalda” förrän efter kanske 13-14 år, jämfört med att köpa färdighuggen ved. Men ändå en bra affär:

1. Jag får motion när jag hanterar egen ved. Det förlänger livet.

2. Det är roligt att både såga och klyva med de där apparaterna. Ännu mer på gott humör. Förlänger livet ytterligare några månader.

 

Och mer ska det bli. Inom några år ska ett halvt södertak täckas med solceller. Och förmodligen även ett litet mini-vindkraftverk på tomten som skänker el även när solen lagt sig att sova och under den solfattiga vintern. Överskottselen kan jag mata in i Vattenfalls nät och få betalt för.

Dyrt? Tja, i runda slängar minst 50.000 kronor. Lönsamt? Ingen aning. Men vi blir mycket mer oberoende. Ajöss mörkret vid strömavbrott. Ajöss beroendet av stora, giriga elbolag.

Lönsammare kan det inte bli. För miljön. För ens egen tillfredställelse. Mitt lilla solidariska bidrag i kampen mot klimatförändringarna. Tänk om alla vi som har en och annan krona över sedan livets nödtorft betalats investerar en del av dessa kronor i alternativ energi i stället för att köpa fyrhjulsdrivna stadsjeepar, dessa meningslösa snoppförlängare för män med John Wayne-komplex.

Halva svenska folket blir små elproducenter. Då skulle vi kunna försätta berg.

Inga mer katastrofala strömavbrott som mörklägger halva landsdelar. Inga lika stora, kaxiga elbolag som kan skörta upp sina kunder. Och bäst av allt – inga kärnkraftverk.

Krönikan 22 september 2014

Ingen bingo

med bonuskort

 

Två 33-centiliters burkar Carlsberg och en ”lyxmuffins”…

… eller två Dagens sandwich

… eller – nästan - Dagens sallad, inklusive en liten flaska bordsvatten och en påse nötter.

… eller en biobiljett på SF.

Vad är nu detta? Jo, det är några exempel på vad man kan få för bonusen på en flygresa till Kina och Korea, en resa som jag gjorde för två år sedan.

Tur- och returbiljetten kostade närmare 10.000. Det genererade ett bonusvärde på runt 80 kronor. Alltså en ”återbäring” på 0,8 procent …

Men sett till vad flygbolaget köper in bärsen och bullen för handlar det på sin höjd om max tio spänn.. Och då hamnar vi på 0,1 procent.

 

Det är skrattretande. Nog hade jag trott att en så lång flygresa skulle ge mig åtminstone några hundralappars värde att handla för. Men hej vad jag bedrog mig. Det är knappast värt extrabesväret med att plottra med ett bonuskort.

För en affärsresenär som reser extra mycket – vars företag dessutom betalar biljetterna – kan det med tiden förstås bli en liten vettigare bonusslant att spendera. Men för en privatperson som jag – som på sin höjd flyger två gånger om året, och för det allra mesta korta sträckor i Europa - känns det tämligen meningslöst.

Varken flygbolagens eller andra företags kundbonusar ger långtifrån någon bingo i utdelningen. På sin höjd kan det handla om max en procents ”återbäring”.

Marknaden har översvämmats av alla dessa bonuskort, kopplade till så kallade ”kundklubbar”. Om man skulle haka på varenda butikskedjas eller företags erbjudandem om att bli ”medlem” skulle man behöva en extra stor grosshandlarplöska att släpa omkring dem i.

Jag hann faktiskt skaffa tre sådana här bonuskort innan jag upptäckte vilken löjligt mager affär det var. Och syftet med korten är inte bara att få dig till stamkund, utan också att kartlägga dina köpvanor.

Det känns obehagligt. Jag känner mig tillräckligt övervakad i detta nätdatoriserade samhälle och försöker göra allt för att undvika att fakta om mitt privatliv och privata vanor hamnar i händerna på krämarnas marknadsförare och all världens ljusskygga snokande myndigheter.

 

Glädjande konsumentnyheter dyker upp då och då. En är att försäljningen av rättvisemärkta Fairtrade-varor ökade 2013 över hela världen, med 15 procent. Och med hela 29 procent kom Sverige på första plats i den tillväxtligan. Här såldes förra året rättvisemärkta varor för 2,1 miljarder kronor.

Den stora ökningen under de senaste åren märks tydligt i butikerna. Rättvisemärkta ekobananer tar allt större plats i montrarna, i min Coopbutik är högarna med dessa bananer oftast större än de traditionella.

Prisskillnaden mellan dessa och de rättvisemärkta har också blivit mindre. Det lockar naturligtvis fler att köpa dem. Men det är trist att man fortfarande kan hitta handlare som tar ut närmare 30 kronor kilot för dem.

 

Avslöjandet om kapade knorrar på danska spädgrisar satte också positiva spår i de svenska konsumenternas beteenden. Danskt fläskkött har sedan dess sålt allt sämre, och det är glädjande. Matkedjan City Gross var snabbt ute med att sluta sälja fläskkött från Danmark, vilken de ska ha en stor eloge för. Besvikelsen var däremot stor när Coop – som skryter om att vara bäst när det gäller utbudet av ekologisk mat – inte tog samma beslut.

Krönikan 3 juni 2014

Vården bygger upp

omvända Berlinmurar

 

Som konsument av samhällstjänster slipper man klämkäckt försäljarsnack och påträngande reklam. Det borde därför i de flesta fall vara ganska fridfullt att vända sig till myndigheter och institutioner. Jag tyckte att så var fallet i många årtionden. Det var lätt att komma i kontakt med ansvariga personer, även högre upp i hierarkin och man bemöttes med stor hjälpsamhet hos de flesta. Sjukvården fungerade bra, väntetiderna var oftast korta eller inga alls.

Men i början av 90-talet hände något, i takt med nedskärningar i svallvågorna efter alla ekonomiska kriser. Det mesta har blivit svårare. Mycket har spårat ur, inte bara tågen på våra järnvägar.

När jag ringer till min vårdcentral känns det som om jag inte är särskilt välkommen. De vill försöka få mig att inte komma dit. Som en omvänd Berlinmur, en Israelmur, där man inte försöker hindra mig att smita ut, utan stoppa mig från att komma in.

 

Redan det underliga systemet att behöva ringa i tidiga ottan för att i en automatisk telefontjänst boka en telefontid för att få en chans – jag säger en chans – att kunna boka en läkartid hos en livs levande människa kan få många att redan då ge upp. Lyckas jag sedan få tala med en sköterska känns det som om denne försöker bagatellisera mina besvär och övertala mig att ta ytterligare några magnecyl i stället för att besvära en läkare.

I en hel vecka försökte jag nyligen få en telefontid på USÖ:s ögonmottagning. Det var lögn i helvete att komma fram, trots att jag började ringa redan efter halv åtta på morgonen. När väl en automatisk pratmaskin sparkade i gång fick jag veta att det inte fanns några fler telefontider den dagen. Samma svar, dag efter dag.

Då skrev jag ett brev i stället. På papper alltså, med frimärke och allt. Ännu efter en vecka har jag inte fått något svar.

 

När jag under semestrar sökt för besvär på vårdcentralen närmast min stuga i Roslagen har jag två gånger uppmanats att i stället vända mig till mitt eget landstings vårdcentraler. De tyckte alltså att jag skulle åka 54 mil fram och tillbaka till Örebro. Mitt vresiga svar var naturligtvis givet - att jag som svensk medborgare har rätt att få sjukvård var jag än råkar befinna mig i landet. Så blev det också, men ska man behöva ta i så till den milda grad?

Den aktuella vårdcentralen är privat driven, i likhet med så gott som alla Stockholms läns vårdcentraler. Beror denna oginhet på att jag som icke mantalsskriven på orten genererar mindre kassaklirr åt vårdcentralens entreprenör, eller vad handlar det om? Vid ett av tillfällena mumlade sköterskan om att ”vi måste prioritera de permanentboende patienterna”.

 

Ett besök på Skatteverkets, Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens gemensamma ”mottagning” på Slottsgatan i Örebro i höstas blev lite av en chock. Det stora väntrummet är inte bara ett väntrum, där tar också tjänstemännen emot medborgarna vid illa avskärmade diskar. Med mängder av andra väntande nästan omedelbart bakom ryggen tvingas alltså människor sitta där och prata om högst personliga ting. Vart tog de avskilda rummen vägen? Är det för att spara ett och annat korvöre åt välbärgade, gnälliga skattebetalare som den här skräcklokalen inretts enligt löpande-band-principen?

En grinig ”värd” som skulle lotsa besökarna rätt i denna tätbefolkade röra och en fullständigt oengagerad tjänsteman från Skatteverket gjorde mitt besök allt annat än njutbart. Jag fick i praktiken ingen hjälp alls, än mindre förståelse för mitt problem. Jag gick därifrån med funderingen om detta verkligen var Sverige.

 

Jag vet att det fortfarande finns mängder av engagerade offentliganställda, som vill och försöker serva medborgarna så gott det går i de hysteriska effektiviseringarnas tidevarv. Men de måste ha blivit färre, och in tycks ha kommit folk som i första hand jobbar för sin egen karriär i stället för att ge god samhällsservice.

En institution som åtminstone i Örebro kontaktmässigt fungerar bra är folktandvården. Hos dem behöver man inte prata med telefonsvarare, trycka på siffror och fyrkanter eller vänta i evigheter med luren i örat. Där svarar alltid en hjälpsam människa, och det har aldrig tagit mer än en minut. Att det sedan kan vara ont om besökstider är en annan sak, men det går åtminstone smidigt och snabbt att komma fram. Och vid svår tandvärk har jag alltid fått en jourtid samma dag.

Sjukvård och andra samhällsinstitutioner, ta gärna kontakt med folktandvården och fråga hur de bär sig åt. De har säkert mycket att lära ut.

 

Om den offentliga sjukvården ska dock i sanningens namn sägas att när man väl knackat hål på kontaktmuren, passerat det trånga nålsögat och slagit sig fram till att få en vårdtid - när man så att säga är ”inne” - då bli man mycket väl omhändertagen. Där, på sjukhusgolvet, kan man verkligen tala om engagerade människor. Tyvärr sker den goda omvårdnaden till priset av att sjukvårdspersonalen i allt högre utsträckning själva bli sjuka.

 

 

Krönikan 9 maj 2014

Snålheten bedrar visheten

i jakten på billiga biljetter

 

Flygbolaget SAS går ekonomiskt bättre, men brottas fortfarande med dålig lönsamhet – trots det tuffa sparpaketet förra året med bland annat kraftigt försämrade arbetsvillkor för de anställda. Priskonkurrensen från lågprisbolag är knivskarp och det kan nu bli tal om nya besparingar. Att SAS det senaste året både ökat inkomsterna och den så kallade kabinfaktorn – som visar hur fyllda flygplanen är – har inte hjälpt tillräckligt. I bästa fall spås SAS göra ett nollresultat för 2014.

För mig är SAS lite som SJ. SJ är statligt och därmed hela svenska folkets järnvägsbolag, kort och gott ”mitt”. Visserligen är SAS bara till hälften ägt av den svenska, norska och danska staten och resten är privatägt. Men ändå. Jag känner mig också som delägare i SAS och vill därför gynna det.

 

Jag flyger inte särskilt ofta, som mest två-tre gånger om året, men när jag gör det försöker jag välja SAS. Senast var det till Köpenhamn för någon månad sedan och den tur- och returbiljetten kostade futtiga 1.100 kronor. Med Norwegian hade det blivit knappt 150 kronor mindre. Är den lilla skillnaden något att tjafsa om, i synnerhet som Norwegians personalpolitik är ännu sämre än SAS?

Det märkliga är att några av mina kompisar som har väsentligt bättre ekonomi än jag själv ändå alltid jagar det (till synes) billigaste flygalternativet. Då flyger de som oftast med mitt hatobjekt Ryanair.

 

Men hur mycket billigare i slutänden är egentligen de så kallade lågprisbolagen? De senaste tio åren har jag inför varje flygresa i Europa roat mig med att jämföra det slutgiltiga priset mellan SAS och lågprisbolag. Två gånger av tre har det utfallit till SAS – eller annat traditionellt flygbolags – fördel. Sedan jag adderat lågprisbolagens alla konstiga extra avgifter samt lagt till den extra transportkostnaden från landningsplatser fjärran från det egentliga resmålet har slutpriset blivit likvärdigt eller några gånger till och med dyrare än med SAS. Lägg därtill att en del avgångs- och ankomsttider med lågprisbolag är väldigt udda och inte särskilt passagerarvänliga.

När jag flyger med SAS, eller de flesta av de gamla nationella bolagen, vet jag att inga krystade extraavgifter tillkommer. 23 kilo incheckat bagage, välja plats i planet, flyginfo via sms, lite fika, en dagstidning, med mera – allt ingår i flygbiljettens pris. Bara det är värt 150 kronor extra till Köpenhamn. Vi ska vara rädda om de flygbolag som inte försöker lura oss med fiktiva lockpriser.

Om man vill tillförsäkra sig billigast möjliga flygtur med Ryanair ska man resa utan något bagage alls, inte vara fikasugen och helst kliva ombord i bara kalsongerna. Men hur kul är det?

 

Köpa billigt är att köpa dyrt, köpa dyrt är att köpa billigt. Snålheten bedrar visheten. Så sa ofta min gamla morsa, och det ligger mycket i hennes talesätt.. En vara som kostar dubbelt mot den billigaste, men håller tre gånger längre är naturligtvis billigare i längden. Dessutom behöver man inte springa till affären lika ofta. Problemet är dock svårigheten att bedöma en dyrare varas kvalitet. Det är långtifrån alltid som ett högre pris motsvarar högre kvalitet.

Nu har jag spanat in en bilförsäkring som i stället för 480 kronor i månaden kostar 370. En besparing på drygt 1.300 kronor om året. Men här kan också dölja sig ett kvalitetsproblem. Täcker den lika mycket som min nuvarande försäkring, eller finns det en hake någonstans? Det ska jag bland annat ägna mig åt att analysera under den kommande helgen. Inte roligt, men nödvändigt.

 

 

Krönikan 30 mars 2014

Den eviga kampen

mot livets flyktiga prylar

 

En Volvo PV proppfylld med kassar i kupén, bagageluckan och det främre passagerarsätet, där även en pinnstol hade knökats in. Det var mitt flyttlass när jag 24 år gammal åkte från Stockholm till mitt första journalistjobb på Nerikes Allehanda i Karlskoga. Visserligen flyttade jag in i en möblerad liten etta, men fler personliga pinaler än vad som rymdes i den bilen behövde jag inte.

Och hur har jag det i dag?

Bedrövligt. Förfärligt. Jag står upp till halsen i gamla grejer. Och rent skräp.

För varje flytt sedan dess – det har hunnit bli åtta till – har livets nödtorft(?) i form av ting bara ökat och ökat och ökat. Senast för sex år sedan, då vi bara flyttade åttio meter till en lägenhet på gården intill. Men flytt som flytt, allt måste ändå plockas ner, plockas ihop, paketeras, lyftas, kånkas iväg och packas upp.

De sista lådorna förblev ouppackade i närmare ett halvår …

Det är grejer från golv till tak, överfyllda garderober, trångt mellan möblerna och ett stort uteförråd där man helst bör backa in med ändan före, eftersom det är svårt att vända sig därinne.

Jag vet inte ens vad som dväljer sig längst därinne i förrådet.

 

I fritidshuset, som jag övertog efter mina föräldrar i början av 90-talet, har historien upprepat sig. Den spartanskt möblerade femtiotalskåken på 37 kvadrat kändes då prylmässigt luftig. Här behövs sannerligen inga fler världsliga ting, det här klarar vi oss på. Det är ju en sommarstuga.

Men medan åren gick började det svämma över även där. Som ett obotligt inflammerat ben som bara blir rundare och rundare. Efter tre år åkte en friggebod upp, härligt, härligt, nu fick vi både en lagerlokal och gäststuga.

Lyckan blev emellertid kort. Två år senare smälldes ett utskjutande tak upp på friggans baksida – hit förpassades allt som hyfsat klarade lite väder och vind.

Hoppsan, vinterbesök krävde en rejäl snöslunga. Var fan skulle den placeras? Då blev den gamla vedboden tre kvadrat större.

 

Grejerna fortsatte dock att forsa in och baksidan av stugan förvandlades till en friluftsutställning av vinterdäck, begagnad varmvattenberedare, sopsorteringstunnor, mossrivare, spark, stegar, skottkärror, lådor med brädstumpar och en gammal bokhylla(!) som fungerar som extra vedupplag. Med mera, med mera …

Och gömd bakom en gammal syrenberså står min mc-skoter och åkgräsklipparen. Året runt.

Och vedkapen och vedklyven några stenkast därifrån. Året runt.

Och ungarnas gamla lekkoja har förvandlats till ordinarie vedupplag. Vars väggar numera lutar i 30 graders vinkel. Det är en tidsfråga innan den fladdrar iväg i en höststorm.

Din tomt ser ut som Skrot-Nisses, kommenterade en kompis redan för 15 år sedan.

 

Så vi slog till. Vi byggde ut. Förra året. 37 kvadrat blev 73. Den gamla skruttkåken fick en toppmodern ny halva, med riktigt stort sovrum (farväl gamla utdragssoffa!), ett dubbelt så stort vardagsrum och ett stort badrum med innetoa, varmdusch och tvättmaskin (farväl utedass, farväl utedusch!).

Vilken lyx. Och äntligen skulle pryltrycket lätta. En ny tingens ordning väntade bakom knuten..

Jodå, visst blev det lite fluffigare. Inomhus. Men knappast utomhus.

Vinterdäck, brädstumpar och femhästars snöslungor kan inte förvaras i ett vardagsrum. Tomten ser lika skräpig ut som förut.

”Det kan vara bra att ha”, har varit mitt motto. Det tycker inte min hustru. Släng skiten, har hon under alla år uppmanat mig. Men det är svårt. Mycket ÄR bra att ha. Kanske.

Själv hävdar hon att hon inte lider av ”bra-ha-syndromet”. Men det är inte helt sant. Hon samlar nämligen på blomkrukor och gamla garner som ”kan vara bra att ha”. Jag uppskattar att längden på hennes garner räcker från Örebro till Kumla. Kanske rentav till Hallsberg. För att inte tala om alla dukar som skulle kunna täcka en ordinär fotbollsplan.

 

Men den här ekorriga beteendet har nu nått vägs ände. Jag har börjat slänga. Karenstiden är max fem år. Skräp som inte kommit till nytta under den tiden åker ut.

Problemet är dock att när det åker ut i ena änden strömmar det in nytt i den andra. Diverse fysiska arvegods genom åren är en del av förklaringen. Livet i välfärdssamhället är en ständig kamp mot den ständigt närvarande risken att kvävas av alla förbannade förgängliga ting.

Som gammal inbiten tågluffare och campare borde jag veta bättre. Livets nödtorft och lite, lite till ryms ju faktiskt i en ryggsäck, resväska eller bakluckan på en bil.

Framför mig väntar nu en svettig vår och sommar med många, många släpvagnslass till den sista vilan – tippen. Eller Myrorna.

Pelle Forsberg

Krönikan 26 februari 2014

Kollektivtrafik måste

bli nästan helt gratis

 

Fyra gånger mer än konsumentprisindex – och nästan dubbelt så dyrt i reda pengar – sedan 1996. Det är det dystra facitet för hur mycket dyrare det blivit att åka kollektivt. – ett facit som Sveriges television förtjänstfullt plockat fram inför den stundande valrörelsen.

Det är en mycket märklig utveckling, mot bakgrund av de många årens alla politiska pladderlöften om att kollektivtrafiken på grund av klimatkris och miljöförstöring måste göras mycket mer attraktiv än bilåkande. Men samtidigt har kommunerna år ut och år in höjt sin taxor mycket kraftigt och statliga SJ har sedan länge förvandlat sin prislista till någon slags ständigt fluktuerande börskurs.

 

Lever politikerna i den enfaldiga tron att svenska folket är en hoper glada miljöidealister som är beredda att betala hur mycket som helst ur egen ficka för att rädda klimatet? Visst är den kategorin tämligen stor, men för de många snålt avlönade familjerna med barn är dyra buss- och tågbiljetter ett många gånger omöjligt alternativ. Det blir mycket billigare att ta den egna bilen. De har egentligen inget val.

De korta bilresorna på bara någon mil är det bilåkande som frestar mest på miljön. Samtidigt är det de korta kollektivresorna som kostar mest. Det är inte alls förvånande att familjen tar bilen till bion i Örebro när två vuxenbiljetter och två barnbiljetter på bussen kostar 78 kronor. Men då gäller det att hinna åka tillbaka inom tre timmar, annars måste de hosta upp 78 kronor till …

Likadan är situationen i många av landets kommuner. Månadskorten kan variera stort i pris från län till län, men kortresorna är generellt mycket dyra. I Stockholms län kostar kortet 790 kronor, samma kort i Örebro län är mer än dubbelt så dyrt, 1.665.

 

På somrarna reser jag ofta mellan min stuga i Roslagen och Stockholm, en sträcka på över elva mil. Med ett laddat förköpskort – SL Access - kostar det 50 kronor, för mig som pensionär endast 30 kronor. Ungefär samma sträcka på Länstrafikens rabattkort, från Örebro till Kopparberg, går lös på 92 kronor – drygt tre gånger dyrare. Och någon pensionärsrabatt vill inte Länstrafiken bjuda på. Det är därför inte förvånande att örebroarna är bland de sämsta i landet på att åka kollektivt.

En del propagerar för helt gratis lokal kollektivtrafik, men den lösningen är mycket tveksam. Det uppmuntrar till okynnesåkande, och bussar och lokaltåg riskerar att förvandlas till värmestugor.

Grunden över hela landet bör vara en symbolisk avgift, kanske runt en femma och upp till 15 kronor, beroende på resans längd.

Visst kommer det att kosta åtskilliga skattemiljoner mer, men har vi egentligen något val om vi radikalt vill minska på bilåkandet? Annars kommer den framtida notan för miljöförstöringen att mångfalt överstiga det futtiga extra skatteuttaget i dag. Det kortsiktiga kvartalskapitalistiska tänket kommer aldrig att kunna rädda vårt klimat undan en katastrof.

 

Flygresorna bara ökar och ökar och står i dag för två procent av de globala utsläppen av koldioxid. Verksamheten verkar vara en helig ko och het potatis som världens regeringar verkar få ångest av att röra vid. Det är ett besynnerligt faktum att samtidigt som fordonsbränsle i de allra flesta länder är mycket hårt beskattad tas ingen energiskatt alls ut på flygbränsle.

Vi lever i en absurd resvärld där det är billigare att flyga än att åka miljövänligt tåg. En tågbiljett tur och retur Stockholm-Köpenhamn kostar normalt flera hundra kronor mer än en flygbiljett, och vill man åka snabbtåget SJ2000 kan det bli upp till en tusenlapp dyrare.

För 32 år sedan, 1982, gjorde jag en flygresa Jorden runt. Den biljetten kostade 13.000 kronor, vilket omräknat i dagens penningvärde är närmare 40.000. I dag kan du få en jorden-runt-biljett för bara runt 12.000 kronor.

Och 1992 flög jag till Chile för 10.000 kronor. I dag, 22 år senare, kostar den biljetten cirka 8.000 …

 

Kraftigt subventionerad kollektivtrafik, straffskatt på flygresor och energiskatt på bränslet samt en massiv utbyggnad av järnvägsnätet och höghastighetståg skulle radikalt kunna ändra den här obehagliga utvecklingen.

Och ännu fler och bättre cykelvägar förstås.

Då kommer framtidens generationer att tacka oss.

 

 

 

Krönikan 4 februari 2014

Lexbase ett praktexempel

på cynism och snaskighet

 

Osmakligt, snaskigt, stötande, oerhört allvarligt. Det var några av många upprörda omdömen om den nya nättjänsten Lexbase som dök upp i förra veckan. En sajt där dömda, friade, brottsoffer och till och med avlidna hängdes ut i en salig röra, med namn, personnummer och adress, dessutom exakt markerade på Googlekartor.

Det gick emellertid inte många dagar förrän en av delägarna lämnade företaget på grund av den förödande kritiken och ett mordhot. Huvudägaren och valpen till vd, 26-årige Jonas Häger, gick under jorden. Ytterligare några dagar senare kände sig internetleverantören Bahnhof tvingad att släcka ner Lexbase. Men då hade enligt uppgift sajten redan hunnit få tre miljoner besök. Och som lök på laxen hann sajten hackas, så att hundratusen kompletta domar läckte ut bakvägen.

Ett hundratal personer har redan anmält Lexbase till Justitiekanslern för förtal, och det kan bli många fler.

 

Advokatsamfundets generalsekreterare kallade tjänsten för ”att snylta på grundlagsskyddade rättigheter”, och det är precis vad det är. Här har vi ett praktexempel på kapitalismens schabbiga bakgård, där fullständigt skrupelfria människor exploaterar allt som lagligen går att exploatera, med enda syfte att tjäna pengar. Här finns ingen etik, ingen moral, ingen medkänsla. Bara cynism och girighet.

Lexbase ska ha gjort försök att få en annan internetleverantör att hysa in deras sajt. Men efter den våldsamma turbulensen kring företaget lär knappast någon våga ställa sina servrar till förfogande. Lexbase korta skitiga saga lär vara all. Det får vi åtminstone hoppas.

 

När företag sänker priser, då trumpeteras det naturligtvis ut med pukor och trumpeter. Men när de höjs sker det så diskret som möjligt. Oftast sägs inget alls, i bästa fall dyker det upp i luddiga formuleringar. När min bilförsäkring höjdes från årsskiftet hette det i följebrevet att ”vi har sett över prissättningen”. En sådan formulering betyder alltid att priset har höjts. ”Vi har marknadsanpassat våra priser” är ett annan populär formulering för att lägga ut dimridåer kring vad som har skett.

När Dagens Nyheter inför årsskiftet tyckte det var nog med pensionärsrabatt på min prenumeration fick jag inte veta något alls. Först sedan jag av en händelse kollat avdraget på mitt autogiro upptäckte jag att den höjts från 272 till 450 kronor i månaden – en fördyring med hela 40 procent!

Efter den saftiga prishöjningen tvingades jag välja bort Svenska Dagbladets papperstidning. Nu har jag den bara som e-tidning.

 

Ekologiska viner i all ära – men när det kommer till viner från länder som Chile, Argentina och Sydafrika, då vill jag även ha dem ”fairtrade”, rättvisemärkta. På många vingårdar i dessa länder arbetar människor under oacceptabla villkor, och speciellt gäller detta i Sydafrika.

Jag har länge haft svårt att hitta fairtrade-viner från Sydafrika på Systemet. Men i senaste numret av konsumenttidningen Råd och Rön dök det upp en utmärkt artikel om sydafrikanska vinodlingar, som tipsade dels om producenter som har ”bättre villkor” för sina anställda och säsongsarbetare och dels viner som är rättvisemärkta. Det är bland annat Afrikagrupperna i Sverige som sammanställt en lista över dessa mer etiska viner. Den kommer att vara till god hjälp vid nästa besök på Systembolaget och för dig som också föredrar rättvisemärkt hittar du alla i det ordinarie sortimentet här nedan.

 

Rättvisemärkta viner i Systemets ordinarie sortiment (pris i februari 2014 inom parentes):

 

Argentina

Fair & Square, white, 1 liter, papp (59) --- Fair & Square red, 1 liter, papp (59) --- La Consulta Cabernet Sauvignon (79) --- Ecológica Shiraz Malbec, 3 liter (189) --- Ecológica Shiraz Malbec (66) --- Tamari AR Malbec (119) --- Florentina Torres Sauvignon Blanc, 3 liter (170) --- Soluna Premium Cabernet Sauvignon (119) --- Ecológica Torrontés Chardonnay (64 ) --- Raza Selection Malbec Shiraz (89) --- La Celia Reserve Chardonnay Viognier (89)

 

Chile

Etnico Syrah Merlot Cabernet Sauvignon (76) --- Torres Santa Digna, mousserande (73) --- Torres Santa Digna Estelado Rosé (89)

Sydafrika

Palesa Shiraz Merlot Rosé (79) --- Bundustar, 3 liter (199) --- Douglas Green Cabernet Sauvignon Merlot (69) --- Bosman De Royan (85) --- Nederburg Manor House Shiraz Mourvédre (109) --- Thandi Sauvignon Blanc Semillon (80) --- Koopmanskloof Cabernet Sauvignon Shiraz (75) --- Fairview Shiraz Cabernet Sauvignon, 3 liter (225)

 

Källa: Afrikagrupperna

Krönikan 14 januari 2014

Marknaden full

av digitalt smäck

 

Digitalt – det låter tillförlitligt och exakt. Mycket pålitligare än de gamla mekaniska, analoga varianterna. Men är det verkligen så?

Nej, långtifrån. Åtminstone inte beträffande termometrar av de prismässigt överkomliga varianterna. Jag vet inte hur många digitala termometrar jag köpt genom åren som visar oacceptabelt stora avvikelser mot den verkliga temperaturen.

Och den verkliga temperaturen kollar jag med en gammaldags professionell så kallad laboratorietermometer, som jag köpte på 70-talet. Den kostade då flera hundra kronor, mäter tiondels grader och är av den klassiska spritvarianten. Mycket pålitlig, vilket jag som fotograf då behövde för att mäta temperaturen på framkallningsvätskan.

 

Med hjälp av den spritfyllda trotjänaren roade jag mig i nyårs- och trettonhelgen med att kontrollmäta mina åtta digitala termometrar i fritidshuset, utomhus som inomhus. Resultatet var nedslående. Endast en av dem hade den för mig acceptabla avvikelsen på en halv grad. Resten visade på tok fel temperatur, den värsta med närmare 4 grader.

Två minusgrader ute, men digitaltermometern visar två plusgrader – vilken nytta har man då av den? Inte mycket.

 

Inte ens den inbyggda termometer som styr den sprillans nya luftvärmepumpens på- och tillslag kunde jag ge godkänt. När den verkliga rumstemperaturen var 21 grader indikerade värmepumpen bara drygt 18 grader. Vilket betyder att den inte stänger av när den inställda önskade temperaturen är uppnådd. Resultat: onödigt varmt till onödig merkostnad.

Jag har nu från förrådet åter plockat fram de gamla spritfyllda rums- och utetermometrarna (här slängs minsann inget i första taget), som tills vidare får hänga som sällskap bredvid de digitala. Inte lika exakta som lab-varianten, men klart bättre än de ”moderna”.

 

För 150 kronor köpte jag för några år sedan en digital elmätare på Clas Ohlson. Jag kunde inte begripa att mängder av småprylar som elektriska klockor, tidur och miljötoans fläkt, samt tv:n på standby, drog tre till sju gånger fler watt än vad de enligt märkningen skulle göra.

Förklaringen fick jag efter flera år i ett telefonsamtal med Clas Ohlsons tekniska kundtjänst. Elektroniken i grejerna – som snart sagt varenda pryl innehåller – ”lurar” dåliga mätinstrument till att ge fel information på flera watt om den verkliga energiåtgången. Följden blev inköp av en ny elmätare för bara 100 kronor som är kalibrerad för att justera de felaktiga värden som elektroniken vållar.

Och den funkade bra - vips så stämde apparaternas watt-märkning mycket bättre. Men att Clas Ohlson, parallellt med den nya, fortsätter att sälja den gamla opålitliga, 50 kronor dyrare elmätaren är obegripligt.

Vi borde kanske upplysa i katalogen om att den kan ge helt fel värden när man mäter apparater som drar lite el, kommenterade kundtjänsten. Jojo, det är det minsta man kan begära.

 

Grejer som inte håller vad de lovar, varken funktions- eller kvalitetsmässigt, verkar bara öka. Det massproduceras en förfärlig massa skräp, undermåligt konstruerade eller med urusla råmaterial. Plast i stället för metall, tunnare komponenter i stället för mer robusta. Problemet är dock att det för konsumenten många gånger är så otroligt svårt att bedöma hur gedigen en vara är.

Under det vackra skalet till en borrmaskin kan dölja sig ett innanmäte av smäck. En potatis kan vi lätt betygsätta bara genom att titta på den. Med tekniska ting är det stört omöjligt för en vanlig dödlig att säga bra eller dålig. Priset kan ofta ge en fingervisning, men inte alltid. Jag har köpt åtskilliga dyra varor som visat sig vara rena skiten och billiga som kvalitetsmässigt varit riktiga fynd.

 

Så här i vintermörkret, framför allt när mörkret inte lättas upp av ett snötäcke, undrar jag hur många människoliv bland fotgängare och cyklister som genom åren gått till spillo på grund av det mörka, gråa klädmodet och frånvaron av reflexer och lysen. Ibland är det för en bilist inte ens på nära håll möjligt att upptäcka dessa svarta skuggor om natten. Det märkliga är att många av dessa trafikanter också är bilister, och därför borde begripa bättre.

Varför är det så svårt att hänga på en lampa, att plocka upp en reflex ur fickan och att montera reflexer på cykelhjulen? Eller att åtminstone byta till en ljusare jacka, men inte nödvändigtvis i skrikande varsel-gul färg. Vi behöver inte se ut som kommunala gatuarbetare för att bli sedda. Såvida vi inte promenerar på helmörka landsvägar.

Pelle Forsberg

pelle@orebro-konsument.se

 

Konsumentnytt

Äldre notiser upp till tre månader tillbaka

Discovery och MTG

får sända

alkoholreklam i tv

Beslut av EU-kommissionen

 

Fredag 2 februari 2018. Svenska myn-digheters försök att stoppa reklam och sponsring av alkohol i svensk tv från programföretag i Storbritannien stoppas av EU-kommissionen.

 

Reklam och sponsring av alkohol i tv är förbjuden i Sverige, till skillnad från i Storbritannien. Discovery och MTG, programföretagen bakom TV3, TV6, TV8, Kanal 5 och Kanal 9, sänder i dag reklam från Storbritannien. Sändningarna är rik-tade mot den svenska marknaden, uteslu-tande till den svenska tv-publiken och pro-grammen är på svenska eller textas till svenska.

Konsumentverket och Myndigheten för press, radio och tv kontaktade i höstas EU-kommissionen för att se om det skulle vara möjligt att stoppa reklam och sponsring av alkohol i svensk tv från programföretag i Storbritannien.

 

Samma åtgärder

Syftet var att myndigheterna skulle kunna ta till samma åtgärder som används mot programföretag som sänder reklam och sponsring av alkohol i tv från Sverige. Det innebär till exempel att Konsument-ombudsmannen, KO, skulle kunna stämma Discovery och MTG i svensk domstol.

För att få göra det måste Konsument-verket och Myndigheten för press, radio och tv bland annat visa att Discovery och MTG har etablerat sig i Storbritannien för att kringgå svensk alkohollagstiftning. EU-kommissionen anser inte det är bevisat att bolagens etablering i Storbritannien har skett med avsikt att kringgå svensk alko-hollagstiftning. EU-kommissionens svar är därför att det inte är förenligt med EU-rätten för svenska myndigheter att ingripa mot programföretagen.

 

Står fast vid sin uppfattning

– Vi står fortfarande fast vid vår uppfattning i den här frågan, men kan nu bara konstatera att nuvarande direktiv ställer höga krav på bevisning som i praktiken är mycket svåra att uppfylla och det beklagar jag, säger Andreas Prochazka, enhetschef vid Konsumentverket.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Funktionshindrade

tycker att

internet är svårt

 

Fredag 2 februari 2018. Personer med funktionsnedsättning drar sig ofta för att köpa biljetter eller handla på nätet. Det visar en ny studie.

 

Konsumentverket har tillsammans med Post- och telestyrelsen (PTS) finansierat en undersökning om personer med funktions-nedsättning och deras internetvanor. Resul-tatet visar att nästan hälften, 48 procent, tycker att internet är svårt. Men skillna-derna mellan personer med olika funktions-nedsättningar är mycket stora.

Överlag finns en motvilja att köpa biljetter via internet. Motviljan är extra stor hos personer med inlärningssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter och nedsatt rörel-seförmåga. När det gäller e-handel har personer med utvecklingsstörning, dyskal-kyli och blinda störst svårigheter.

 

Utvecklingsstörda har det svårast

Många tycker att det är svårt att använda e-legitimation och svårast är det för personer med utvecklingsstörning, afasi, dyskalkyli och skrivsvårigheter. Mobilt Bank-ID är en nyare teknik, men personer med utvecklingsstörning, språkstörning, stroke, afasi, skrivsvårigheter och talsvårig-heter har stora svårigheter att använda tekniken.

Delaktighet i det digitala samhället

Undersökningen är en så kallad skugg-studie av undersökningarna Svenskarna och Internet från Internetstiftelsen och Privatpersoners användning av datorer och internet från Statistiska Centralbyrån. Studien ställer motsvarande frågor till personer med olika diagnoser, funktions-nedsättningar och svårigheter.

 

Viktig undersökning

Undersökningen är viktig, eftersom vi vet väldigt lite om hur personer med olika funktionsnedsättningar använder internet, smarta telefoner, datorer och surfplattor.

– Det är en grupp som sällan är representerade i andra undersökningar, och om de är det så är det ofta som en homogen grupp. Därför är det viktigt att undersöka hur och om personer med olika funktionsnedsättningar känner sig, eller inte känner sig, delaktiga i det digitala samhället, säger Caroline Högstedt, utredare på Konsumentverket.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

"Kissie" fälls

för otydlig

reklammarkering

 

Torsdag 1 februari 2018. Marknads-domstolen fäller Kissie för otydlig reklammarkering, men friar det bolag som förmedlat reklamuppdraget.

Domstolen finner att två av tre prövade inlägg brast i reklam-markering. Kissies bolag fälls också för att inte ha talat om vilket företag som var avsändaren av reklamen.

 

Konsumentombudsmannen, KO, stämde bloggaren Kissies bolag samt Tourn Media AB i september 2016 i Patent- och marknadsdomstolen. Stämningen gällde om Kissies inlägg på bloggen och på Instagram var tillräckligt tydligt markerat som reklam.

Domen får betydelse för alla så kallade "influencers" och företag som gör reklam i sociala medier.

 

Prejudicerande dom

– Det är viktigt att domstolen slagit fast att reklaminlägg i sociala medier måste vara tydligt markerade. Det räcker inte med en liten rad i slutet på inlägget. Det är bra att branschen nu får en klar praxis att rätta sig efter. Konsumenterna måste enkelt kunna se vad som är reklam i flödet och vem som ligger bakom, säger Gunnar Wikström, processråd vid KO.

 

KO inte helt nöjd

KO tycker däremot att det är olyckligt att domstolen valt att fria Tourn Media från medansvar i marknadsföringen.

– Vi anser att företag som ligger bakom influencers plattformar och förmedlar uppdrag till dem också har ett ansvar för hur reklamen utformas. Nu kommer vi att studera domen och överväga om vi kommer att överklaga.

 

Källa: Konsumentverket

Kylarvätska orsakar

många förgiftningar

 

Torsdag 1 februari 2018. Förra året hanterade Giftinformationscentralen fler fall av misstänkta förgiftningar orsakade av kylarvätska jämfört med 2016. En enda klunk kylarvätska som innehåller etylenglykol kan orsaka en allvarlig förgiftning hos ett barn.

 

– För att undvika olyckor är det viktigt att förvara kylarvätska i originalförpackningen. Var också noga med att barn inte kan komma åt kylarvätskan och torka alltid upp eventuellt spill, säger Helena Dorfh, utredare på Kemikalie-inspektionen.

Ny statistik visar att Giftinformations-centralen under 2017 hanterade 230 fall där människor fått i sig etylenglykol, framför allt från kylarvätskor. Det är en ökning med 17 procent jämfört med 2016, då Gift-informationscentralen hanterade 197 fall som gällde etylenglykol.

 

Redan vid små mängder

– Etylenglykol som ofta finns i kylarvätska kan, om man dricker det, redan vid små mängder ge symtom som påverkan på medvetandet och i allvarliga fall kramper och njurskador, säger Emma Petersson, apotekare på Giftinformationscentralen.

En vanlig anledning till olyckor är att någon av misstag dricker kylarvätska som hällts över i en annan förpackning, till exempel en PET-flaska. Ibland sker också olyckor då vuxna fått i sig etylenglykol när de tappar ur kylarvätska från till exempel bilmotorns kylsystem genom så kallad slangning. Det förekommer även att hundar förgiftas av utspilld etylenglykol eftersom de lockas av den söta lukten och smaken.

 

Bittermedel och barnsäker förpackning

Kemikalieinspektionen och Giftinforma-tionscentralen för dialog med bransch-organisationerna Innovations- och kemi-industrierna i Sverige (IKEM), BIL Sweden och Kemisk Tekniska Företagen (KTF) med syftet att förebygga förgift-ningar av etylenglykol. 2004 tecknades en frivillig branschöverenskommelse om att företagen bör tillsätta bittermedel som gör att kylarvätska med etylenglykol smakar illa, samt se till att förpackningarna har barnskyddande förslutning.

Kylarvätska används för att förhindra att motorer i bilar och båtar överhettas. För att kylarvätskan inte ska frysa och för att smörja och skydda motorn från korrosion innehåller den ofta etylenglykol.

 

Mindre giftiga kylarvätskor

Det finns även kylarvätskor som innehåller propylenglykol som är betydligt mindre giftigt än etylenglykol.

– Ett bra tips är att höra sig för med till exempel en bilverkstad om kylarvätska med propylenglykol passar till din bil. Ett alternativ är också att låta en verkstad hantera påfyllningen av kylarvätska för att undvika att ha vätskan hemma, säger Helena Dorfh på Kemikalieinspektionen.

 

Fyra tips för att undvika

olyckor med kylarvätska:

 

* Förvara kylarvätskan i sin originalförpackning och se till att barn inte kommer åt den.

* Undvik slangning av kylarvätskan och se till att torka upp eventuellt spill.

* Fyll på eller tappa ur kylarglykol på bilverkstaden, så att du slipper ha vätskan hemma.

* Lämna överbliven kylarvätska till miljöstationen.

 

Sök hjälp snabbt om någon fått i sig etylenglykol. Om någon har fått i sig etylenglykol är det viktigt att snabbt få hjälp. Ring därför genast till 112 och begär Giftinformation.

 

Antal fall av förgiftningstillbud

med etylenglykol 2013–2017:

2017: 230

2016: 197

2015: 184

2014: 189

2013: 186

 

Källa: Kemikalieinspektionen

 

 

Konsumenter lurade av falsk

myndighetswebb

Näringsidkaren stäms av KO

 

Torsdag 25 januari 2018. Webbplatsen Konsumentenheten liknar en myndig-hetswebb. Konsumenter som velat anmäla företag har misstagit webb-platsen för att vara Konsumentverket.

Konsumentombudsmannen, KO, vill nu att Patent- och marknadsdomstolen agerar och har därför stämt närings-idkaren bakom webbplatsen.

 

Tidigare har tjänsterna på webbplatsen kostat pengar. Konsumenter har fått betala 195 - 295 kronor för att göra en ”anmälan”. Andra tjänster har kostat 1.500 och 15.000 kronor. Webbplatsen innehåller också felaktiga uppgifter om preskription av skulder. Den saknar även information om vilken näringsidkare eller företag som driver verksamheten och hur man kommer i kontakt med dem – något som är ett krav enligt lagen.

 

Många har blivit lurade

Konsumenter som betalat för ”anmäl-ningar” har hört av sig till Konsument-verket med funderingar. Andra konsu-menter har börjat fylla i ”anmälnings-formuläret” men sedan avbrutit när de blivit tveksamma till webbplatsen och sedan kontaktat Konsumentverket. Även företag som fått ”skrivelser” från Konsu-mentenheten har kontaktat myndigheten med frågor.

 

Kan försämra förtroendet

–Vi anser att det inte är acceptabelt att en kommersiell webbplats kan förväxlas med en myndighet. Både konsumenter och företagare har känt sig lurade.

Konsekvensen kan bli att konsumenter inte får den korrekta och oberoende väg-ledning de efterfrågar och att förtroendet för myndigheters arbete försämras.

Dessutom kan det försvåra myndig-hetens viktiga arbete att granska företag, säger Carolina Andersson, processråd vid KO.

 

Missledande träffar vid sökning

På webbplatsen har Konsumentverkets, Hallå konsuments och Allmänna reklama-tionsnämndens logotyper funnits. Tillsam-mans med ord och uttryck som ”yttrande”, ”en handläggare tittar på ert ärende” och ”anmälan” har det gett intryck av att webbplatsen hör till en myndighet. Det har förstärkts genom att googlesökningar på Konsumentverkets namn har lett till träff för Konsumentenhetens annons högst upp i träfflistan.

 

Yrkar på förbud

KO vill se ett förbud mot att webbplatsen ger sken av den drivs av en myndighet. Förbudet bör också omfatta felaktig infor-mation om till exempel skulder. Dessutom vill KO att domstolen kräver att webb-platsen ska innehålla information om namn på näringsidkaren, företaget, organisations-nummer, telefonnummer samt adress och

e-postadress.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Flygkalkylatorn

hjälper dig

när flyget krånglar

 

Torsdag 25 januari 2018. Konsument-verket har nu lanserat den nya tjänsten flygkalkylatorn, som ska göra det enklare för flygpassagerare att ta reda på vilken kompensation de har rätt till när flyget är försenat eller inställt.

 

När flygpassagerare drabbas av försenat, inställt eller överbokat flyg kan de enligt EU-regler ha rätt till ekonomisk kompen-sation på upp till 600 euro från flygbolaget, förutom hjälp av flygbolaget på plats.

Men många tycker att reglerna är svåra att förstå och tycker det är krångligt att veta vad man kan kräva av flygbolaget och vart man ska vända sig när man ska skicka in ett krav.

 

Enklare att räkna ut

Hur mycket kompensation man har rätt till beror bland annat på hur stor förseningen till slutdestinationen blir och flygsträckans längd. Flygkalkylatorn gör det enklare för flygpassagerare att reda ut vilka rättigheter de har när de drabbas av försenat, inställt eller överbokat flyg och räkna ut hur mycket de har rätt att kräva i ersättning av flygbolaget. Flygkalkylatorn gör det även enklare att skicka in sitt krav till flygbolaget.

Om flygbolaget inte svarar inom sex veckor eller om man inte är nöjd med svaret, kan Konsument Europa hjälpa till genom att medla med flygbolaget via sina systerkontor som finns representerade i 30 länder i Europa.

 

Fler klagomål på flyget

Svenskarnas klagomål på flyget ökade under 2017 för tredje året i rad, visar en sammanställning som gjorts av Konsument Europa. 2015 var 16,3 procent av klagomålen som kom in riktade mot flyget. Under 2017 låg andelen på 30,4 procent.

– Flygkalkylatorn kommer att underlätta för drabbade flygpassagerare att framföra sina krav till flygbolagen. De kommer att själva kunna, på ett enkelt och snabbt sätt, begära kompensation från flygbolaget och få behålla hela det utbetalade beloppet utan några avdrag, säger Jolanda Girzl, chef för Konsument Europa.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

PPM-rådgivare

döms betala

400 000 kronor

 

Onsdag 10 januari 2018. PPM-rådgivningsbolaget SF Pension döms betala 400 000 kronor i marknads-störningsavgift. Bolaget riskerar också miljonvite om de fortsätter med telefon-försäljning av sina tjänster utan skrift-liga avtal.

 

Företaget SF Pension, med varumärket Svenska Fonder, har fakturerat konsu-menter utan att ha giltiga avtal. Därför stämde Konsumentombudsmannen, KO, bolaget i våras.

För premiepensionstjänster gäller att alla avtal måste vara skriftliga. Det strider mot lagen att sälja premiepensionstjänster med bara ett muntligt ja från konsumenten, till exempel vid telefonförsäljning.

 

Ogiltiga avtal

Utan skriftlig bekräftelse är avtalen ogiltiga och därför har fel även begåtts av SF Pen-sion när bolaget fakturerat konsumenter, utan giltiga avtal.

Bolaget döms av Patent- och marknads-domstolen att betala den marknads-störningsavgift på 400.000 kronor som KO yrkat. SF Pension riskerar också miljonvite om bolaget överträder det förbud som domstolen utfärdat mot säljmetoderna.

 

Källa: Konsumentverket

Äldre med skog

och jordbruk

luras av säljare

 

Onsdag 10 januari 2018. Den som äger skog eller jordbruksmark och är äldre kan vara en måltavla för oseriösa för-säljare. Därför skriver Konsumentverket nu brev till drygt 79.000 personer.

 

– Vi har märkt att en del företag riktar in sig på just äldre personer som har skog eller jordbruksmark. Det kan vara både telefonförsäljare och säljare som knackar på hemma hos folk. Säljarna kontaktar dem med syfte att sälja på dem något, för att sedan hänvisa till att de är företagare när de vill ångra sitt köp. Men ska varan eller tjänsten användas privat räknas man som konsument och lagens regler om ångerrätt gäller, säger Magnus Karpe som är jurist på Konsumentverket.

 

"Oerhört fula metoder"

Han har mångårig erfarenhet av telekom-frågor, och många gånger är det just telefonabonnemang som företagen vill sälja, men det kan också vara andra varor och tjänster.

– Vi tycker att det är oerhört fult att ge sig på 80- och 90-åringar som inte är företagare och sälja på dem företags-abonnemang. Därför vill vi nå den här målgruppen och berätta för dem att de inte alls behöver gå med på att de köpt något som företagare, bara för att de kanske äger en bit skog eller jord, säger Magnus Karpe.

 

Nytt med brev

I vanliga fall informerar Konsumentverket främst via sina webbplatser och förstärker informationsspridningen via sociala medier. Men inte den här gången.

– Vi hoppas att det här initiativet ska göra att markägare vet hur de kan agera och att de vågar protestera om de drabbats, säger Magnus Karpe.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Domstolen

stoppar

IOGT-NTO:s

säljmetoder

 

Onsdag 3 januari 2018. Domstolen ger Konsumentombuds-mannen rätt i kritiken mot IOGT-NTO:s sätt att sälja lotter under namnet Miljon-lotteriet. Föreningen förbjuds med omedelbar verkan att fortsätta med metoderna.

 

Konsumentombudsmannen, KO, stämde föreningen i december sedan många konsumenter råkat ut för påstridiga telefonsäljare. Säljarna påstod bland annat att den uppringda hade pengavinster att hämta och att det inte rörde sig om någon försäljning eller prenumeration. Konsumenter fick fakturor på ett abonnemang med lotter, trots att de sagt att de inte ville beställa något.

 

Omedelbart stopp

Patent- och marknadsdomstolens beslut innebär att IOGT-NTO omedelbart måste upphöra med de metoder som säljarna använt sig av. Om föreningen bryter mot något av de sju förbud och krav som domstolen listar hotar ett vite om tre miljoner kronor, per punkt. Beslutet är ett så kallat interimistiskt beslut som gäller direkt och fram till dess att målet avgjorts av domstolen.

 

Många drabbade

– Vi uppskattar att domstolen delar vår syn på den vilseledande marknadsföring som IOGT-NTO använt. Den aggressiva försäljningen har drabbat många konsumenter, under lång tid, säger Carolina Andersson, processråd hos KO.

Föreningen har genom callcenter ringt drygt 100.000 konsumenter i månaden.

Domstolen förbjuder nu IOGT-NTO att kräva betalt för lotter som konsumenten inte beställt. Föreningen förbjuds också att ge intrycket att konsumenten vunnit, när det inte finns någon garanterad vinst eller när kravet är att konsumenten ska köpa ett abonnemang på lotter. Säljarna får inte heller påstå eller låtsas att konsumenten är utvald och har en särskild vinstchans. Föreningen förbjuds också att skapa intrycket att det inte handlar om säljsamtal.

 

Detta är vite

Föreningen kan i ett senare skede dömas av domstolen att betala vitet om det bryter mot de förbud eller krav som domstolen har satt upp. I detta fall har Patent- och marknadsdomstolen resonerat att åtgärderna krävs för att föreningen inte ska fortsätta som tidigare i väntan på dom. Domstolen pekar också på att många konsumenter har varit utsatta.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KO stämmer

IOGT-NTO

Krävs på 10 miljoner

 

Tisdag 5 december 2017. IOGT-NTO har med sitt varumärke Miljonlotteriet begått en rad allvarliga överträdelser i sin telefonförsäljning av lotter. Det anser KO som nu tar nykterhetsorganisa-tionen till domstol och kräver att en marknadsstörningsavgift på tio miljoner kronor döms ut.

 

Målet handlar om IOGT-NTO:s lotteri-verksamhet under det registrerade varu-märket Miljonlotteriet. Under lång tid har Konsumentverket tagit emot anmälningar från konsumenter som känt sig lurade av lotteriets telefonförsäljare att ingå prenumeration på lotter.

 

Ljuger om skraplotter

Telefonförsäljarna har vid samtalen gett sken av att det inte handlar om ett sälj-samtal, utan har istället gratulerat konsu-menten och gett intryck av att det finns en vinst att hämta ut. Säljarna har dessutom, enligt KO, ljugit om att erbjudandet om skraplotter inte är kopplat till någon prenumeration. Det har heller inte framgått att den eventuella vinsten består av varor och inte kontanter.

Konsumentverket har vid upprepade tillfällen förgäves försökt förmå IOGT-NTO att på frivillig väg rätta till bristerna i telefonförsäljningen av lotterna. Nu ser KO ingen annan väg än att ta föreningen till domstolen för att få stopp på de systema-tiska överträdelserna.

 

Mycket allvarliga överträdelser

– Eftersom det rör sig om mycket allvarliga överträdelser som har pågått under lång tid och dessutom rör marknadsföring av spel, där lagen ställer krav på måttfullhet, så yrkar vi på att maximal marknadsstörnings-avgift ska utgå. Mot bakgrund av före-ningens årsomsättning innebär det tio miljoner kronor, säger Carolina Andersson, processråd vid KO.

För att få stopp på organisationens agerande begär KO att domstolen i väntan på rättegångsförhandlingarna fattar ett tillfälligt, interimistiskt, förbud.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Inget elavtal

utan skriftligt okej

 

Måndag 4 december 2017. Energiföretagen Sverige är först ut som bransch att begära skriftligt godkän-nande vid telefonförsäljning. Konsu-mentverket välkomnar initiativet och hoppas att fler branscher ska följa efter.

 

Ett vanligt problem vid telefonförsäljning är när ivriga säljare och konsumenter inte är överens efteråt om vad som har sagts. För att komma tillrätta med problem kopplat till telefonförsäljning har bransch-organisationen Energiföretagen Sverige och Konsumentverket kommit överens om att konsumenten måste godkänna ett avtal skriftligen för att det ska gälla. Tidigare har det räckt med muntlig överenskommelse.

–Vi är glada att Energiföretagen tagit det här steget och vår gemensamma förhoppning är att det ska bli tydligare, både för konsumenterna och för företagen, säger Emelie Neidre, jurist på Konsumentverket.

 

Alla ska följa riktlinjerna

Konsumentverket har länge förespråkat skriftlig bekräftelse av avtal som har ingåtts på telefon. Bakgrunden är att myn-digheten ser att det kan minska problemen vid telefonförsäljning. Åtgärden skulle också ge konsumenten utrymme att tänka efter innan man säger ja till ett avtal. Det finns ett förslag på regeländring på regeringens bord, men än har reglerna inte ändrats.

 

Börjar gälla 1 juni 2018

Kravet på skriftlig avtalsbekräftelse skrivs in i den branschöverenskommelse mellan Konsumentverket och Energiföretagen Sverige som funnits sedan år 2012. Den innehåller riktlinjer för uppsökande försäljning av el till konsument och gäller som god sed på marknaden. Det innebär att alla aktörer, inte bara Energiföretagens medlemmar, ska följa riktlinjerna. Kravet på skriftlig bekräftelse träder i kraft den 1 juni 2018.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Nytel tvingas

att betala

300.000 kronor

 

Tisdag 14 mars 2017. Patent- och marknadsdomstolen förbjuder tele-operatören Nytel och dess företrädare att kräva betalt för telefonabonnemang som konsumenter inte har beställt. Nytel ska också betala en marknads-störningsavgift på 300 000 kronor.

 

Domen innebär att Patent- och marknadsdomstolen nu fastställer ett tidigare interimistiskt beslut om förbud mot Nytels säljmetoder som fattades av domstolen i juni.

Det skedde efter att Konsument-ombudsmannen, KO, ingripit mot Nytel och två andra telesäljbolag som använt sig av oseriösa säljmetoder.

 

Flera förbud

Domen betyder att Nytel och dess företrädare förbjuds att:

* i samband med telefonförsäljning kräva betalning för tjänster som konsumenter inte har beställt.

* Ringa säljsamtal till konsumenter vars telefonnummer är antecknade i spärregistret Nix-telefon.

* Domstolens beslut innebär också ett krav på att Nytel och dess företrädare måste informera konsumenter om deras ångerrätt och om avgifter som eventuellt tillkommer.

 

Inspelade säljsamtal avslöjade bluffen

Efter att ha tagit del ljudfiler av säljsamtal med konsumenter slår domstolen fast att det är uppenbart att ingen av dessa har tackat ja till att ingå avtal med Nytel. I stället är det äldre personer som Nytel har kontaktat och där säljaren har ställt ledande frågor, lägga uppgifter i konsumentens mun och ”föreläst” för. Efter det har man från Nytels sida menat att man är överens om ett avtal.

Nytel och dess företrädare riskerar vite på en miljon kronor om domstolsförbudet bryts.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

KOV granskar

miljöpåståenden

i spar-reklam

 

Tisdag 14 mars 2017. ”Grön”, ”hållbar” och ”miljövänlig” är vanliga ord i marknadsföringen av bland annat fonder och pensionssparande. Men reglerna för vad företagen får påstå är ganska strikta.

 

Konsumentverket har granskat 15 bankers och fondföretags marknadsföring på de egna webbplatserna. Myndigheten har tittat inte bara på vad som sägs i texten utan även hur företagen använder bilder och symboler för att spegla någon form av miljöaspekt.

–Vi vet att konsumenterna påverkas av marknadsföringen och att miljöargument får en allt större betydelse för många när de ska fatta beslut. Därför är det extra viktigt att företagen inte vilseleder konsu-menterna och får dem att tro att bolagen har ett större positivt miljöinflytande än vad de rimligtvis har, säger Malin Fors, jurist på Konsumentverket.

 

Måste kunna bevisas

Lagen säger att generella miljöpåståenden antingen måste beskrivas och förklaras närmare samt kunna bevisas, eller så får de inte användas. Företag som använder ett påstående som ”miljövänlig” måste också kunna visa på vilket sätt produkten är just miljövänlig.

Förutom miljöorden som används för att beskriva spar- och investerings-produkter använder många företag bilder på orörd natur, djur eller symboler som till exempel gröna löv eller gröna fot-avtryck.

–Bilderna kan ge konsumenterna intrycket att företagens investeringar har en positivare påverkan på miljön än vad de i själva verket har.

 

Tredjedel får anmärkning

Nu får de 15 bolagen ta del av Konsu-mentverkets granskning. Dessutom sprids resultatet till branschorganisatio-nerna. Sedan får cirka en tredjedel av de granskade bolagen ett tillsynsbrev från myndigheten där företagen uppmärk-sammas på brister i marknadsföringen. De får då möjlighet att självmant rätta till sin marknadsföring.

–Vi hoppas förstås att alla bolagen i vår granskning tar till sig av kritiken. Det är inte rätt att spela på konsumenternas vilja att bidra till ett mer hållbart sam-hälle, om företagen inte kan visa på vilket sätt den egna verksamheten och de produkter man säljer verkligen gör det, säger Malin Fors.

Granskningen är ett led i regeringens uppdrag till Konsumentverket att mot-verka marknadsföring med miljöaspekter som inte är underbyggda.

 

Källa: Konsumentverket

 

 

Kameraövervakning

på asylboende

måste begränsas

 

Lördag 9 juli 2016. Datainspektionen riktar kritik mot kameraövervakningen på ett asylboende där man idag spelar in bilder dygnet runt i områden som exempelvis matsal och sällskapsrum.

 

Datainspektionen har granskat kameraövervakningen på ett asylboende i Stockholmstrakten. Resultatet av granskningen visar på ett antal brister som måste åtgärdas. Bland annat brister det ansvariga företaget i hur det informerar om den kameraövervakning som sker och i skyddet av det videomaterial som lagras från övervakningen.

I sitt beslut förelägger Datainspektionen företaget dessutom att begränsa kameraövervakningen. Bland annat måste företaget upphöra med kontinuerlig kameraövervakning med bildinspelning från de kameror som övervakar matsal, sällskapsrum, korridorer och trapphus. Kamerorna i dessa områden får bara aktiveras vid brand-, utrymnings- eller överfallslarm.

 

Känsligt för integriteten

- Det här är integritetskänsliga områden som de boende passerar eller uppehåller sig dagligen och till skillnad från hotell och vandrarhem, där gästerna vanligtvis endast bor under någon eller några nätter, handlar det här om platser där människor inte sällan vistas under lång tid, säger Datainspektionens jurist Malin Ricknäs.

Datainspektionen förelägger dessutom företaget som sköter asylboendet att begränsa upptagningsområdet från de kameror som övervakar receptionen och entréer i trapphusen.

 

Källa: Datainspektionen